En människa på ditt hjärta.
Om du får en människa på hjärtat (jämför människa på hjärnan) så ge aldrig upp om den personen. Släpp den aldrig.
En präst sa dessa viktiga ord till mig i ett läge då jag var så besviken på människor som var mina vänner. Jag hade just flyttat till Arvidsjaur och lämnat allt bakom mig. Jag var så in i hjärteroten ledsen. Kvar fanns ju, minst en person på mitt hjärta. Jag behövde lämna, för allt hade gått sönder, men jag hade fortfarande personen på mitt hjärta och jag hade inte gett upp. Än idag har jag inte gett upp, men nu har allt förändrats :)
Du som följt mig och mina tankar de senaste dagarna förstår nog att jag inte tycker att min skilsmässa var ett felaktigt beslut. Jag orkade bara inte ta det så jag överlät det åt andra. I min sorg såg det kanske ut som att jag ville backa tiden. Det ville/vill jag definitivt inte. Beslutet var rätt och det fanns ingen bättre utväg. Saker och ting är bättre för alla nu! Jag önskar människor som marscherat ut ur mitt liv från hjärtat lycka till och känner ingen missunnsamhet. Så har det varit i ett år nu.
Men det finns ändå något jag motsätter mig.
Har du fått en person på ditt hjärta ska du aldrig ge upp. Aldrig.
Det betyder att du har ansvar för den som finns i ditt liv. Du har ansvar att ta hand om dem du möter. Ibland måste man såra, få människor att vakna, vara hänsynslöst ärlig. Men du är skyldig att ta hand om dem du möter. Om du måste såra någon, oavsett hur djupt, måste du se till att personen i fråga står upp efteråt. Se i ögonen, ge en kram. Stötta, hjälp till, finns bara!
Man har faktiskt ingen rätt att såra, att lämna människor med mindre kärlek än de hade när du kom.
Du får faktiskt inte ge upp.
Inte om människan.
