Tomtebolycka

Jag hade besök av mellanbygden, vår lokaltidning idag på förmiddagen. Vi pratade trädgårdsdrömmar och Svensk landsbygdspolitik bland annat. Vi får se hur stor del av samtalet som får plats i reportaget :)

Sen fick vi fint söndagsbesök av min mormors namne Sigrid som lekte min gamla leksaksladugård och jagade katten. Knappt hann jag sätta mig ner förrän det knackade på dörren igen. Då var det en kaninuppfödare som kom för att prata och mysa med mina små kaninungar. Tänk att de snart är så stora att det är dags att sätta dem i en egen bur! Tänk så snabba dessa djur är.

Idag regnar, regnar och regnar det. Och hela veckan är full av aktiviteter.. Jag funderar på om jag skulle ha sytt nått. Ett förkläde är jag sugen på. Om jag bara visste hur jag ville ha det! Nåväl, denna dag lär också försvinna lika fort som den kom, så bäst att fånga den!

Ha det fint!

Vill bara påminna om att just nu finns det fantastiska, vildväxande sparrisliknande grönsaker helt gratis på backen. Jag talar om fräken-blomman. Den är ljusbrun och ser inte mycket ut för världen. Smaken är först lite gräsigt vattnig, men sen ökar den i smak så sakteliga.

Jag kokar dem i lättsaltat vatten eller steker dem i smör. Funkar fint som varm grönsak istället för potatis,ris eller pasta till exempel, om man vill dra ner på sånt. Garanterat ekologisk odling och garanterat nyttigt att ta bort fröställningarna. Fräken är ett rotogräs som kommer tillbaka år efter år efter år.. Och gärna som första växt på ett ställe, exempelvis grusgnång..

Så ät upp dem för tusan!

Igår åt jag en och annan kolhydrat för mycket. Idag tar jag visst straffet för det i form av viss baksmälla.

Och så ligger det minst tio pallkragar där ute på släpen och väntar. Inte är det lätt inte!

Jaa, nu är det sannerligen vår! Med ny design och allt.. Jag fick ta in mina plantor natten till idag, men jag tittar på yr.no och hoppas att det var den sista frostnatten. Skogsvägen som går till åkerlappen där vi hämtar jord är nu snart snöfri. Så det är bara att ta trädgårdstraktorn, hämta hästskit och jord till varmbänken och börja plantera.

Det riktigt kliar i fingrarna!

Idag har jag lämnat in den projektplan vi har arbetat med hela maj och april. Den har varit som en liten egen resa i sig! Men bra blev den och nu ska vi avvakta kommentarer från dem som håller i slantarna..

Idag ska vi bygga vidare på det fina lilla hönshuset. Sen ska vi också ha en trädgårdsplanering med självhushållningsnätverket ikväll. Det var tänkt att en trädgårdsmästare skulle komma och dra upp grunden för alla planer och drömmar jag har, men hon råkade bryta armen! Därför blir det istället Margareta från Kräkångers ekogård som kommer. Hon odlar massor av grönsaker och säljer till affärerna här omkring. Och nu ska hon alltså hjälpa mig planera min grönsaksodling. Min tanke är alltså att jag ska odla sånt som ger mycket för lite ansträngning. Men det är klart, det ska ju vara vackert och tidsenligt också.. Och lätt att stängsla in!

Ja, jag hoppas du också får en bra dag i solen som jag!

Ibland undrar jag över mitt Svenska land. När jag märker hur många som inte tycker att de hinner bry sig om politik och byaföreningar. När man inte har råd att betala det maten faktiskt kostar egentligen. När man inte har råd att köpa kläder som är tillverkade av vuxna av ekologiskt tyg.. När man inte har råd att ge, bara 10% av det man tjänar till välgörenhet..

Då undrar jag..

Har vi i Sverige glömt var vi kom ifrån? Har vi glömt att det vi har nu byggdes upp i våra förfäders blod, svett och tårar? Är vi verkligen så bortskämda att vi inte förstår vårt eget bästa? Eller är det så att vi inte har nått val? Har vi helt andra krav på oss nu som gör att vi inte har nått annat val än att hoppa på hela samhällskarusellen?

