Tomtebolycka

Man utreder om det ska komma vindkraft till byn. Enligt Norran, vår lokala tidning, har detta delat byn i två läger. Ett för och ett emot. Det är inte sant. Norran har inte undersökt saken innan de uttalat sig helt enkelt. Jag skulle vilja säga att det finns en liten grupp som är väldigt positiv. Sen finns det olika saker man kan vara allvarligt oroad för, när det gäller vindkraft. Det är här som åsikterna går isär. Grunden till det hela handlar om hur nära vindkraftverken ska stå vår bebyggelse. Våra hem. Våra barns hem. Det är ingen alls som är helt emot vindkraft i alla lägen. Ingen jag har pratat me iallafall.

När vi flyttade hem hit, (för även om vi inte kommer härifrån så flyttade vi faktiskt hem) så fick vi höra om vindkraftsplanerna. Om att mätningarna var i full gång och att byns markägare såg väldigt positivt på det. Jag har världens vackraste utsikt från ett av köksfönstren. Jag kan ibland stå där och bara andas. Bara finnas. Och mitt i horisonten kommer vindkraftsverken stå. Mitt i min älskade vy.

Och visst finns det de som tycker de är anskrämligt fula. Men det bryr jag mig inte om. I Mona ögon är de vackra. De står för ett steg ifrån kärnkraften, mot nya alternativ. I framtiden kanske verken monteras ned och skogen får växa igen. Men om de gör det så är det för att vi hittat ett ännu bättre alternativ. Många ser fram emot liv och rörelse i byn igen. Man ser fram emot arbetstillfällen, inkomster till byn och att sätta byn på kartan.

Andra ser sin idyll förstöras av buller, skuggeffekter och dalande huspriser. De ser husen i byn tappa värde och att den värdefulla ungdomen flyttar från byn. De befarar att projektägaren bara ser pengarna och inte alls vill alla byinvånares absoluta bästa.

Den nya tiden har kommit till byn än en gång. Och även denna gång tror jag den kommer att stanna.

Men det är jag det.

En sak som är en stor sorg för mig är att jag inte blev med jobb. Satt och läste min dagbok i helgen och där var planen klar: skaffa utbildning, gå ner i vikt, gift dig, skaffa jobb, skaffa hus, självhushåll mer och bli självständig, på riktigt, rotfast. Egentligen kanske jag borde vara nöjd med att jag lyckats med alla mål utom ett. Men det är kg inte riktigt för det målet är ju så avgörande. Inte främst dör ekonomin, utan främst för att min personliga utveckling på det akademiska planet stannar av. Jag får verkligen hoppas att jag behövde en paus. För det har jag verkligen haft.

Det som ändå hjälpt mig mest att nå mina mål, är mitt engagemang. Ideellt engagemang. Privatekonomiskt dyrt som tusan. Massor av människor har talat om för mig att nu blir jag snart utbränd. De tänker inte på att jag inte har nått jobb.

Visst kan engagemang vara påfrestande. Man blir trött och glömsk. Men det är ingen tidstjuv som teve, vissa spel och internet är. Du gör nått riktigt och viktigt som stimulerar dig. Men tyvärr kan det vara svårt att balansera det där samvetet. Det är baksidan med ideella engagemang. Om man tillåter det kan man ha konstant dåligt samvete för att man gör för mycket och för lite på samma gång. För det finns alltid lite till ideellt arbete att göra. Bara lite till som skulle göra det så mycket bättre. Samtidigt är varje sekund ideellt arbete en sekund ifrån din familj och ditt hem. Som absolut skulle ha haft tiden. Att arbetet då inte är betalt bidrar till det dåliga samvetet.

Koden är att ha roligt. Så svårt och enkelt är det. De aktiviteter man gör ska vara för din egen skull för att du tycker om det. Att göra nått för att set alltid varit så, strävar emot det ideella engagemangets natur. Om du ska jobba ideellt, så tillåt aldrig dig själv att känna dåligt samvete för det du gör och inte gör. Även om du hjälper andra så gör du det för att du vill det själv. Du spenderar tid hemifrån för att du vill göra nått meningsfullt. Inte för att det alltid varit så, inte för personlig ekonomisk vinning, utan för att det känns bra. Viktigt och därför roligt.

Hittar du det, det roliga, utan dåligt samvete, och dessutom har en bra kalender..

Då har du knäckt koden.

