Tomtebolycka

Hela våren har vi jobbat. Diskuterat och debatterat, stött och blött. Jag och fyra engagerade Centerpartister till. Vi har gjort ett Landsbygdsnätverk för Centerpartiet och för Sverige. Och idag ska vi ha uppstart tillsammans med representanter från Centerdistrikten i Sverige. Känns bra att lämna över, även om inte allt blev som just jag ville. Fem starka Centerpartister i ett rum. Där kan vad som helst hända! Men vad som helst har inte hänt. Vi har kompromissat och processat och nu är det klart!

Jag har stora förhoppningar om den här dagen!

För övrigt ska jag jobba hela sommaren igen. Det är inte så bra när man bor på landet med tanke på att det är den intensivaste perioden på året. Då ska all mat in i förråden och marknaderna blomstrar.. Men pengar måste man också ha. Så det blir arbetsamt det här. Bara hålla tummen för hälsan antar jag.

De sista dokumenten till Självhushållningsprojektet är skickade och allt är klart. Så nu är det bara att hoppas att det går igenom! Undrar vad vi ska hitta på, nästa träff...?

Förslag tack!

Morgonsolen lyser obönhörligt på rutan. Det är kallt i sovrummet, skvallrar om nattfrost. Fukt från jorden som fick stanna på sin flykt mot himlen. Som tinar i morgonstrålar och först efter det får fortsätta sin flykt.

Tungt är det. Arbetsamt att gräva i den fuktiga jorden. Jag gör en stor rektangulär grop o gräsmattan och klär med kraftigt Hönsnät. Jag förankrar väggar av träreglar och svagare Hönsnät i botten. Lägger tillbaka gräsmattan igen. Trampar till. Där ska de bo, de små tussiga liven.. Som lärt sig äta och dricka själva. Som gått från små popcorn till miniatyrer av de vuxna. Som hoppar in i huset så buren skallrar, precis som mamma.

Och det känns så rätt. Att jag ska vara här och ge mat till djur, gräva gropar och filosofera om frost. Ändå vet jag att det nog inte går.

Jag visste att det var svårt att få jobb. Men jag kunde aldrig drömma om att det var såhär hårt.. Så jag måste nog flytta på mig ändå. Iallafall för ett tag.. För pengar måste man ju ha verkar det som..

Jag hade besök av mellanbygden, vår lokaltidning idag på förmiddagen. Vi pratade trädgårdsdrömmar och Svensk landsbygdspolitik bland annat. Vi får se hur stor del av samtalet som får plats i reportaget :)

Sen fick vi fint söndagsbesök av min mormors namne Sigrid som lekte min gamla leksaksladugård och jagade katten. Knappt hann jag sätta mig ner förrän det knackade på dörren igen. Då var det en kaninuppfödare som kom för att prata och mysa med mina små kaninungar. Tänk att de snart är så stora att det är dags att sätta dem i en egen bur! Tänk så snabba dessa djur är.

Idag regnar, regnar och regnar det. Och hela veckan är full av aktiviteter.. Jag funderar på om jag skulle ha sytt nått. Ett förkläde är jag sugen på. Om jag bara visste hur jag ville ha det! Nåväl, denna dag lär också försvinna lika fort som den kom, så bäst att fånga den!

Ha det fint!

Vill bara påminna om att just nu finns det fantastiska, vildväxande sparrisliknande grönsaker helt gratis på backen. Jag talar om fräken-blomman. Den är ljusbrun och ser inte mycket ut för världen. Smaken är först lite gräsigt vattnig, men sen ökar den i smak så sakteliga.

Jag kokar dem i lättsaltat vatten eller steker dem i smör. Funkar fint som varm grönsak istället för potatis,ris eller pasta till exempel, om man vill dra ner på sånt. Garanterat ekologisk odling och garanterat nyttigt att ta bort fröställningarna. Fräken är ett rotogräs som kommer tillbaka år efter år efter år.. Och gärna som första växt på ett ställe, exempelvis grusgnång..

Så ät upp dem för tusan!

Igår åt jag en och annan kolhydrat för mycket. Idag tar jag visst straffet för det i form av viss baksmälla.

Och så ligger det minst tio pallkragar där ute på släpen och väntar. Inte är det lätt inte!