Industrin. Industrialiseringen. Arbetare. Miljöförstöring. Världsmonopol. Media.

Det är inte så lätt att våga sila. Att våga flyta ovanpå ibland för att sedan välja sin egen väg. Särskilt inte om man tappat kritiken mot samhället och den samtida uppfattningen. Att våga känna efter längst in vad som är viktigast och planera sitt liv utifrån det är inte bara modigt. Det kan också vara dumt.

För vad löns det egentligen??

Vad spelar det för roll att jag konsumerar annorlunda om ingen annan gör det? Och vad spelar det för roll att jag sopsorterar när industrin tillåts spy ut hundratusentals gånger mer koldioxid än vad jag någonsin kan använda? Och vad spelar det för roll att jag engagerar mig i politiken och byaföreningen, när ingen ändå lyssnar på mig, som inte hinner ha några idéer?

Det handlar om engagemang och korsbefruktning.

Om du engagerar dig i byaföreningen och kommer med en del stressade, icke underbyggda förslag, så får du lära dig hur det går till. Då har du bättre förutsättningar att lyckas i politiken sen. I en demokrati är politiken allas ansvar, inte bara de intresserades. Om du väljer att köpa bra mat och bra kläder gör du mer nytta än du tror. Du gör skillnad, åtminstonde för ett liv. Hur mycket är ett liv värt? Jag kan säga att ett liv är värt jättemycket för min magkänsla iallafall.

Men hur får man tid då? Mitt bland jobb, träning, hämtning på dagis och hundkurs?

Jadu. Min kloka far har alltid sagt att alla har fått lika mycket tid. 24 timmar om dygnet. Vi måste avsätta tid för att äta och sova, resten är en prioritering. Fråga någon du känner som alltid har fullt upp men ändå mår bra. För de kan prioritera! Det finns människor som har lika mycket som du att göra och ändå hinner engagera sig. Deras liv kanske inte passar dig, men gå till den personen och lär dig. Det är en sån där sak som är så lätt att det blir svårt. Och man lär sig bäst genom att se hur andra gör.

Så sätt igång och bygg ditt liv. Ditt samhälle, din konsumtion. Det är inte för sent, det är inte svårt, det är inte stressigt. Det handlar om kontrollen över ditt liv, och det är bara du som kan ta den.

Börja idag. Du kommer må bättre.

Så lämnade jag sommaren och åkte hem till vintern igen. Kallt blev det, och vitt! Men nu borde det väl ändå va över med snö och minusgrader snart? Fast det har man kanske tyckt ett tag.. Nåväl.

Hemma var det direkt på vårt Självhushållningsprojekt. Vi har jobbat med det ett tag nu och det handlar om att vi vill ta vara på folkets längtan till landet. Vi tänker inte visa på vackra, k-märkta miljöer som är påkostade till tusen, utan vi vill visa på vad man med enkla medel kan åstadkomma själv hemma.

I vårt projekt kommer ett antal personer jobba deltid hemma för att få hemmet mer självförsörjande. Samtidigt kommer vi att hålla i en rad träffar i studiecirkel-form. Vi kommer att erbjuda kurser och föreläsningar i ämnet och vi kommer att åka på inspirerande studiebesök.

När vi är klara med projektet kommer vi att ha mycket mer kunskap än innan. Vi kommer kunna erbjuda kontakter och kunskaper i nätverket och allt kommer att finnas till för dig som är intresserad av Självhushållning idag. Första träffen blir en studiecirkel hemma hos mig på söndag. Jag har bjudit in en trädgårdsmästare som ska hjälpa mig planera min allmogeträdgård som ska försörja oss med hela årets grönsaker och samtidigt vara vacker och skyddad från djur. Dessutom ska den bli billig.. Där har vi en utmaning!

Till att börja med anlägger jag en varmbänk. Och gräver om rabatterna. Vårbruk i snöslask.

