Vad hände egentligen?
Många har frågat mig: vad hände egentligen? Om det var något man trodde på så var det väl ditt och Marcus äktenskap? Ja. Jag kan bara hålla med. Var det något jag trodde på så var det just det. Var det något jag satsade på, något jag gick genom eld och vatten för så var det det. Drömmen om min familj. Jag har aldrig trott på något så mycket. Någonsin.
Tyvärr är sanningen att det inte blev så bra. Vi hade något jättebra som vi förtvivlat gärna ville bygga familj på, men signalerna om att vi inte skulle göra det kom ett tag innan vi gifte oss. Men vi gifte oss ändå, för att vi så förtvivlat gärna ville. Vi hoppades så att det skulle bli bättre! Men det blev inte det och till slut gick det inte längre.
Jag bröt ihop före Marcus. Marcus gav upp innan mig. Kanske hade det ordnat sig om jag fick jobb som jag trodde, om jag fick barn som jag trodde, om självhushållning funkade som jag trodde.. Kanske!
Men jag hade inte varit lycklig.
Hur jag än försökte dölja det för alla och främst mig själv, så var det så.
Jag var inte lycklig.
Är det någon som bloggar längre?
Är det det? Va? Är det någon som är intresserad av vad som händer hos mig, vad som blev av alla självhushållardrömmar och allt politikerengagemang efter sjukdom, skiljsmässa, hund som dog och den vanliga hopplösa norrländska arbetsmarknaden? Vill ni höra?
Är jag helt eller bara lite vilse?
Och här jobbar jag. Fyra små skisser till skulpturer. Temat är känslor från min barndom. Jobbigt, men ändå nyttigt. Hela kroppen kliar, vill gråta men ändå inte. Går ut- vill in, går in- vill ut.
Höstlovet
Å så lite naket!
Perspektiv på tillvaron
Ullabulla
Vi tar ut små rutor med passpartout och förstorar upp dem innan vi ska väva dem i små ramar..
Spinna spänn spönnat
Välkommen till Arlanda express
Tänk vad man lär sig av att jobba gratis!
Den här hösten har verkligen varit lärorik. Jag har lärt mig slakta och stycka. Jag har också lärt mig klippa får och öronmärka får. Öronmärkningen gjorde jag idag och det gick jättebra! Jag har även lärt mig, helt själv att tvätta ull och karda den. Jag tänker lära mig spinna den också hoppas jag!
Jag har, på eget bevåg även lärt mig väva brickband, och tillsammans med Självhushållningsnätverket har jag lärt mig stoppa korv. Korven torkade jag och den är ett populärt pålägg/snacks här hemma. Detta med korv har jag funderat på länge så det känns jättekul!
Mitt tips till dig är; om du längtar efter att göra något så gör det. Även om du inte vågar. Kör bara stenhårt och försök hejvilt. Det värsta som kan hända är ju att du får en bra historia att berätta för andra om hur tokigt det kan bli. Då kommer de tycka att du är en härlig person som bjuder på sig själv. Så det är win-win :)
Det gick ju sisådär det.
Jag kan fortfarande inte berätta vad jag jobbar på men jag kan lova att det är större än något av mina tidigare påhitt, att det kan ge pengar och att jag verkligen är modig som gör det. Så får vi se hur det fortgår.
Imorgon skulle jag egentligen ha åkt till Stockholm. Men det hade jag inte förstått så jag blir hemma. Kanske lika bra med tanke på att jag ska på Norrland 2.0 i Lycksele i helgen.
Jag får så mycket inspiration så jag vet snart inte var jag ska göra av med allt!
Vintersommar
Sitter på landsbygdskonferensen och lyssnar på Per Strid, kommunikationschef för Vasaloppet. Något slår mig som slagit mig tusen gånger förr.
