Vår verklighet
Ett genomgående problem när man skildrar både stad och land tycker jag är att man ofta skildrar männens verklighet. Våldet i staden till exempel, beskrivs som unga mäns våldsamma överfall, ofta i termer av gäng, ofta utomhus och ofta nattetid.
.
Men den statistiska verkligheten är att våldet sker på dagen, i hemmet av männen mot kvinnor. Men om det nu är denna andra sida av våldet som ska speglas, så tycker jag ändå att det är konstigt att man talar om vikten av kläder, fylla och uppträdande i så stor utsträckning när man diskuterar våldtäkt, men inte när man diskuterar exempelvis rån.
.
Att den medilala diskussionen inte stämmer överens med den statistiska verkligheten är kanske inte något jag som ensam person kan göra något åt. Men jag tycker att det visar på något viktigt när det gäller hur vi väljer att uttrycka oss om saker och ting.
.
.
När det gäller lugn och ro på landet, med jakt och fiske och ledighet så är det lite samma sak där. Det stämmer inte överens med den statistiska verkligheten. Men den största svårigheten när man ska uttala sig om det är att det saknas en statistisk verklighet nedskriven på papper.
.
Det finns ingenstans i hela Europa där vi är så dåliga på ekonomisk och social forskning om vår landsbygd som i Sverige.
.
Vad man dock kan se utan statistiska belägg är att den verklighet som endast skildrar landsbygden som lugn och ro, jakt och fiske, har inte tänkt på vår långvariga och stolta tradition av kvinnors arbete i landsbygd. För nog tror jag att fler än pensionärerna är intresserade av mjukkaka, korntunnbröd och fläsk som är rökt på riktigt? För att inte tala om solvin, ost och köttsoppa.
.
Hur lär vi intresserade unga att trä en vävstol, om kunskapen inte erkänns som en kunskap som är väl värd en lön att lära ut?
.
Hur använder vi det värdefulla nätverkande som hemmafruar arbetade med, mer än avfärdar det som ”skvaller”?
.