Jaha. Då harman lämnat älskade hemmet igen. Som vanligt undrar jag om jag är riktigt klok när jag gör det. Men sen bestämmer jag mig för att jag är rätt klok ändå. För även om jag måste kliva upp fyra och kuskas runt halva landet i ett stort J och även om jag måste lämna den grönande kullen med de röda husen bakom mig, trots kaninungar och orensade rabatter så är det ändå värt det i jämställdhetens namn.

I helgen har nämligen Centerkvinnorna förbundsstämma i Nyköping. Det är många av mina läsare som inte vet vad det betyder. Det är ännu fler som tycker jag är aningens knäpp som faktiskt tycker det är riktigt roligt! Men roligt är det. Man kan säga att det är årsmötet för hela nationella Centerkvinnorörelsen. En rikstäckande inspirationsträff för Sveriges största politiska kvinnoförbund. Det är vi som kommit på ROT, RUT och LOV. Det är vi som agerar och tar fighten om genusfrågorna i Regeringen. Det är vi som är Centerkvinnorna.

Vad gör vi då? Jo, vi lyssnar på föredrag och tal, vi får höra vad som är på gång och det dricks en del kaffe. Men det viktigaste, roligaste och mestaste vi gör är att vi diskuterar politik. I talarstol. Som på teve! Massor med folk, kända och okända.. Du har två minuter och sen röstar vi. Ja till det nya förslaget eller ja till det gamla. Pirrigt, spännande, nyttigt och jättekul!

Lär knappast hålla mig frisk nå länge!

Alltså vad är grejjen egentligen med oss Svenskar och våra myndigheter egentligen? Godtar vi verkligen vad som helst? Jag tycker man läser nya historier hela tiden, kanske främst om försäkringskassan (det finns säkert fler myndigheter som fungerar lika illa typ Migrationsverket) som bara spyr galla över felaktigheter som begåtts. Jag undrar bara.. Slutar engagemanget där? Läser vi, får ont i magen alternativt fäller en tår och sen ser vi ett avsnitt av scrubs så allt blir bra igen? Är det så vi börjat leva våra liv?

Jag ser ju en del människor som engagerar sig politiskt kring detta. Men då är det som om man inte får vara kritisk om man stöttar regeringen och som att man måste kasta paj om man är oppositionell. Vad hände med att ta tag i problemet och faktiskt anmäla handläggaren i fråga? Det är väl ändå han eller hon som gjort fel? Inte nån politiker som velat göra bättre regler för den Svenska ekonomin... För bättre sjuktal, det har vi. Fler är i arbete och det tycker jag är bra. Men massor av folk kommer ju hela tiden i kläm. Folk som inte orkar ta det själv. Folk som hoppas att du ska hjälpa dem reagera. Men du ser redan nästa avsnitt av scrubs och käkar nån gammal torr sockerkaka från lääääängst in i skafferiet!!

Var är vi på väg egentligen och vad är det egentligen vi vill? Inte vill vi då bry oss på allvar iallafall, det är då ett som är säkert. Det är myndigheternas jobb och ansvar. Men vad ska då dessa upphöjda myndigheter göra? Och vad händer när de inte gör vad de ska? Där har vi en helt annan fråga. Om den ifrågasätter vad jag gör när jag blir arg på myndigheterna så måste jag mig se scrubs och äta sockerkaka igen för annars kanske jag måste engagera mig. Och då blir man ju sjuk direkt, det vet man ju.

En statlig myndighet finns bara för att fördela våra gemensamma pengar tillbaka till oss på ett bra sätt. Där de bäst behövs, som jag brukar skriva till hon som driver mitt faddernsrns barnhem. Vi har överlåtit till andra att förvalta vårt gemensamma. Och för att ge det tillbaka när det bäst behövs.

