Tomtebolycka

Ingen kan förtjäna döden. Vi verkar vi ha en förmåga att se döden som ett straff man kan förtjäna för riktigt onda brott, eller som ett sätt att slippa sjukdom, alternativt att spara på skattemedel. Men frågan är långt ifrån så enkel och kan diskuteras väldigt mycket mer än så. För om människor ska dödas så är det inte bara den som dör som påverkas. Det måste finnas någon som dödar också. Någon person måste förtjäna, genom sin lön, att bli våran mördare. En läkare, som är utbildad i att rädda liv, måste alltså isåfall även kunna släcka ett.

.

Sen finns det anhöriga också. Människor som inte förtjänat situationen och inte kan välja att stå utanför. Visst finns det fall där inget av ovanstående är ett problem. Men är det bara dessa fall som ska räknas som viktiga? När det gäller liv och död måste man ju avgöra i varje fall, om det är rimligt att just denna person ska leva eller dö utifrån den situation han eller hon har idag.

.

Om en barnamördare eller djurplågare förtjänar att dö, vem förtjänar då att döda honom? Ska vi göra det tillsammans eller ska vi anställa en person?

.

Om vi dödar barnamördaren och djurplågaren, innebär det då att denna person har sonat sitt brott? För det måste ju vara det som är tanken, att man får betala tillbaka de liv man stulit? Eller har jag missförstått? En våldtagen kvinnas hämnd, är den statens att ta? Och om staten tar den, är det klart då? Fixat och glömt?

.

Eller är det helt enkelt så att vissa brott inte kan sonas här på jorden?

.

Att vissa brott kräver mycket hårdare straff än de vi med våra goda hjärtan kan utmäta?

.

Någon måste ju utföra straffet vi har bestämt också.

.

Någon måste leva med den skulden också.

.