Folkmusik

Svensk folkmusik är vacker på ett alldeles eget sätt.

.

Den är långt ifrån de amerikaniserade glättiga pophitsen på p3. Jag gillar pophitsen på p3 och sitter i bilen och sjunger högt för mig själv nästan varje dag, jag vill alltså inte klanka ner på denna musik som kan te sig hyfsat ytlig i jämförelse. Ytlig behöver inte vara fel. Men ibland blir ytlig fel för mig.

.

Om jag ska beskriva hur dimmorna lättar för att luften sakta värms upp till samma temperatur som vattnet, då blir Britney Spears dunkande milliondollarshits liksom malplacerade. Var tid har sin stämmning, sin musik. När det är fullmåne och hela naturen liksom trycker av liv för att snart explodera, då kan liksom Akon inte berätta något för mig i den tappning jag brukar höra honom.

.

Jag tror ni förstår.

.

 

En lång, sorgsam ton i moll, på gränsen till falsk, som ljuder över en spegelblank sjö och studsar mot bergsväggen och kommer tillbaka där den startade. Tonen går direkt till hjärtat och stannar där som en svidande sorg, som egentligen inte var min.

.

Glada, medryckande toner med tydliga rytmiska slag, så tydliga slag att de inte ens behöver spelas. Tonerna spelar, leker kring den enkla melodin och takten. Det är knappt det går hålla huvudet stilla när man sjunger med.

.

Så enkelt, så vackert, så mycket folkmusik. Föder längtan att dansa i en hödoftande loge med en lång, svepande kjol.

.

Precis som all annan musik är den självklart inspirerad av många andra musik-kulturer.

.

Ändå är den svensk.

.

För Sverige är av historien mångkulturellt.

.

Det hävdar jag bestämt.

-

Kommentarer
Postat av: Annika

Oj, helt otroligt! :) Vi tänker så lika ibland att jag blir nästan lite rädd. ;) Det är som om jag själv hade skrivit det. :) Tror ibland att du är min "själsyster". Puss och kram! <3

2011-08-23 @ 19:31:23
URL: http://gabulfota.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0