Om myndigheterna inte gör sitt jobb eller gör annat än sin uppgift för stor del av tiden (t ex) tar hand om en för stor och spretig organisation) så tycker jag att myndigheten har tappat sin rättighet att existera. Väck med den, in med nytt. Betala ut ersättningarna centralt under tiden, köp tjänster från kuratorer och livscoacher ett tag om det nu är så jämarns nödvändigt med en "personlig" handläggare (brukar ju ändå kunna vara precis vem som helst från gång till gång). Lägg ut myndigheternas uppdrag på upphandling vetja! Varför inte? De som inte är bra av företagen kommer rensas bort snabbt och den stora, tunga, dyra organisationen slipper vi. Då kan vi kosta på oss lite dyrare handläggare också.

Men. Det skulle ju innebära att fotfolket får mer pengar och samtidigt att vi får fler nya företag. Det går ju inte. Förstås. Tänkte inte på de. Felåt.

INT!!!!!

Jag vaknade upp och hade planerat en härlig fest. Huset var städat och grillen beredd. Men först skulle jag till kinesiologen och homeopaten, i förhoppning om att få mer hjälp än den jag får från den statligt finansierade sjukvården. Jag skulle få träffa Karin, en erfaren grönsaksodlare och en engagerad centerkvinna. Vi skulle prata ihop oss inför helgens förbundsstämma och titta på min trädgårdsplanering..

Men! Jag kände mig liksom lite mosig på morgonen.. Som om allt var lite jobbigt sådär. Jag tvekade länge men bestämde mig sen för att åtminstonde stiga upp. Väl på nedervåningen förstod jag att det enda rätta var att leta reda på febertermometern. 38 grader ganska exakt. Så himla tråkigt!! Det var bara att avboka allt helt enkelt. Homeopaten sa "ta nu inget febernedsättande utan låt det bränna ut ordentligt". Jag tänkte först att hon var lite galen. Men å andra sidan var det ju så vi gjorde som barn.. Inga tabletter innan 40 graders feber!

Jag gav det ett försök och trodde väl aldrig det skulle gå.. Men det gjorde det! Vid tio på kvällen gick febern ned och jag orkade tillochmed ringa och skämta lite med två födelsedagsbarn! Sen la jag mig för natten och på morgonen var jag feberfri! Jag är fortfarande trött, har ont i halsen och lungorna.. Men jag har fått i mig sen frukost och jag har vågat mig ut till kaninerna en sväng!

På tal om kaniner så är då iallafall Julia helt uppenbart dräktig nu! Hon hade riktigt grävt om ordentligt i spånet där hon låg och solade vid nätdörren :) nog visste jag att det var mysigt med djur-ungar, men att det var SÅ mysigt och trevligt kunde jag inte räkna ut med lilltån ens! Det ska bli så spännande att se dem hoppa omkring här i sommar!

Man utreder om det ska komma vindkraft till byn. Enligt Norran, vår lokala tidning, har detta delat byn i två läger. Ett för och ett emot. Det är inte sant. Norran har inte undersökt saken innan de uttalat sig helt enkelt. Jag skulle vilja säga att det finns en liten grupp som är väldigt positiv. Sen finns det olika saker man kan vara allvarligt oroad för, när det gäller vindkraft. Det är här som åsikterna går isär. Grunden till det hela handlar om hur nära vindkraftverken ska stå vår bebyggelse. Våra hem. Våra barns hem. Det är ingen alls som är helt emot vindkraft i alla lägen. Ingen jag har pratat me iallafall.

När vi flyttade hem hit, (för även om vi inte kommer härifrån så flyttade vi faktiskt hem) så fick vi höra om vindkraftsplanerna. Om att mätningarna var i full gång och att byns markägare såg väldigt positivt på det. Jag har världens vackraste utsikt från ett av köksfönstren. Jag kan ibland stå där och bara andas. Bara finnas. Och mitt i horisonten kommer vindkraftsverken stå. Mitt i min älskade vy.

Och visst finns det de som tycker de är anskrämligt fula. Men det bryr jag mig inte om. I Mona ögon är de vackra. De står för ett steg ifrån kärnkraften, mot nya alternativ. I framtiden kanske verken monteras ned och skogen får växa igen. Men om de gör det så är det för att vi hittat ett ännu bättre alternativ. Många ser fram emot liv och rörelse i byn igen. Man ser fram emot arbetstillfällen, inkomster till byn och att sätta byn på kartan.

