Om att vara beroende

Vissa resonerar som så att kvinnan förr var beroende av mannen. Och att hon nu är beroende av staten.

.

Förr hörde kvinnans tillgångar allt som oftast hemmet till. Det gör de tyvärr idag också, men det är åtminstonde

inte socialt accepterat att försvara det idag.

.

Sen kom radikalfeminismen, den vänsterinriktade feminismen på 1960 och 1970-talen och bestämde att det mest

jämlika man kunde göra var att ge kvinnorna jobb. Alla SKULLE jobba till varje pris. För att lyckas med detta så

snabbt och effektivt som möjligt, sänkte man helt sonika lönerna och skramlade fram ett antal anställningar i den

offentliga sektorn.

.

Och kvinnorna började förvärvsarbeta. Ett arbete som tidigare inte synts gjordes synligt och avlönat. Men

samtidigt ansågs jobbet vara förenat med ett kall, ett jobb som var till för alla. De statliga pengarna var och är

våra gemensamma, som vi ska vara rädda om, så varför ska lilla gumman ha högre lön?

.

Fortfarande tjänar kvinnor totalt mindre än män. Fortfarande jobbar kvinnor i den offentliga sektorn i större

utsträckning än män. Och fortfarande ser inte kvinnor till att ha egna sparkapital och andra tillgångar som kan

mätas ekonomiskt.

.

Fortfarande är vi beroende. Av mannen, staten, normen.

.

Visst kan man bli arg. Man kan bli arg så man slänger sina röda strumpor i kökspannan. Men det hjälper inte, för

gjort är gjort, och har säkert lett till något positivt också, för någon.

.

Nu är det den liberala feminismens tid. En feminism som ser att det finns olikheter mellan kvinnor och kvinnor

också. Att underordningen av kvinnlighet även påverkar män. En feminism som kan ge djupa förändringar i våra

värderingar, inte bara yttre förändringar som ger ojämlikheten möjlighet att ta andra vägar.

.

Jag är kvinna och jag har rätt att spara mina egna pengar. Jag har rätt att driva min helt egna verksamhet, att ha

mina helt egna saker. Trots att jag är gift har jag rätt till egna mål och egna prioriteringar, för jag har ju aldrig

 

ifrågasatt att min man har just det.

.

Att jag resonerar som jag gör innebär antagligen att det går mer pengar. Därför måste jag hela tiden byta jobb

och utvecklas inom det jobb jag har. Hela tiden ha en plan för min framtid. Aldrig stå still, bara går framåt.

.

För det här är mitt liv, mitt ansvar, min framtid.

.

Men jag vill ha dig med mig..

.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0