Jag svängde just in på gården. Varken hund eller man finns hemma så det känns lite tråkigt.. I morse såg jag en sån där underbart vacker utsikt från min gård att jag undrade varför jag ens tänker på att åka härifrån om dagarna. Men jag vet det ju egentligen. Det handlar, som så mycket annat, om pengar..

Solen går upp över gnistrande snö och en tung dimma ligger över den tinande isskorpan på sjön. Och pengar är viktigare än det. Sjukt! Men om jag hade stannat hemma hade jag inte stått på gårn. Då hade jag sovit vidare i ett försök att mota förkylningen i grind. Nu får jag behandla den hela helgen istället. Tur att jag inte har annat att göra :)

Om man gillar Äkta Vara på Facebook får man uppdateringar om nya inlägg på sidan. Himla bra om man är intresserad av mat som är äkta! En väldigt intressant debatt i Sverige är den om mjölken. Vi dricker oerhörda mängder mjölk, även om vi kanske inte behöver det. Även om ganska många av oss kanske inte tål det så bra. Vi dricker glatt våra mängder ändå.

Vissa laktosintoleranta tål dock den opasteriserade mjölken. Men problemet är att den enligt svensk lag inte får säljas. På ett sätt som jag inte tänker berätta så förefaller det sig så att jag dricker opastöriserad mjölk. Alltsomoftast. Det är väldigt gott och man kan göra mycket mer med den. Man får grädde på köpet och mjölken ystar sig gärna. Den surnar fortare än pastöriserad mjölk, men den är av naturliga skäl färskare och man kan även använda sur mjölk till matlagning och sånt. Pastöriserad mjölk surnar aldrig. Den ruttnar.

Jag dricker alltså frivilligt olaglig mjölk. Man är ju en riktig värsting. Olaglig mjölk på bordet och gulliga älgar i grytan. Varför det är olagligt? Jo, det är så farligt förstår du. Man kan bli sjuk om man dricker olaglig mjölk. Det blir man aldrig av rutten mjölk, eller hurdetnuvar.

I Åre har man mjölkuppror. Man har placerat en tappkran för opastöriserad mjölk utanför affären. Dit kan man gå och köpa mjölken litervis. Vilka fasoner va! Trots att det är olagligt ska man sälja mjölk som man inte får!! För man kan bli sjuk om man dricker det man inte får!! Vadå sjuk av sprit?? Den tillhör ju vår kultur till skillnad från mjölk!!

Ibland blir man ju bara så trött.

Så godnatt. Och heja Åre och fjällmjölken. Jag röstar på er vilken dag som helst. Låt oss knuffa ner paragrafryttarna från herrepåtäppankullen. Jag vill ha mjölk. Riktig mjölk som smakar mer än pappersvatten. Som varierar i smak under året och som får en härlig hinna av grädde uppepå. Tack Åre, tack fjällen och tack kulturen.

Jablisåföbannad!!!!

Jag gick upp i tid. Tog ut hunden och packade matlådan. Diskade kaninernas vattenskålar och rullade ihop täckbyxorna. Fick lite tid över och skottade försiktigt utså mycket jag vågade från bäddande kaniners burar. Det var frostig morgon och jag förberedde mig för en arbetsdag.

Men!

Det blev inget jobb. Så jag plockade in allt jag tagit ut, lockade in hunden och klädde av mig igen. Kröp ner hos varma maken och tänkte mysa lite bara. Sen vaknade jag och klockan var närmare elva. Så kan det gå! Skönt att få sova ut riktigt! Vi åt långsam frukost och jag satte lite fler fönsterplantor.

Vi har bestämt var vi ska ha hönsen :) det ska bli så mysigt med små kluckkluckhönor som går runt och pratar för sig själva! Jag vill ha dem fria på gården, men i morse, första gången jag steg upp, så luktade det fränt av räv överallt.. Så det tål att tänkas på förstås..

Dagen blev solig och jag planterade ut dammiga julhyacinter i trädgården och slet bort lite gammalt visset i en tulpanrabatt. Stegen for all världens väg när snödrivan den stod på gav vika. Vi ringde byggare om vårt omöjliga tak, trots att vi inte vet hur vi ska ha råd att fixa det. Men det ska nog lösa sig det med.

Ikväll har jag dessutom påbörjat mitt engagemang i Skellefteå Byautvecklingsråd. Det känns väldigt spännande!

