Tomtebolycka

Det är konstigt hur olika traditionella helgdagar värderas olika.

.

När vi skulle ”få” en helgdag på vår nationaldag fick vi minsann avstå en helgdag i pingsthelgen. Men när helgdagar som midsommar och allhelgona flyttas från den traditionella dagen till närmaste helg, då behöver det inte kompenseras med en extra helgdag.

.

Arbetarsverige har strävat efter en likformighet.

.

En rättvisa i hur många lediga dagar man har.

.

Om man jobbar på en helgdag ska man få ett lönetillägg för obekväm arbetstid.

.

Men vad händer när man flyttar helgdagarna och när tillägget för obekväm arbetstid är för lågt för att kompensera förlusten?

.

Det är ju så att olika helger betyder olika mycket för olika personer. Då kan ju ob- tillägget för vissa mer än väl kompensera för den tid man förlorat, trots att det inte alls kompenserar för andra.

.

Helgerna är alltså inte lika för alla, även om ersättningen är det.

.

Utom om man flyttat helgdagen.

.

Då är man utan ersättning på den helgvardagen.

.

I måndags var det allhelgona. En numera hyfsat skum ickehögtid. Den 31a firas Samhain, den sista höstfesten. Det är dödsrikets ångest som sköljer över naturen och man känner sig närmare sina döda släktingar än någonsin.

.

Men till helgen firas alla helgons dag.

.

En storhelg som är helt tillägnad våra egna familjehelgon. Familjemedlemmarna som gått ur tiden. De förtjänar verkligen att få en egen dag då vi bara minns. Men jag blir så less på att man aldrig får sörja i vår kultur. Man får inte sörja, man får inte tycka om den otroliga kraft som döden innebär. Den kraft som saknad faktiskt är. Den kraften som skakar mina fingrar när jag skriver, den kraft som får mig att gråta och skrika av hopplöshet.

.

Den är obehaglig, jag vet det. Men döden är en del av livet. Har alltid varit, kommer alltid att vara, hur mycket vi än vill glömma den.

.

.

.

Man får bara le och ha ljusa minnen.

.

.

.

Trots att man kanske är allt annat än mild till sinnes när det gäller döden och dess ibland så hänsynslösa, obönhörliga framfart!

.

När jag var yngre hade vi maskeradfest på allhelgona. Vi hann både det och att sörja våra döda med falskt milda leenden. För jag tror inte jag är ensam om att ha lett för släktens skull. Och släkten log för min skull. Och så vidare.

.

Nu har vi dessutom skilt på det så att man klär ut sig på en helg och ler på en annan. Så man inte blandar ihop det. Och jag vet att det är en generationsfråga. Men jag tycker det blir absurt när den yngre generationen inte får ta sina högtider och göra dem till sina. Som om sorgen och döden tillhör de äldre? Det är inte sant!!

.

Om jag vill minnas farmor och farfar först, på mitt sätt, och sen klä ut mig till lieman, så är det faktiskt så.

.

Den äldre generationen förstörde julen.

.

Inte jag. Och jag förstör inte allhelgona.

.

Men jag firar den på mitt sätt.

.

Inte enligt någon kollektiv överenskommelse jag inte fick vara med på.

.