Tomtebolycka

Sen jag var barn har jag stått vid spegeln och beundrat.

.

Inte mig själv, bara, men ibland. Jag har sett längtansfullt på kurviga kvinnor i glittriga klänningar och fjäderboa, genom en spegel omgärdad av starka glödlampor.

.

Jag har samlat mostrarnas slattar av skönhetsprodukter. Bara för att rada upp alla flaskor och tuber på hyllor och byråer. Jag har beundrat vackra ansikten som förstärkts av imponerande makeup och naglar som målats i fantastiska färger.

.

När jag hittade Lush blev jag så lycklig. Äntligen kunde jag få fortsätta min vurm för skönhetsprodukterna med gott samvete! För produkterna var ju både ekologiska och icke djurtestade. Men jag blev besviken när håret tovade ihop sig och huden torkade ut. När tröjan luktade svett och när the body shop lockade med sina body butters.

.

Innan jag gifte mig gjorde jag ett försök att sluta tvätta håret så ofta.

.

Men det var väldigt svårt.

.

Håret blev fett och kliade, det var en befrielse att tvätta det, varje gång. Som att min hårbotten var beroende av schampo. Ska det verkligen vara så? Dyrt schampo som förstör vårt fina vatten sköljs ner i avloppet. Hur, hur hur ska jag göra?

.

Kan man inte bara tvätta sig med vatten och olja och sminka sig med kol? Främja sin naturliga doft och torrschamponera håret med havremjöl? Köpa snygga flaskor, göra eget hemma, själv?

.

Jag har ju en förmåga att börja med allt på en gång, sen bli less och ge upp. Om jag börjar med en sak för en gångs skull kanske det blir bättre. Eller?

.

Äh, bring it on. Jag återkommer!