Jaa, nu är det sannerligen vår! Med ny design och allt.. Jag fick ta in mina plantor natten till idag, men jag tittar på yr.no och hoppas att det var den sista frostnatten. Skogsvägen som går till åkerlappen där vi hämtar jord är nu snart snöfri. Så det är bara att ta trädgårdstraktorn, hämta hästskit och jord till varmbänken och börja plantera.

Det riktigt kliar i fingrarna!

Idag har jag lämnat in den projektplan vi har arbetat med hela maj och april. Den har varit som en liten egen resa i sig! Men bra blev den och nu ska vi avvakta kommentarer från dem som håller i slantarna..

Idag ska vi bygga vidare på det fina lilla hönshuset. Sen ska vi också ha en trädgårdsplanering med självhushållningsnätverket ikväll. Det var tänkt att en trädgårdsmästare skulle komma och dra upp grunden för alla planer och drömmar jag har, men hon råkade bryta armen! Därför blir det istället Margareta från Kräkångers ekogård som kommer. Hon odlar massor av grönsaker och säljer till affärerna här omkring. Och nu ska hon alltså hjälpa mig planera min grönsaksodling. Min tanke är alltså att jag ska odla sånt som ger mycket för lite ansträngning. Men det är klart, det ska ju vara vackert och tidsenligt också.. Och lätt att stängsla in!

Ja, jag hoppas du också får en bra dag i solen som jag!

Ibland undrar jag över mitt Svenska land. När jag märker hur många som inte tycker att de hinner bry sig om politik och byaföreningar. När man inte har råd att betala det maten faktiskt kostar egentligen. När man inte har råd att köpa kläder som är tillverkade av vuxna av ekologiskt tyg.. När man inte har råd att ge, bara 10% av det man tjänar till välgörenhet..

Då undrar jag..

Har vi i Sverige glömt var vi kom ifrån? Har vi glömt att det vi har nu byggdes upp i våra förfäders blod, svett och tårar? Är vi verkligen så bortskämda att vi inte förstår vårt eget bästa? Eller är det så att vi inte har nått val? Har vi helt andra krav på oss nu som gör att vi inte har nått annat val än att hoppa på hela samhällskarusellen?

Industrin. Industrialiseringen. Arbetare. Miljöförstöring. Världsmonopol. Media.

Det är inte så lätt att våga sila. Att våga flyta ovanpå ibland för att sedan välja sin egen väg. Särskilt inte om man tappat kritiken mot samhället och den samtida uppfattningen. Att våga känna efter längst in vad som är viktigast och planera sitt liv utifrån det är inte bara modigt. Det kan också vara dumt.

För vad löns det egentligen??

Vad spelar det för roll att jag konsumerar annorlunda om ingen annan gör det? Och vad spelar det för roll att jag sopsorterar när industrin tillåts spy ut hundratusentals gånger mer koldioxid än vad jag någonsin kan använda? Och vad spelar det för roll att jag engagerar mig i politiken och byaföreningen, när ingen ändå lyssnar på mig, som inte hinner ha några idéer?

Det handlar om engagemang och korsbefruktning.

Om du engagerar dig i byaföreningen och kommer med en del stressade, icke underbyggda förslag, så får du lära dig hur det går till. Då har du bättre förutsättningar att lyckas i politiken sen. I en demokrati är politiken allas ansvar, inte bara de intresserades. Om du väljer att köpa bra mat och bra kläder gör du mer nytta än du tror. Du gör skillnad, åtminstonde för ett liv. Hur mycket är ett liv värt? Jag kan säga att ett liv är värt jättemycket för min magkänsla iallafall.

Men hur får man tid då? Mitt bland jobb, träning, hämtning på dagis och hundkurs?

Jadu. Min kloka far har alltid sagt att alla har fått lika mycket tid. 24 timmar om dygnet. Vi måste avsätta tid för att äta och sova, resten är en prioritering. Fråga någon du känner som alltid har fullt upp men ändå mår bra. För de kan prioritera! Det finns människor som har lika mycket som du att göra och ändå hinner engagera sig. Deras liv kanske inte passar dig, men gå till den personen och lär dig. Det är en sån där sak som är så lätt att det blir svårt. Och man lär sig bäst genom att se hur andra gör.

