Tomtebolycka

Det är så tråkigt när ekonomin inte går ihop.

.

När man känner paniken sprida sig i magen.

.

Då undrar jag hur det blev så. Hur fick vi ett så omättligt behov av något så värdelöst som pengar?

.

Vi är inte människor som lyxkonsumerar. Någon gång per år unnar vi oss att resa bort, ofta inom Sverige till en kostnad av några tusenlappar. Vi köper inte särskilt mycket kläder, gör mycket egen mat. Vi klipper oss sällan och jag använder ju inte ens schampo längre.

.

Ändå går det inte alltid ihop.

.

Det finns de som har det så mycket värre, som inte har förmånen att bo i Sverige, visst är det så.

.

Men i Sverige är det knappt möjligt att leva snålt, även om man verkligen måste.

.

Hela samhället tar för givet att man är solidariskt fast i den ekonomiska fällan. Jag är ingen antikapitalist, jag är för en fri marknad och en fri konkurrens. Jag tycker om att handla och köpa totalt onödiga saker, men jag gör det inte så ofta..

.

Jag tycker det känns fel att så stor del av min inkomst ska gå direkt ut igen i löpande kostnader som el, skatter, tv, telefon och Internet. Bilen är dyr, men också maten. De senaste åren har jag till och med förstått hur man kan spara pengar trots att det känns omöjligt och jag har lyckats spara ihop till både det ena och deta andra när vi pluggade bägge två.

.

Trots csn och viss lyxkonsumtion.

.

Trots att en stor del av vår mat bara kostar arbete blir det ändå så dyrt hela tiden. Dyrt att leva.

.

Trots att mina tankar om att vara rik handlar om att ha råd att köpa skog och mark till min familj, inte hollywooddrömmar om lyxiga båtar, bilar och plastigt hår och uttryckslös panna.

.

Så känns det inte som att jag räcker till.

.

Jag vill ha mer.

.

Mer frihet.

.