Varför vill vi alltid blunda med ena ögat när vi ser den svenska landsbygdens potential? Är det ett tvångsmässigt beteende detta att vi hela tiden måste jämföra med den ständiga motparten staden? Vi kan liksom inte andas ordet land utan att samtidigt säga stad! Stad och land är beroende av VARANDRA.
Alltså: staden behöver att landet får ta plats, på sina egna villkor, om staden och Sverige ska överleva. Så är det. Vare sig vi vill eller tror det.
Mycket händer på landet på sommarn. De puttrar och sjuder lite varstans. Konkurrens om helgerna. På vintern åker man mindre och mindre skidor, utom på vissa ställen då, förståss.
Man har ju för tusan börjat cykla i skidbackarna!! Ska det då vara så svårt att sätta ihop ett ordentligt vinterarrangemang för turister?
Varför vill vi inte fatta, att japaner står i en snödriva och gråter under bar himmel, för att hen aldrig har hört tystnad? Varför håller vi alla bilder på frost och pudersnö för oss själva? Varför tar vi inte ut turisterna i stenkall vinterskog med arbetshäst för att hämta ved? Varför tar vi inte med oss turister som får susa fram på en bullrig gammal skoter i 30 km i timmen över halvmeterhög snö på en åker?
Varför vill vi inte fatta vad vi har?
Jag tänker på Jonna Jintons inlägg där hon står i yllekalsonger, kaos-hår, yxa och snögalen hund. Jag tänker på hennes skottkärra med ved på en upptrampad stig i snön. Det är kamp, svett, muskler och lite ilska ibland, på en spröd och eterisk varelse till kvinna!
Det är vackert. Äkta genuin skönhet. Se det. Se ditt liv. Använd det.
(Oavsett var du bor)
Det är inte lätt när det är svårt.
Ja, som sagt. Arbetsmarknaden är svår. Även om jag har fullt upp ändå, även om jag minimerar mina utgifter så behöver jag ändå pengar. Riktiga pengar. Studielån och huslån måste trots allt betalas. Varje månad. Även om vi har ett relativt litet lån så måste det ändå betalas.
Det finns inget som kan döda kreativiteten och innovationskraften så mycket som bekymmer med något så onödigt som pengar. För när man har skulder så har man inte noll kronor. Man har minus hundratusentals kronor. Lyxproblem i global jämförelse kan tyckas, men kan man verkligen jämföra äpplen med päron? Det undrar jag ibland..
Idag är jag på landsbygdskonferens i Ö-vik. Jag ser fram emot flera intressanta inlägg i inspirationsivern. Ikväll ska jag äta middag på en båt. Igår grävde jag efter kaninungar i jordiga gångar.
Mitt liv innehåller verkligen kontraster. Insnöad kan man va på vintern :)
Om att vara vacker på insidan
Att härda ut
Men! Jag kände mig liksom lite mosig på morgonen.. Som om allt var lite jobbigt sådär. Jag tvekade länge men bestämde mig sen för att åtminstonde stiga upp. Väl på nedervåningen förstod jag att det enda rätta var att leta reda på febertermometern. 38 grader ganska exakt. Så himla tråkigt!! Det var bara att avboka allt helt enkelt. Homeopaten sa "ta nu inget febernedsättande utan låt det bränna ut ordentligt". Jag tänkte först att hon var lite galen. Men å andra sidan var det ju så vi gjorde som barn.. Inga tabletter innan 40 graders feber!
Jag gav det ett försök och trodde väl aldrig det skulle gå.. Men det gjorde det! Vid tio på kvällen gick febern ned och jag orkade tillochmed ringa och skämta lite med två födelsedagsbarn! Sen la jag mig för natten och på morgonen var jag feberfri! Jag är fortfarande trött, har ont i halsen och lungorna.. Men jag har fått i mig sen frukost och jag har vågat mig ut till kaninerna en sväng!
