Tomtebolycka

Den här hösten har verkligen varit lärorik. Jag har lärt mig slakta och stycka. Jag har också lärt mig klippa får och öronmärka får. Öronmärkningen gjorde jag idag och det gick jättebra! Jag har även lärt mig, helt själv att tvätta ull och karda den. Jag tänker lära mig spinna den också hoppas jag!

Jag har, på eget bevåg även lärt mig väva brickband, och tillsammans med Självhushållningsnätverket har jag lärt mig stoppa korv. Korven torkade jag och den är ett populärt pålägg/snacks här hemma. Detta med korv har jag funderat på länge så det känns jättekul!

Mitt tips till dig är; om du längtar efter att göra något så gör det. Även om du inte vågar. Kör bara stenhårt och försök hejvilt. Det värsta som kan hända är ju att du får en bra historia att berätta för andra om hur tokigt det kan bli. Då kommer de tycka att du är en härlig person som bjuder på sig själv. Så det är win-win :)

Vi var så duktiga igår. Måste bara få berätta! Vi hade hunnit plocka bort mycket inför vintern, men inte allt.
Vi hade tömt krukor och gödslat rabatter innan och efter förra snön, men en hel del var kvar! I garaget stod kapsågen kvar på sin ställning och golvet var täckt av brädstumpar och sågspån.

Men vi hann allt! Och när vi sopade ut det sista från garagegolvet så såg vi de vita flingorna som dansade mot marken. Tunna, skira, lätta flingor som liksom yr på plats till skillnad från de stora blöta flingorna vi fick sist.

Igår mådde jag lite sämre och la mig att vila på soffan en stund. Men jag upptäckte att det var för kallt där! Då tog jag mig resolut i kragen och röjde upp ordentligt där inne. Plockade ut, rättade till, fyllde ved. Hädanefter sker dagvila i köket och kvällsmys uppe, om vi inte vill elda så det blir varmt innan i salen. Men det blir liksom lite mer av en aktivitet då då. Om ni förstår vad jag menar.

När jag gick där ute igår och plockade ihop sommaren så slog det mig att höst och vår är ganska lika trots att de är motsatser. Båda årstiderna är nakna och synliggör allt som ligger ute och skräpar. Det är lätt att hitta gammalt som nytt. Mellan dessa årstider ligger sommaren med sin gröna prakt som döljer allt eller gör det lite vackert ändå. Vintern med sitt vita täcke som gör allt osynligt sånär som på små vita kullar som avslöjar ojämnheter.

Brungrönt gräs, torra löv och grön mossa. Man passar på, innan nästa årstid kommer. Årstiden med arbete eller årstiden med vila. Årstiden med samlande eller årstiden med ätande. Årstiden med värme eller årstiden med kyla.

Nu är det dags att äntligen vila.

Vissa säger till mig: nu får fler upp ögonen för de landsbygdspolitiska frågorna. Nu är det väljarna på landsbygden som många vill åt. Så nu får ni vässa era argument.

Välkommen säger jag! Centern har ensamma drivit de landsbygdspolitiska frågorna och kan absolut behöva fler personer som vill ta tag i dem.

Ni förstår, politik handlar om konflikter och reaktioner. Vi diskuterar företagarfrågor, skolfrågor och omsorgsfrågor för att det berör oss. Om landsbygden blir en fråga som diskuteras på allvar med en riktig opposition, så är det bara bra. Både för landsbygden och landsbygdspolitiken.

Så kom igen och kör hårt! Jag skulle gladeligen bli argumenteras tillbaka till grundskolan om det innebar att fler tog landsbygdspolitiken på allvar!

Känner mig liksom lite uppretad. Flera runt mig separerar med vårdnadstvister som följd. Jättehemskt för alla inblandade. Sen kommer det "ja, jämlikhet ska då vara så viktigt annars men när det gäller nått så viktigt som vårdnaden om barn då har kvinnor alltid försprång".

Som om det gick att plocka ut en del av jämställdheten och jämföra den med en annan. Som om det gick att rangordna alla bitar av jämställdheten i efterhand och sedan säga att där, där och där gjorde de där attans feministerna fel! Där kämpade de minsann galet! Dumma dem!

