Välkommen till Arlanda express



Då var jag här igen. Stockholm om 20 minuter. Maken och hunden sover nog än. De övriga djuren med faktiskt. Kanske att ett morgonpiggt får är ute och kollar in dagsljuset.. Undrar om jag kommer ut snart och ger henne hö.. Men idag kommer jag inte. Jag är långt borta på ett konstigt ställe som alla Svenskar måste förhålla sig till. Den moderna staden, den moderna tiden.

Jag har inte skrivit här på nära nog ett år. Jag tog liksom slut. Hoppet tog slut. Pengarna tog slut. Utvägarna tog slut. Jag blev rädd för vad som skulle hända om jag faktiskt skrev ner vad som hände, läste och publicerade det. För det var för mycket på en gång.

Men det fanns folk där som hjälpte mig. Marcus förstås. Mamma och pappa. Systern och brodern. Svärfars. Angelica gav mig ett jobb så jag åtminstone vissa nätter fick somna av fysisk utmattning. Karin fixade så jag fick akupunktur. Och på nått sätt så blir det bättre. Många har hjälpt mig en liten bit i taget. Framför allt har jag sett till att ta emot hjälp och bett om hjälp. Och faktiskt blir det som sagt bättre. Även om det inte riktigt vill bli bra. Men det är bra nog att prata och skriva om mig nu iallafall.

Jag går en konstutbildning, jag blir mer och mer självhushållande, mer och mer politiker och just nu åker jag på jämställdhetsutbildning. Så det finns saker att skriva om, saker att läsa om.

Dags för ett litet hopp att tändas igen. 

Ett litet hopp om min stora dröm.

Kommentarer
Postat av: Annika

Hej <3! Men så härligt att få höra lite hur du har det där upp i norr! :) Har saknat ditt bloggande! :) Ha det bäst! Kram

2013-10-13 @ 17:27:10
URL: http://annikashandarbete.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0