Tomtebolycka

Underbart. Det enda ordet som kan beskriva känslan av en lycklig gammal ladugårdsbacke som äntligen blir pickad av små höns igen. Efter så många år. Efter alla nya tider.

Det regnar och blåser kallt. Men tre små tomater hann bli röda i mitt provisoriska växthus av lösa fönster på bron. Tre små röda. Många gröna små. Frysen är full av griskött och gädda. Den ska fyllas med älg och kanin innan hösten är slut. Skåpet är fullt av torkad svamp, torkat kött och torkade örter och bär. Hyllan ska fyllas med inläggningar i vackra glasburkar. Nu när jag äntligen lärt mig hur man gör.

Och i en pallkrage stoltserar grönkålsplantor som växer över allt förstånd i den kalla sommarens sista suck. Grönkål som kan stå ute trots snö och minusgrader. Hunden är trött och maken halvdagsledig. Huset är svalt och lönen är inkommen.

Än kommer inte frosten och snön. Än står gräset grönt och frodigt på gården. Än sitter mörkgröna löv stadigt på svarta grenar, och än finns en liten strimma av hopp, att det stora valet inte var förgäves.