Andra ser sin idyll förstöras av buller, skuggeffekter och dalande huspriser. De ser husen i byn tappa värde och att den värdefulla ungdomen flyttar från byn. De befarar att projektägaren bara ser pengarna och inte alls vill alla byinvånares absoluta bästa.

Den nya tiden har kommit till byn än en gång. Och även denna gång tror jag den kommer att stanna.

Men det är jag det.

En sak som är en stor sorg för mig är att jag inte blev med jobb. Satt och läste min dagbok i helgen och där var planen klar: skaffa utbildning, gå ner i vikt, gift dig, skaffa jobb, skaffa hus, självhushåll mer och bli självständig, på riktigt, rotfast. Egentligen kanske jag borde vara nöjd med att jag lyckats med alla mål utom ett. Men det är kg inte riktigt för det målet är ju så avgörande. Inte främst dör ekonomin, utan främst för att min personliga utveckling på det akademiska planet stannar av. Jag får verkligen hoppas att jag behövde en paus. För det har jag verkligen haft.

Det som ändå hjälpt mig mest att nå mina mål, är mitt engagemang. Ideellt engagemang. Privatekonomiskt dyrt som tusan. Massor av människor har talat om för mig att nu blir jag snart utbränd. De tänker inte på att jag inte har nått jobb.

Visst kan engagemang vara påfrestande. Man blir trött och glömsk. Men det är ingen tidstjuv som teve, vissa spel och internet är. Du gör nått riktigt och viktigt som stimulerar dig. Men tyvärr kan det vara svårt att balansera det där samvetet. Det är baksidan med ideella engagemang. Om man tillåter det kan man ha konstant dåligt samvete för att man gör för mycket och för lite på samma gång. För det finns alltid lite till ideellt arbete att göra. Bara lite till som skulle göra det så mycket bättre. Samtidigt är varje sekund ideellt arbete en sekund ifrån din familj och ditt hem. Som absolut skulle ha haft tiden. Att arbetet då inte är betalt bidrar till det dåliga samvetet.

Koden är att ha roligt. Så svårt och enkelt är det. De aktiviteter man gör ska vara för din egen skull för att du tycker om det. Att göra nått för att set alltid varit så, strävar emot det ideella engagemangets natur. Om du ska jobba ideellt, så tillåt aldrig dig själv att känna dåligt samvete för det du gör och inte gör. Även om du hjälper andra så gör du det för att du vill det själv. Du spenderar tid hemifrån för att du vill göra nått meningsfullt. Inte för att det alltid varit så, inte för personlig ekonomisk vinning, utan för att det känns bra. Viktigt och därför roligt.

Hittar du det, det roliga, utan dåligt samvete, och dessutom har en bra kalender..

Då har du knäckt koden.

Jag svängde just in på gården. Varken hund eller man finns hemma så det känns lite tråkigt.. I morse såg jag en sån där underbart vacker utsikt från min gård att jag undrade varför jag ens tänker på att åka härifrån om dagarna. Men jag vet det ju egentligen. Det handlar, som så mycket annat, om pengar..

Solen går upp över gnistrande snö och en tung dimma ligger över den tinande isskorpan på sjön. Och pengar är viktigare än det. Sjukt! Men om jag hade stannat hemma hade jag inte stått på gårn. Då hade jag sovit vidare i ett försök att mota förkylningen i grind. Nu får jag behandla den hela helgen istället. Tur att jag inte har annat att göra :)

Om man gillar Äkta Vara på Facebook får man uppdateringar om nya inlägg på sidan. Himla bra om man är intresserad av mat som är äkta! En väldigt intressant debatt i Sverige är den om mjölken. Vi dricker oerhörda mängder mjölk, även om vi kanske inte behöver det. Även om ganska många av oss kanske inte tål det så bra. Vi dricker glatt våra mängder ändå.

