Hamilton
Hela huset är städat och det brinner ivrigt i pannan. Hittills har jag bara beundrat ute inifrån idag. Men nu är det dags för mig att gå ut. Kaninerna ska ha mat, hunden en promenad, och vi behöver mer ved.
I Umeå igår åt vi middag och gick på bio. Min syster ringde mig i början på veckan och frågade "går det bra att vi ser Hamilton?" jag var skeptisk, ville hellre se "The iron lady" men den har ju premiär idag. Och med tanke på att filmen skulle passa alla så sa jag ja, trots min tvekan.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Eller, nu kanske jag överdriver, för storyn var bra och ämnet mer än intressant. Men tio minuter in i filmen mådde jag så illa av allt blod och all sprutande hjärnsubstans så jag fick titta bort resten av filmen när jag anade att någon skulle dö. Och det var oftast kan jag säga.
Jag förstår verkligen inte? Den mängd blod som sprutade ut vid varje mord var mycket mer än vad som kändes naturligt. Övervåldet gick överstyr gång på gång och blod sprutade över skyldiga och oskyldiga gång på gång. Jag tror inte det är nyttigt att sitta och se sånt. Att tillåta sig själv art bli så avtrubbad att man helt oberörd kan se en sådan film från början till slut utan magont. Det är ju vissa människors vardag vi tittar på. Hur kan det vara underhållning, något som är bra att fylla sina synintryck av för natten? Hur kan andra människors olycka ha sånt underhållningsvärde för oss att mänskliga liv inte är värt mer?
Som sagt åkte jag hem i natten, mycket illa berörd. Positiva saker från igår är iallafall tid med min familj, att fika med min kompis Ida, att se systern och svågerns tillfälliga High-tech-lägenhet och all god LCHF-mat jag fick äta. Det är mysigt att umgås med min familj och sitta och diskutera med dem som känner mig så.
Nej, nu är det slut på min paus med blogg. Dags att trotsa kylan!
I Umeå igår åt vi middag och gick på bio. Min syster ringde mig i början på veckan och frågade "går det bra att vi ser Hamilton?" jag var skeptisk, ville hellre se "The iron lady" men den har ju premiär idag. Och med tanke på att filmen skulle passa alla så sa jag ja, trots min tvekan.
Det skulle jag aldrig ha gjort.
Eller, nu kanske jag överdriver, för storyn var bra och ämnet mer än intressant. Men tio minuter in i filmen mådde jag så illa av allt blod och all sprutande hjärnsubstans så jag fick titta bort resten av filmen när jag anade att någon skulle dö. Och det var oftast kan jag säga.
Jag förstår verkligen inte? Den mängd blod som sprutade ut vid varje mord var mycket mer än vad som kändes naturligt. Övervåldet gick överstyr gång på gång och blod sprutade över skyldiga och oskyldiga gång på gång. Jag tror inte det är nyttigt att sitta och se sånt. Att tillåta sig själv art bli så avtrubbad att man helt oberörd kan se en sådan film från början till slut utan magont. Det är ju vissa människors vardag vi tittar på. Hur kan det vara underhållning, något som är bra att fylla sina synintryck av för natten? Hur kan andra människors olycka ha sånt underhållningsvärde för oss att mänskliga liv inte är värt mer?
Som sagt åkte jag hem i natten, mycket illa berörd. Positiva saker från igår är iallafall tid med min familj, att fika med min kompis Ida, att se systern och svågerns tillfälliga High-tech-lägenhet och all god LCHF-mat jag fick äta. Det är mysigt att umgås med min familj och sitta och diskutera med dem som känner mig så.
Nej, nu är det slut på min paus med blogg. Dags att trotsa kylan!
Kommentarer
Trackback
