Att känna sig äcklig.

Jag var väldigt osäker för ett år sedan. Hanterade ångest genom att vara upptagen jämt och inte bli sjuk. Prövade nya saker, nya spel med Max, en ny gospelkör, Trinity. Mer medeltid, mer djur.. Annat att tänka på.

Jag hade känt mig så äcklig, som människa, flera gånger under de senaste åren. Äcklig eftersom jag har det stökigt hemma ibland, äcklig eftersom jag mockade skit både på jobb och hemma. Äcklig som jobbade så svetten sprutade och äcklig för att jag hade mens som fortsatte i fontänformat månadsvis. Äcklig eftersom jag ibland hade en väldig fysisk närhet till mina vänner.. Äcklig för att jag vägde för mycket, trots viktoperation, vägde för mycket för hjälp med både löshud, mens och träning.

Känslan att vara äcklig kommer från en tid jag inte pratar mycket om. På ett sätt känns det som ett misslyckande, ett svek mot mig själv att det fortfarande påverkar mig. Men jag var mobbad under skoltiden. Hela grundskolan, men även en bit in på gymnasiet, även om det inte kunde bli lika omfattande då, när jag gick på en stor skola. Jag kunde försvinna i mängden, vilket var livsfarligt, men funkade ur mobbningssynpunkt.

En del av denna mobbning riktades mot hur äcklig min kropp var. Hur jag liksom var täckt av ett smittande lager av äckel.. Jag som älskar att vara nära. Man fick inte ta i mig, för då smittades man av äcklet. Och det är så konstigt att barns hittepå för så sjukt många år sedan kan påverka och fortsätta göra ont hela livet. Jag har gjort upp med detta tusen gånger och varje gång jag inte lyckas känns det som att jag sviker mig själv. Att jag kanske är äcklig ändå. Att det är mitt fel, när det inte finns någon kvar att skylla på. Barn är barn och kan inte ta ansvar för mina känslor. Så det måste jag göra.

Så hur gör man med känslor, när man tar ansvar för dem? Jo, man börjar se dem som något annat. Det var ju det jag gjorde från början. Jag började tolka det, att någon inte ville stå bredvid mig till exempel som att jag var äcklig. Istället kan jag tolka det som att jag är för varm till exempel. Jag kanske inte luktar illa, eller har mensfläckar på kläderna.. Personen kanske bara hade nått att säga till någon annan.. Antagligen går varje situation tolka på tusen fler sätt, än vad jag gör.

Och jag tror faktiskt även att detta hjälpte mig då, för mer än ett år sedan.. När jag blev så sviken av människor som jag hade nära. Jag visste hur man gjorde när man ändrade på känslorna. Att man kan välja att se svartsjuka som något annat. Man kan välja att se ett svek som något annat, man kan använda ord, för sig själv, som innebär att jag bara får en del av skulden, eller ingen skuld!

Svartsjuka kan alltså lika gärna vara problem med tillit, rädd att förlora någon som är viktig eller ren missunnsamhet som det kan vara behov av upprättelse, ägande eller mer passion. Poängen är att du äger dina känslor själv. Även om du inte äger historien kring hur du hanterat dem förr.

Jag kunde ha tänkt att barn som måste säga att andra barn är äckliga för att känna sig värdefulla har levt i en väldigt liten bubbla och inte släppt in mycket nytt. Det äckliga, konstiga, jag var var ju erfarenhet och andra sätt att leva, tänka och värdera.. Människor är rädda för oliktänkande. När de märker att jag tänker olika utmanar jag deras norm om vitt och fräscht, och då säger de de ord jag har tolkat som att jag är äcklig. Men deras äckel är deras känsla. Det är de som sätter upp murar mot andra sätt att tänka.

Jag lever bara mitt liv.

Det enda liv jag kan leva.


Kommentarer
Postat av: Annika

KRAM ❤️

2016-12-11 @ 20:39:56
URL: http://trivsmedmittnyaliv.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0