Vissa laktosintoleranta tål dock den opasteriserade mjölken. Men problemet är att den enligt svensk lag inte får säljas. På ett sätt som jag inte tänker berätta så förefaller det sig så att jag dricker opastöriserad mjölk. Alltsomoftast. Det är väldigt gott och man kan göra mycket mer med den. Man får grädde på köpet och mjölken ystar sig gärna. Den surnar fortare än pastöriserad mjölk, men den är av naturliga skäl färskare och man kan även använda sur mjölk till matlagning och sånt. Pastöriserad mjölk surnar aldrig. Den ruttnar.

Jag dricker alltså frivilligt olaglig mjölk. Man är ju en riktig värsting. Olaglig mjölk på bordet och gulliga älgar i grytan. Varför det är olagligt? Jo, det är så farligt förstår du. Man kan bli sjuk om man dricker olaglig mjölk. Det blir man aldrig av rutten mjölk, eller hurdetnuvar.

I Åre har man mjölkuppror. Man har placerat en tappkran för opastöriserad mjölk utanför affären. Dit kan man gå och köpa mjölken litervis. Vilka fasoner va! Trots att det är olagligt ska man sälja mjölk som man inte får!! För man kan bli sjuk om man dricker det man inte får!! Vadå sjuk av sprit?? Den tillhör ju vår kultur till skillnad från mjölk!!

Ibland blir man ju bara så trött.

Så godnatt. Och heja Åre och fjällmjölken. Jag röstar på er vilken dag som helst. Låt oss knuffa ner paragrafryttarna från herrepåtäppankullen. Jag vill ha mjölk. Riktig mjölk som smakar mer än pappersvatten. Som varierar i smak under året och som får en härlig hinna av grädde uppepå. Tack Åre, tack fjällen och tack kulturen.

Jablisåföbannad!!!!

Jag gick upp i tid. Tog ut hunden och packade matlådan. Diskade kaninernas vattenskålar och rullade ihop täckbyxorna. Fick lite tid över och skottade försiktigt utså mycket jag vågade från bäddande kaniners burar. Det var frostig morgon och jag förberedde mig för en arbetsdag.

Men!

Det blev inget jobb. Så jag plockade in allt jag tagit ut, lockade in hunden och klädde av mig igen. Kröp ner hos varma maken och tänkte mysa lite bara. Sen vaknade jag och klockan var närmare elva. Så kan det gå! Skönt att få sova ut riktigt! Vi åt långsam frukost och jag satte lite fler fönsterplantor.

Vi har bestämt var vi ska ha hönsen :) det ska bli så mysigt med små kluckkluckhönor som går runt och pratar för sig själva! Jag vill ha dem fria på gården, men i morse, första gången jag steg upp, så luktade det fränt av räv överallt.. Så det tål att tänkas på förstås..

Dagen blev solig och jag planterade ut dammiga julhyacinter i trädgården och slet bort lite gammalt visset i en tulpanrabatt. Stegen for all världens väg när snödrivan den stod på gav vika. Vi ringde byggare om vårt omöjliga tak, trots att vi inte vet hur vi ska ha råd att fixa det. Men det ska nog lösa sig det med.

Ikväll har jag dessutom påbörjat mitt engagemang i Skellefteå Byautvecklingsråd. Det känns väldigt spännande!

Oj.

Sen jag kom hem från stugan har det verkligen gått i ett så att säga. Jag koncentrerar mig på att göra en sak i taget, försöker att liksom bara flyta med, ovanpå.. För reflektera och sätta mig in i saker hinner jag inte. Jag får ta det sen. Jag försöker vara här och nu fram till jag får veta mer om vad jag ska köra vidare på och vad jag ska ge upp.

Ett av projekten är iallafall i princip färdigt för min del. Nätverket jag varit med och skapat blir nationellt och väldigt spännande. Självhushållningsprojektet går nu in i en intensiv månad och mitt modeprojekt eller vad jag nu ska kalla det är fortfarande i sin linda..

Ekonomin är mer än kass just nu. Det är alltid så slitsamt och otryggt när pengarna inte räcker så långt som man vill. Vi lever i ett samhälle där man är beroende av pengar och konsumtion och samtidigt konstant ökar det beroendet genom att vi behöver mer, mer och mer..

