Tomtebolycka

Det var som att världen fick färg igen. Som att tandläkarbedövnibgen släppte. Jag var fri. På gott och ont. Inga måsten, helt egna ben.

Jag återerövrade mitt hus rum för rum. Jag behövde liksom städa ur, göra om, ställa in, tänka om. Medvetet hitta en ny mening med rummen. Men det rummet jag tog över först är fortfarande inte klart. Det är som att ångesten är kvar där inne. Som att skulden bor där, anklagan bor där. Mitt fel, bara mina saker som alltid är i vägen. Belamrat, rörigt.. min sak att lösa, att städa, att sortera.

Det kommer ta många år att städa bort de år som gått och ersätta med något annat. Jag bestämmer vilken ordning jag tar rummen. Jag som lovade göra mer än det som var mitt. Detta ska bli min tid. Det är min tur nu.