Hur kan LCHF funka?
Jag hoppas att vi en dag, en gång för alla kan slå hål på myten att viktnedgång handlar om att bestämma sig. Att det handlar om plus och minus. Att hälsa är ett nålsöga vi alla måste kämpa oss igenom, alla på samma sätt, för att vi ska kunna må bra. Det är inte så och det är en lögn att det någonsin varit så enkelt.
Anledningen till att det inte är enkelt är att vi är individer. Vi har olika smak, olika förutsättningar, olika sätt att leva våra liv.. Vi önskar olika saker och vi är faktiskt födda med olika uppgifter och olika gener, oavsett vad du tror och vad du önskar. Det är därför LCHF fungerar fantastiskt för vissa och inte alls för andra. Vi är olika. Vi äter olika, även om vi äter samma mat. Vissa slickar nämligen tallriken och tar mer smör, andra tar en potatis till utan att tänka på det, eller en smörgås till. Det är olika för att vi är olika.
Här kommer ett exempel för alla er som ändå inte förstår:
Jag älskar grädde. Jag har alltid vägt för mycket och har alltid kämpat för att inte äta det jag älskat. Jag står vid mejerihyllan. Jag är hungrig och törstig.
- Mjölken innehåller 1,5 gram fett, 5 gram kolhydrat och 45 kcal per dl.
- Grädden innehåller 38 gram fett, 3,1 gram kolhydrat och 360 kcal per dl.
Vad ska jag välja av dessa två? Förr var valet självklart mjölk, nu är valet självklart grädde. Och varför det? Hur kan en ynka diet förändra mitt val så mycket?
Jo, om jag dricker mjölk så blir jag inte mätt. Jag dricker säkert 5 dl innan jag är nöjd. Och då är jag nöjd för att jag är less på mjölk, inte för att jag är mätt. Men mjölk är ju nyttigt, så det är väl inget att fundera på?
Mina 5 dl har gett mig 225 kcal och jag är fortfarande hungrig.
Nu för tiden dricker jag grädde ibland. Det blir inte så ofta trots att jag tycker det är gott. Första klunken smakar sött. Den är lite tjock om man jämför med mjölk. Andra klunken är också god, men nu börjar det räcka. Jag tar en klunk till och sen är jag nöjd. Och jag står mig till nästa mål mat utan problem.
Jag uppskattar mina tre munfullar till en halv dl. Det har gett mig 180 kcal. Jag är mätt.
Långt ifrån alla kan dricka grädde, jag gör det som sagt sällan. Men jag hoppas du förstår bättre nu, vidden av att vi faktiskt är olika och inte likadana.
Plupp- plupp- plupp
Det regnar och blåser kallt. Men tre små tomater hann bli röda i mitt provisoriska växthus av lösa fönster på bron. Tre små röda. Många gröna små. Frysen är full av griskött och gädda. Den ska fyllas med älg och kanin innan hösten är slut. Skåpet är fullt av torkad svamp, torkat kött och torkade örter och bär. Hyllan ska fyllas med inläggningar i vackra glasburkar. Nu när jag äntligen lärt mig hur man gör.
Och i en pallkrage stoltserar grönkålsplantor som växer över allt förstånd i den kalla sommarens sista suck. Grönkål som kan stå ute trots snö och minusgrader. Hunden är trött och maken halvdagsledig. Huset är svalt och lönen är inkommen.
Än kommer inte frosten och snön. Än står gräset grönt och frodigt på gården. Än sitter mörkgröna löv stadigt på svarta grenar, och än finns en liten strimma av hopp, att det stora valet inte var förgäves.
Så smått sjuk
Jag har skaffat höns! Sex små bruna varav två är tuppar. De är så söta och har ett fascinerande språk sinsemellan. Jag försöker locka ut dem på gården med diverse godsaker, men de verkar tycka att det är tryggast inne i hönshuset ändå. De kan de ha helt rätt i med tanke på vår lekfulla hund som bara lyssnar ibland.
Om jag lyckas ta mig från hemmets lugna vrå idag ska jag plocka röda vinbär och göra Juice. Annars får jag nöja mig med att peppra Norran med insändare och planera nästa träff för självhushållningsnätverket, en föreläsning om just det nätverket till hållbarhetsveckan, en surströmmingsfest, weekendresan till Vilhelmina och ett hemligt möte imorgon..
Kom just på att jag kanske inte är så lat som jag känner mig.
Dagens Inlandsproblem: Folk får inte plats.
Ett sådant inlandsproblem är att många tror att det inte bor någon i inlandet. Att det är öde, enhetligt och att det inte finns jobb och samhällelig service. Det är ett stort problem för hela Sverige. Helt enkelt eftersom det inte är sant. Inlandet är en mycket större del än två tredjedelar av Sverige, så det ser väldigt olika ut där, både i stad och i land.
I gruvorna behövs mer arbetskraft. Det är ett faktum. I gruvorterna byggs det inga bostäder. Det är ett problem. Någon har lyckats tuta i oss att om man vill ha jobb så måste man flytta till Stockholm. Trots att man inte får plats. Men att arbetslösa Stockholmare skulle flytta till Kiruna, är inte det lika självklart? Man får inte plats där heller, men det funkar ju i Stockholm, så varför inte där?
Jo, för vi har ett inlandsproblem. Ett problem för hela Sverige.