På tal om kaniner så är då iallafall Julia helt uppenbart dräktig nu! Hon hade riktigt grävt om ordentligt i spånet där hon låg och solade vid nätdörren :) nog visste jag att det var mysigt med djur-ungar, men att det var SÅ mysigt och trevligt kunde jag inte räkna ut med lilltån ens! Det ska bli så spännande att se dem hoppa omkring här i sommar!
När det bara helt enkelt blir för mycket..
Sen jag kom hem från stugan har det verkligen gått i ett så att säga. Jag koncentrerar mig på att göra en sak i taget, försöker att liksom bara flyta med, ovanpå.. För reflektera och sätta mig in i saker hinner jag inte. Jag får ta det sen. Jag försöker vara här och nu fram till jag får veta mer om vad jag ska köra vidare på och vad jag ska ge upp.
Ett av projekten är iallafall i princip färdigt för min del. Nätverket jag varit med och skapat blir nationellt och väldigt spännande. Självhushållningsprojektet går nu in i en intensiv månad och mitt modeprojekt eller vad jag nu ska kalla det är fortfarande i sin linda..
Ekonomin är mer än kass just nu. Det är alltid så slitsamt och otryggt när pengarna inte räcker så långt som man vill. Vi lever i ett samhälle där man är beroende av pengar och konsumtion och samtidigt konstant ökar det beroendet genom att vi behöver mer, mer och mer..
Jag längtar efter att bli mindre beroende, att stå på egna ben och göra egna saker. Att sköta mig själv helt enkelt och vara fri. Men det är inte så lätt att på förhand veta hur jag ska gå. Vägen dit är slingrig och dold.. För den hotar ju hela vårt moderna folkhem om den blir synlig..
Jag läste i förra veckan att var tredje svensk planerar eller hoppas kunna flytta ut på landet.. Sedan tidigare har ju Jordbruksverket kommit fram till att de som vill flytta ut ofta är yngre kvinnor som vill ha några egna djur.. Alltså är var tredje svensk typ som jag. Längtar antagligen efter ett mer hållbart leverne, mer natur och mer frihet.
Mer Tomtebolycka.
Självhushållningsprojekt
Helt slutkörd rullade jag in i mitt garage två på natten till idag. Jag och Kiesel har haft en riktigt härlig påskhelg i dalafjällen och jag känner mig fräsch och utvilad inifrån och ut! Det lär behövas, för här finns det verkligen projekt att ta tag i.
Politiken tar sig en terminsspurt innan sommaren och det riktigt bubblar av engagemang hos partivännerna. Centerpartiet är stadigt på gång och fort går det. Att man blir peppad är bara förnamnet! Så nu ska det hända saker både här och där. Det är bara att hålla i sig och hoppas att så mycket som möjligt tar sig utanför den inbördes beundran :)
Tillsammans med en likasinnad drar jag snart igång ett självhushållningsprojekt. Jag ska inte avskärma mig helt från omvärlden men jag hade tänkt självhushålla mer än jag gör idag och dessutom dela med mig mer av min och andras kunskap. Jag tror att det finns en hel del personer som skulle vilja flytta ut på landet och kanske ha några djur för hushållsbruk. Men jag tror också att många känner att de har för lite kunskap. Vi vill visa på hur mycket man kan göra som helt outbildad lekman för att självhushålla. Om vi lyckas finansiera projektet kommer jag att skriva om det en hel del här!
Sen har jag ett tredje spännande projekt på gång. Men det får jag inte berätta om än. Om det blir verklighet så kan jag lova en hel del info om det också här i bloggen! Det kommer innebära mycket mer fokus på mitt klädintresse. Så mycket kan jag avslöja :)
Hoppas din påsk också var lovely! Jag kan meddela att jag gått ner den här månaden också förresten. 4 kilo till! Och 8 cm i midjan.. Känns overkligt!
Påskristid.
Nu ligger jag nerbäddad i en friggebod med ett surrande el-element och en snarkande hund. Jag ligger och tänker på tid. På mitt liv, förr, nu och framöver.
