Tomtebolycka

Man utreder om det ska komma vindkraft till byn. Enligt Norran, vår lokala tidning, har detta delat byn i två läger. Ett för och ett emot. Det är inte sant. Norran har inte undersökt saken innan de uttalat sig helt enkelt. Jag skulle vilja säga att det finns en liten grupp som är väldigt positiv. Sen finns det olika saker man kan vara allvarligt oroad för, när det gäller vindkraft. Det är här som åsikterna går isär. Grunden till det hela handlar om hur nära vindkraftverken ska stå vår bebyggelse. Våra hem. Våra barns hem. Det är ingen alls som är helt emot vindkraft i alla lägen. Ingen jag har pratat me iallafall.

När vi flyttade hem hit, (för även om vi inte kommer härifrån så flyttade vi faktiskt hem) så fick vi höra om vindkraftsplanerna. Om att mätningarna var i full gång och att byns markägare såg väldigt positivt på det. Jag har världens vackraste utsikt från ett av köksfönstren. Jag kan ibland stå där och bara andas. Bara finnas. Och mitt i horisonten kommer vindkraftsverken stå. Mitt i min älskade vy.

Och visst finns det de som tycker de är anskrämligt fula. Men det bryr jag mig inte om. I Mona ögon är de vackra. De står för ett steg ifrån kärnkraften, mot nya alternativ. I framtiden kanske verken monteras ned och skogen får växa igen. Men om de gör det så är det för att vi hittat ett ännu bättre alternativ. Många ser fram emot liv och rörelse i byn igen. Man ser fram emot arbetstillfällen, inkomster till byn och att sätta byn på kartan.

Andra ser sin idyll förstöras av buller, skuggeffekter och dalande huspriser. De ser husen i byn tappa värde och att den värdefulla ungdomen flyttar från byn. De befarar att projektägaren bara ser pengarna och inte alls vill alla byinvånares absoluta bästa.

Den nya tiden har kommit till byn än en gång. Och även denna gång tror jag den kommer att stanna.

Men det är jag det.