Så sätt igång och bygg ditt liv. Ditt samhälle, din konsumtion. Det är inte för sent, det är inte svårt, det är inte stressigt. Det handlar om kontrollen över ditt liv, och det är bara du som kan ta den.

Börja idag. Du kommer må bättre.

Så lämnade jag sommaren och åkte hem till vintern igen. Kallt blev det, och vitt! Men nu borde det väl ändå va över med snö och minusgrader snart? Fast det har man kanske tyckt ett tag.. Nåväl.

Hemma var det direkt på vårt Självhushållningsprojekt. Vi har jobbat med det ett tag nu och det handlar om att vi vill ta vara på folkets längtan till landet. Vi tänker inte visa på vackra, k-märkta miljöer som är påkostade till tusen, utan vi vill visa på vad man med enkla medel kan åstadkomma själv hemma.

I vårt projekt kommer ett antal personer jobba deltid hemma för att få hemmet mer självförsörjande. Samtidigt kommer vi att hålla i en rad träffar i studiecirkel-form. Vi kommer att erbjuda kurser och föreläsningar i ämnet och vi kommer att åka på inspirerande studiebesök.

När vi är klara med projektet kommer vi att ha mycket mer kunskap än innan. Vi kommer kunna erbjuda kontakter och kunskaper i nätverket och allt kommer att finnas till för dig som är intresserad av Självhushållning idag. Första träffen blir en studiecirkel hemma hos mig på söndag. Jag har bjudit in en trädgårdsmästare som ska hjälpa mig planera min allmogeträdgård som ska försörja oss med hela årets grönsaker och samtidigt vara vacker och skyddad från djur. Dessutom ska den bli billig.. Där har vi en utmaning!

Till att börja med anlägger jag en varmbänk. Och gräver om rabatterna. Vårbruk i snöslask.

Jaha. Då harman lämnat älskade hemmet igen. Som vanligt undrar jag om jag är riktigt klok när jag gör det. Men sen bestämmer jag mig för att jag är rätt klok ändå. För även om jag måste kliva upp fyra och kuskas runt halva landet i ett stort J och även om jag måste lämna den grönande kullen med de röda husen bakom mig, trots kaninungar och orensade rabatter så är det ändå värt det i jämställdhetens namn.

I helgen har nämligen Centerkvinnorna förbundsstämma i Nyköping. Det är många av mina läsare som inte vet vad det betyder. Det är ännu fler som tycker jag är aningens knäpp som faktiskt tycker det är riktigt roligt! Men roligt är det. Man kan säga att det är årsmötet för hela nationella Centerkvinnorörelsen. En rikstäckande inspirationsträff för Sveriges största politiska kvinnoförbund. Det är vi som kommit på ROT, RUT och LOV. Det är vi som agerar och tar fighten om genusfrågorna i Regeringen. Det är vi som är Centerkvinnorna.

Vad gör vi då? Jo, vi lyssnar på föredrag och tal, vi får höra vad som är på gång och det dricks en del kaffe. Men det viktigaste, roligaste och mestaste vi gör är att vi diskuterar politik. I talarstol. Som på teve! Massor med folk, kända och okända.. Du har två minuter och sen röstar vi. Ja till det nya förslaget eller ja till det gamla. Pirrigt, spännande, nyttigt och jättekul!

Lär knappast hålla mig frisk nå länge!

Alltså vad är grejjen egentligen med oss Svenskar och våra myndigheter egentligen? Godtar vi verkligen vad som helst? Jag tycker man läser nya historier hela tiden, kanske främst om försäkringskassan (det finns säkert fler myndigheter som fungerar lika illa typ Migrationsverket) som bara spyr galla över felaktigheter som begåtts. Jag undrar bara.. Slutar engagemanget där? Läser vi, får ont i magen alternativt fäller en tår och sen ser vi ett avsnitt av scrubs så allt blir bra igen? Är det så vi börjat leva våra liv?