I skolan fick jag lära mig att tiden var en linje. En räls som tåget måste hålla sig på. Som 25-åring fick jag lära mig att livet var en toarulle. Det går fortare och fortare mot slutet, även om första varvet går långsamt.
Idag tänker jag att tiden är en boll. En bomb. Ett enda stort nu. För det jag minns händer ju i mitt huvud, även om det inte kommer tillbaka. Framtiden drömmer jag om och därför är den lite grann här. Den är här så mycket den kan vara. För framtiden är ju bara ett annat nu än det nu som är nu.
Jag tänker också att livet är en cirkel. Ett årshjul, ett månvarv eller en cirkel i femårsperioder. Perioden föds, leker, drömmer och hoppas. Det kommer i absolut balans innan det går mot vändningen. Arbetsamt.. Sen balans igen och vila. Innan det föds igen.
Nu är det påskristid.
Så Glad Påsk och se till att leva nu!
Självhushållning
Helgen har iallafall varit bra. Var ute med brudarna i Arvidsjaur! Där var det marknad och fullt ös :) väl hemma har jag knappt haft en lugn minut tills nu faktiskt. Var och besiktade bilen idag. Så sent som igår kväll var den täckt av sandblandad is som satt som berget. Då förstår ni att jag jobbat.
Den första tanken man får när man hör ordet självhushållning brukar vara att det är en bakåtsträvan. Mot något som var förr. När man levde av det jorden gav och inget annat. Visst fanns det de som levde så. Helt utan pengar. Men det var nog varken vanligt eller romantiskt.
Jag ser självhushållning som en strävan mot frihet. En strävan mot en hållbar framtid. Där jag ska göra det jag kan för att bli fri från det samhälleliga ok som håller mig från det jag vill och ska göra. Jag har inga föreställningar om att jag från en dag till en annan kommer att kunna klara mig helt på det jag odlar själv och jag lever inte mitt liv i ett rosa skimmer. Men jag använder mina kläder tills de tar slut och jag vill göra min mat själv. Jag vill inte hälla nått i mitt vatten som jag inte kan stå för inför mina framtida barn. Jag tror att vi kan styra undan miljökatastrofen, om vi bara tänker rätt.
Jag vill inte slå mig för bröstet. Jag slösar, jag också. Kanske inte lika mycket som någon annan, men jag gör det ändå enligt min egen bedömning. Men det är inte antingen eller. Man kan vara mer eller mindre brydd. Det gör skillnad.
Allt vi gör och tänker gör skillnad och allt finns kvar.
Så. Mitt självhushållande sker gradvis. Det växer fram, precis som min kollektiva ansvarsroll i samhället har gjort. Jag menar, jag är beroende av pengar och offentlig service och måste därför betala skatt. Skatten är så hög så jag måste tjäna mer pengar, och så blir jag fast. Precis som alla andra. Med alla andra. Men den rollen har växt fram. Jag har fostrats in i den. Nu fostrar jag mig själv ur den rollen och till något bättre. Jag har inte alla lösningar än på hur min framtid ska se ut men det kommer allt eftersom.
I helgen fick jag iallafall se två underbart söta lamm. Lamm hör ihop med våren. De ska finnas där då. Jag känner det i magen. Hos mig ska det födas lamm på våren.
Om att höja antalet besökare på bloggen
I helgen blir det iallafall Arvidsjaur och brudarna. Det blir mycket dans och en hel del bus! Sen blir det marknad till på köpet! Mycket mysigt. Jag längtar dit och den vackra Arvidsjaurska vårvintern. Den är verkligen något speciellt!
För övrigt har jag en plan. Igen. Långt ifrån första gången, men den här gången kanske det går vägen! Hoppet är väl det sista som lämnar mig med vetja!
Idag jobbar jag lite. Men sen blir det helg :)