Oj.

Sen jag kom hem från stugan har det verkligen gått i ett så att säga. Jag koncentrerar mig på att göra en sak i taget, försöker att liksom bara flyta med, ovanpå.. För reflektera och sätta mig in i saker hinner jag inte. Jag får ta det sen. Jag försöker vara här och nu fram till jag får veta mer om vad jag ska köra vidare på och vad jag ska ge upp.

Ett av projekten är iallafall i princip färdigt för min del. Nätverket jag varit med och skapat blir nationellt och väldigt spännande. Självhushållningsprojektet går nu in i en intensiv månad och mitt modeprojekt eller vad jag nu ska kalla det är fortfarande i sin linda..

Ekonomin är mer än kass just nu. Det är alltid så slitsamt och otryggt när pengarna inte räcker så långt som man vill. Vi lever i ett samhälle där man är beroende av pengar och konsumtion och samtidigt konstant ökar det beroendet genom att vi behöver mer, mer och mer..

Jag längtar efter att bli mindre beroende, att stå på egna ben och göra egna saker. Att sköta mig själv helt enkelt och vara fri. Men det är inte så lätt att på förhand veta hur jag ska gå. Vägen dit är slingrig och dold.. För den hotar ju hela vårt moderna folkhem om den blir synlig..

Jag läste i förra veckan att var tredje svensk planerar eller hoppas kunna flytta ut på landet.. Sedan tidigare har ju Jordbruksverket kommit fram till att de som vill flytta ut ofta är yngre kvinnor som vill ha några egna djur.. Alltså är var tredje svensk typ som jag. Längtar antagligen efter ett mer hållbart leverne, mer natur och mer frihet.

Mer Tomtebolycka.

Oj vilken påsk!

Helt slutkörd rullade jag in i mitt garage två på natten till idag. Jag och Kiesel har haft en riktigt härlig påskhelg i dalafjällen och jag känner mig fräsch och utvilad inifrån och ut! Det lär behövas, för här finns det verkligen projekt att ta tag i.

Politiken tar sig en terminsspurt innan sommaren och det riktigt bubblar av engagemang hos partivännerna. Centerpartiet är stadigt på gång och fort går det. Att man blir peppad är bara förnamnet! Så nu ska det hända saker både här och där. Det är bara att hålla i sig och hoppas att så mycket som möjligt tar sig utanför den inbördes beundran :)

Tillsammans med en likasinnad drar jag snart igång ett självhushållningsprojekt. Jag ska inte avskärma mig helt från omvärlden men jag hade tänkt självhushålla mer än jag gör idag och dessutom dela med mig mer av min och andras kunskap. Jag tror att det finns en hel del personer som skulle vilja flytta ut på landet och kanske ha några djur för hushållsbruk. Men jag tror också att många känner att de har för lite kunskap. Vi vill visa på hur mycket man kan göra som helt outbildad lekman för att självhushålla. Om vi lyckas finansiera projektet kommer jag att skriva om det en hel del här!

Sen har jag ett tredje spännande projekt på gång. Men det får jag inte berätta om än. Om det blir verklighet så kan jag lova en hel del info om det också här i bloggen! Det kommer innebära mycket mer fokus på mitt klädintresse. Så mycket kan jag avslöja :)

Hoppas din påsk också var lovely! Jag kan meddela att jag gått ner den här månaden också förresten. 4 kilo till! Och 8 cm i midjan.. Känns overkligt!

Idag har jag gått morgonpromenad och sett ett snötäckt fjäll. Jag har träffat ett barn som bara frågar varför hela tiden. Jag har läst lite, ätit choklad och pratat bort timmar med en kär vän. Jag har fuskat och ätit både ballerina kladdkaka och en bit hemgjord pizza. Jag har berättat sagor och gjort djur av kottar. Och avslutat kvällen med en ljus fullmånepromenad genom skogen och sedan efter gamla järnvägen.

Nu ligger jag nerbäddad i en friggebod med ett surrande el-element och en snarkande hund. Jag ligger och tänker på tid. På mitt liv, förr, nu och framöver.

I skolan fick jag lära mig att tiden var en linje. En räls som tåget måste hålla sig på. Som 25-åring fick jag lära mig att livet var en toarulle. Det går fortare och fortare mot slutet, även om första varvet går långsamt.