Jag ser ju en del människor som engagerar sig politiskt kring detta. Men då är det som om man inte får vara kritisk om man stöttar regeringen och som att man måste kasta paj om man är oppositionell. Vad hände med att ta tag i problemet och faktiskt anmäla handläggaren i fråga? Det är väl ändå han eller hon som gjort fel? Inte nån politiker som velat göra bättre regler för den Svenska ekonomin... För bättre sjuktal, det har vi. Fler är i arbete och det tycker jag är bra. Men massor av folk kommer ju hela tiden i kläm. Folk som inte orkar ta det själv. Folk som hoppas att du ska hjälpa dem reagera. Men du ser redan nästa avsnitt av scrubs och käkar nån gammal torr sockerkaka från lääääängst in i skafferiet!!

Var är vi på väg egentligen och vad är det egentligen vi vill? Inte vill vi då bry oss på allvar iallafall, det är då ett som är säkert. Det är myndigheternas jobb och ansvar. Men vad ska då dessa upphöjda myndigheter göra? Och vad händer när de inte gör vad de ska? Där har vi en helt annan fråga. Om den ifrågasätter vad jag gör när jag blir arg på myndigheterna så måste jag mig se scrubs och äta sockerkaka igen för annars kanske jag måste engagera mig. Och då blir man ju sjuk direkt, det vet man ju.

En statlig myndighet finns bara för att fördela våra gemensamma pengar tillbaka till oss på ett bra sätt. Där de bäst behövs, som jag brukar skriva till hon som driver mitt faddernsrns barnhem. Vi har överlåtit till andra att förvalta vårt gemensamma. Och för att ge det tillbaka när det bäst behövs.

Om myndigheterna inte gör sitt jobb eller gör annat än sin uppgift för stor del av tiden (t ex) tar hand om en för stor och spretig organisation) så tycker jag att myndigheten har tappat sin rättighet att existera. Väck med den, in med nytt. Betala ut ersättningarna centralt under tiden, köp tjänster från kuratorer och livscoacher ett tag om det nu är så jämarns nödvändigt med en "personlig" handläggare (brukar ju ändå kunna vara precis vem som helst från gång till gång). Lägg ut myndigheternas uppdrag på upphandling vetja! Varför inte? De som inte är bra av företagen kommer rensas bort snabbt och den stora, tunga, dyra organisationen slipper vi. Då kan vi kosta på oss lite dyrare handläggare också.

Men. Det skulle ju innebära att fotfolket får mer pengar och samtidigt att vi får fler nya företag. Det går ju inte. Förstås. Tänkte inte på de. Felåt.

INT!!!!!

Jag vaknade upp och hade planerat en härlig fest. Huset var städat och grillen beredd. Men först skulle jag till kinesiologen och homeopaten, i förhoppning om att få mer hjälp än den jag får från den statligt finansierade sjukvården. Jag skulle få träffa Karin, en erfaren grönsaksodlare och en engagerad centerkvinna. Vi skulle prata ihop oss inför helgens förbundsstämma och titta på min trädgårdsplanering..

Men! Jag kände mig liksom lite mosig på morgonen.. Som om allt var lite jobbigt sådär. Jag tvekade länge men bestämde mig sen för att åtminstonde stiga upp. Väl på nedervåningen förstod jag att det enda rätta var att leta reda på febertermometern. 38 grader ganska exakt. Så himla tråkigt!! Det var bara att avboka allt helt enkelt. Homeopaten sa "ta nu inget febernedsättande utan låt det bränna ut ordentligt". Jag tänkte först att hon var lite galen. Men å andra sidan var det ju så vi gjorde som barn.. Inga tabletter innan 40 graders feber!

Jag gav det ett försök och trodde väl aldrig det skulle gå.. Men det gjorde det! Vid tio på kvällen gick febern ned och jag orkade tillochmed ringa och skämta lite med två födelsedagsbarn! Sen la jag mig för natten och på morgonen var jag feberfri! Jag är fortfarande trött, har ont i halsen och lungorna.. Men jag har fått i mig sen frukost och jag har vågat mig ut till kaninerna en sväng!

På tal om kaniner så är då iallafall Julia helt uppenbart dräktig nu! Hon hade riktigt grävt om ordentligt i spånet där hon låg och solade vid nätdörren :) nog visste jag att det var mysigt med djur-ungar, men att det var SÅ mysigt och trevligt kunde jag inte räkna ut med lilltån ens! Det ska bli så spännande att se dem hoppa omkring här i sommar!