Tomtebolycka

Vi har börjat diskutera vår pensionsålder. Det började med att Reinfeldt sa att den allmänna pensionen skulle behöva bli vid 75 istället för 65. Sen bröt helvetet lös. Iallafall för vissa. Trots att det bara är en diskussion än. Inget tvång, inget konkret förslag. Än.

När jag går i pension ska jag ha grått hår och genomskinlig hud på händerna. Jag tycker det är så vackert! Jag ska ha jobbat på några olika ställen och jag kommer känna att jag uppfyllt mina mål. Jag har gjort det där stora jag ska göra för landsbygdspolitiken, jag har sett några egna barn växa upp. Jag har renoverat mitt hus och jag har djur och trädgård. Jag kommer se tillbaka på ett rikt liv. Och jag kommer att vara nöjd. Jag kommer då att vara 70 år gammal.

Då ska jag leka med mina barnbarn, njuta av allt jag har och allt jag lämnat till andra. Jag ska baka kakor, safta och sylta. Och jag ska fortfarande älska med min man. Kanske ska jag jobba lite ideellt, bara för att jag kan och vill. Kan och vill göra nått bra alltså. Och jag ska bestämma själv. Bestämma när och hur och varför jag går i pension. Och uppmuntra andra att göra likadant. Inte för att någon politiker tyckt till eller för att någon annan kastat paj. Utan för att jag kan själv. Fortfarande.

Så det är bäst att ni slutar ha så mycket fördomar om gamla innan ni blir äcklade av mig. För jag tänker inte ta hänsyn till någon åldersrasism. Synd för er.