Jag längtar efter att bli mindre beroende, att stå på egna ben och göra egna saker. Att sköta mig själv helt enkelt och vara fri. Men det är inte så lätt att på förhand veta hur jag ska gå. Vägen dit är slingrig och dold.. För den hotar ju hela vårt moderna folkhem om den blir synlig..

Jag läste i förra veckan att var tredje svensk planerar eller hoppas kunna flytta ut på landet.. Sedan tidigare har ju Jordbruksverket kommit fram till att de som vill flytta ut ofta är yngre kvinnor som vill ha några egna djur.. Alltså är var tredje svensk typ som jag. Längtar antagligen efter ett mer hållbart leverne, mer natur och mer frihet.

Mer Tomtebolycka.

Oj vilken påsk!

Helt slutkörd rullade jag in i mitt garage två på natten till idag. Jag och Kiesel har haft en riktigt härlig påskhelg i dalafjällen och jag känner mig fräsch och utvilad inifrån och ut! Det lär behövas, för här finns det verkligen projekt att ta tag i.

Politiken tar sig en terminsspurt innan sommaren och det riktigt bubblar av engagemang hos partivännerna. Centerpartiet är stadigt på gång och fort går det. Att man blir peppad är bara förnamnet! Så nu ska det hända saker både här och där. Det är bara att hålla i sig och hoppas att så mycket som möjligt tar sig utanför den inbördes beundran :)

Tillsammans med en likasinnad drar jag snart igång ett självhushållningsprojekt. Jag ska inte avskärma mig helt från omvärlden men jag hade tänkt självhushålla mer än jag gör idag och dessutom dela med mig mer av min och andras kunskap. Jag tror att det finns en hel del personer som skulle vilja flytta ut på landet och kanske ha några djur för hushållsbruk. Men jag tror också att många känner att de har för lite kunskap. Vi vill visa på hur mycket man kan göra som helt outbildad lekman för att självhushålla. Om vi lyckas finansiera projektet kommer jag att skriva om det en hel del här!

Sen har jag ett tredje spännande projekt på gång. Men det får jag inte berätta om än. Om det blir verklighet så kan jag lova en hel del info om det också här i bloggen! Det kommer innebära mycket mer fokus på mitt klädintresse. Så mycket kan jag avslöja :)

Hoppas din påsk också var lovely! Jag kan meddela att jag gått ner den här månaden också förresten. 4 kilo till! Och 8 cm i midjan.. Känns overkligt!

Idag har jag gått morgonpromenad och sett ett snötäckt fjäll. Jag har träffat ett barn som bara frågar varför hela tiden. Jag har läst lite, ätit choklad och pratat bort timmar med en kär vän. Jag har fuskat och ätit både ballerina kladdkaka och en bit hemgjord pizza. Jag har berättat sagor och gjort djur av kottar. Och avslutat kvällen med en ljus fullmånepromenad genom skogen och sedan efter gamla järnvägen.

Nu ligger jag nerbäddad i en friggebod med ett surrande el-element och en snarkande hund. Jag ligger och tänker på tid. På mitt liv, förr, nu och framöver.

I skolan fick jag lära mig att tiden var en linje. En räls som tåget måste hålla sig på. Som 25-åring fick jag lära mig att livet var en toarulle. Det går fortare och fortare mot slutet, även om första varvet går långsamt.

Idag tänker jag att tiden är en boll. En bomb. Ett enda stort nu. För det jag minns händer ju i mitt huvud, även om det inte kommer tillbaka. Framtiden drömmer jag om och därför är den lite grann här. Den är här så mycket den kan vara. För framtiden är ju bara ett annat nu än det nu som är nu.

Jag tänker också att livet är en cirkel. Ett årshjul, ett månvarv eller en cirkel i femårsperioder. Perioden föds, leker, drömmer och hoppas. Det kommer i absolut balans innan det går mot vändningen. Arbetsamt.. Sen balans igen och vila. Innan det föds igen.

Nu är det påskristid.

Så Glad Påsk och se till att leva nu!