Tomtebolycka

Idag åkte jag till den stad där jag bodde förut. När jag pluggade, umgicks med folk mycket oftare och var ute och dansade mer. Vi bodde dyrt och min trädgård och mina djur var bara drömmar och idéer om ett annat liv

Jag tog en underbar kladdkaka med en vän på ett populärt cafe. Men kladdkakan smakade mest socker och chai-latten smakade konstigt. Jag tog en sväng på stan. De ljusa butikerna var som lagerlokaler med högt till tak och klara färger. Ingenstans var det mörkt, murrigt och mysigt. Det enda som på allvar visades upp var priset. Ingen inspiration, ingen speciell känsla.

Jag fortsatte till ett ställe som jag vet att jag gillar. Men det var stängt. Jag gick till mataffären med gourmet-inriktning och hittade absolut ingenting. Jag grävde i grönsakslådorna efter var och hur grönsakerna var odlade men det enda som gick att ta reda på var priset. Personalen lyste med sin frånvaro.

Hopplöst. Vad har hänt, Umeå? Var är din själ? Var är myset, det vackra, gedigna? Om jag vill ha det ni presenterar här kan jag åka till ett köpcenter utanför staden. Då behöver jag inte vara här.

Modfälld satte jag mig på ett annat fik som heter Barista. Jag tog en ekologisk iste och saknar en toalett. Jag läste just i senaste numret av Umeåguiden. Sist jag kollade i den fanns där intressanta artiklar om vad som var på g i stan. Nya och gamla butiker. Kommande evenemang och satsningar. Leende krogbilder på peppade människor. Nu fanns där reklam för plastkirurgi, sportreportage, träningsreportage, gör om mig och ett inredningsreportage men väldigt konstig inredning i tusen färger i bländande MDF.

Jag vet inte vad jag ska säja. Men hädanefter kommer jag att sakna mina vänner här. Inte längre platsen Umeå.

Men jag undrar så smått om det verkligen är Umeå som har förändrats. Eller är det bara jag? Nån som vet?