Idag tänker jag att tiden är en boll. En bomb. Ett enda stort nu. För det jag minns händer ju i mitt huvud, även om det inte kommer tillbaka. Framtiden drömmer jag om och därför är den lite grann här. Den är här så mycket den kan vara. För framtiden är ju bara ett annat nu än det nu som är nu.

Jag tänker också att livet är en cirkel. Ett årshjul, ett månvarv eller en cirkel i femårsperioder. Perioden föds, leker, drömmer och hoppas. Det kommer i absolut balans innan det går mot vändningen. Arbetsamt.. Sen balans igen och vila. Innan det föds igen.

Nu är det påskristid.

Så Glad Påsk och se till att leva nu!

Det är mitt i natten.

Fullmånen lyser på förfäders ängar. På bästa myrmark där sportstugor nu står.

Den här töra Bröta. Som Rune sa. Rune, den vithåriga tvillingen med isögon, som fick varenda kvinna på fall men aldrig blev pappa. Vackert, vemodigt, svenskt. Dalarna. Mitt andra hem.

Jag såg ett gult hus här till salu. Med brutet tak och fula tapeter. Det var så sött så jag fick ont i magen. Tur jag inte har råd!

Någon gång i mitt liv ska jag bo här. I Särna. Bara inte nu. Men jag tror jag har många år kvar att leva. Fler än de flesta faktiskt. Så jag hinner.

Men just nu ska jag bygga upp nått stort och fint i Ljusvattnet. Det här är mitt vattenhål. Min ro i själen. Ett ställe som jag tänker mig till när jag behöver lugn. Nu väntar några dagar här med släkten. Med liv och rörelse. Värdefulla dagar, timmar, minuter.. Jag ska suga ut det bästa ur varenda en.

Framför mig ser jag farfar sitta och sola vid stugknuten. Där är hans himmel. I det ögonblicket när solen värmer hans ögonlock.

Jag önskar att ni var här, farfar och farmor. Saknar er så.

Hoppsan poppsan vad tiden kan flyga iväg ibland. Är det verkligen fyra dagar sedan jag bloggade?

Helgen har iallafall varit bra. Var ute med brudarna i Arvidsjaur! Där var det marknad och fullt ös :) väl hemma har jag knappt haft en lugn minut tills nu faktiskt. Var och besiktade bilen idag. Så sent som igår kväll var den täckt av sandblandad is som satt som berget. Då förstår ni att jag jobbat.

Den första tanken man får när man hör ordet självhushållning brukar vara att det är en bakåtsträvan. Mot något som var förr. När man levde av det jorden gav och inget annat. Visst fanns det de som levde så. Helt utan pengar. Men det var nog varken vanligt eller romantiskt.

Jag ser självhushållning som en strävan mot frihet. En strävan mot en hållbar framtid. Där jag ska göra det jag kan för att bli fri från det samhälleliga ok som håller mig från det jag vill och ska göra. Jag har inga föreställningar om att jag från en dag till en annan kommer att kunna klara mig helt på det jag odlar själv och jag lever inte mitt liv i ett rosa skimmer. Men jag använder mina kläder tills de tar slut och jag vill göra min mat själv. Jag vill inte hälla nått i mitt vatten som jag inte kan stå för inför mina framtida barn. Jag tror att vi kan styra undan miljökatastrofen, om vi bara tänker rätt.

Jag vill inte slå mig för bröstet. Jag slösar, jag också. Kanske inte lika mycket som någon annan, men jag gör det ändå enligt min egen bedömning. Men det är inte antingen eller. Man kan vara mer eller mindre brydd. Det gör skillnad.

Allt vi gör och tänker gör skillnad och allt finns kvar.

Så. Mitt självhushållande sker gradvis. Det växer fram, precis som min kollektiva ansvarsroll i samhället har gjort. Jag menar, jag är beroende av pengar och offentlig service och måste därför betala skatt. Skatten är så hög så jag måste tjäna mer pengar, och så blir jag fast. Precis som alla andra. Med alla andra. Men den rollen har växt fram. Jag har fostrats in i den. Nu fostrar jag mig själv ur den rollen och till något bättre. Jag har inte alla lösningar än på hur min framtid ska se ut men det kommer allt eftersom.

I helgen fick jag iallafall se två underbart söta lamm. Lamm hör ihop med våren. De ska finnas där då. Jag känner det i magen. Hos mig ska det födas lamm på våren.