Har du tänkt på att om den feministiska kampen aldrig påbörjats av feministerna så skulle barnens rätt till sina fäder (för det är väl ändå det det handlar om?) vara en anti-fråga? Den skulle inte existera! Det kanske är på sin plats att säga, tack att ni driver jämställdhetsfrågorna så vi på sikt kan få jämställd politik, jämställda myndigheter och så vidare. Hur ska jag driva den här frågan om jämställda vårdnadstvister som jag brinner för? Hur kan jag bäst hjälpa min vän, som just nu mår skit, för att han inte får halva vårdnaden om sitt barn, helt utan anledning? Hur kan jag hjälpa honom överklaga, vilka argument biter?

Jämställda löner för vuxna är inte viktigare än barnens rätt till båda sina föräldrar, absolut inte. Men de frågorna är för det första på många sätt beroende av varandra och för det andra helt annorlunda och de kräver en helt egen kamp, oberoende av varandra! Utan bekostnad av varandra.

Ojämställda löner gör att vissa föräldrar inte har RÅD att dela lika på föräldraledigheten. Det gör att kvinnor använder fler dagar än männen. Det är vanligare att kvinnan går ner till deltid för att hinna ta ansvar för barn och hem än att män gör det. Kvinnor tar helt enkelt generellt med föräldraansvar än män och därför blir det såhär tokigt när det blir vårdnadstvister! Vi måste se kampen antingen som en helhet eller som flera parallella kamper. Inte som en prioriteringsstege.

Det funkar inte så.

Kampen för jämställdhet gäller ALLA, ung som gammal, kvinna som man. Jämställdhet gäller ALLT, föräldraförsäkring och matvarupriser. När vi alla fattar det kan vi börja snacka.

Då kan vi agera på riktigt.

Jag har bytt till mig en tryck-kokare. I födelsedagspresent fick jag inte mindre än tre kaffekvarnar! Nog för att jag blev kaffetunna när jag väl började dricka kaffe, men så illa är det inte!

Det gick på ett ut och jag hade ju funderat på det. Så jag slog till!

Med förundran öppnade jag alla delar och läste bruksanvisningen. Bestämde mig för att göra en kalops. På 10 minuter! Det blev jättegott! Jag har däremot inte lyckats med vanligt ris, men det kommer..

Jag brynte köttet och kryddade det. Jag spädde med vatten och tryck-kokade i fem minuter. Sen hällde jag i morötter, lök och mjöl blandat med vatten. Tryck-kokade tre minuter.

Klart!

Sitter på landsbygdskonferensen och lyssnar på Per Strid, kommunikationschef för Vasaloppet. Något slår mig som slagit mig tusen gånger förr.

Varför vill vi alltid blunda med ena ögat när vi ser den svenska landsbygdens potential? Är det ett tvångsmässigt beteende detta att vi hela tiden måste jämföra med den ständiga motparten staden? Vi kan liksom inte andas ordet land utan att samtidigt säga stad! Stad och land är beroende av VARANDRA.

Alltså: staden behöver att landet får ta plats, på sina egna villkor, om staden och Sverige ska överleva. Så är det. Vare sig vi vill eller tror det.

Mycket händer på landet på sommarn. De puttrar och sjuder lite varstans. Konkurrens om helgerna. På vintern åker man mindre och mindre skidor, utom på vissa ställen då, förståss.

Man har ju för tusan börjat cykla i skidbackarna!! Ska det då vara så svårt att sätta ihop ett ordentligt vinterarrangemang för turister?

Varför vill vi inte fatta, att japaner står i en snödriva och gråter under bar himmel, för att hen aldrig har hört tystnad? Varför håller vi alla bilder på frost och pudersnö för oss själva? Varför tar vi inte ut turisterna i stenkall vinterskog med arbetshäst för att hämta ved? Varför tar vi inte med oss turister som får susa fram på en bullrig gammal skoter i 30 km i timmen över halvmeterhög snö på en åker?

Varför vill vi inte fatta vad vi har?

Jag tänker på Jonna Jintons inlägg där hon står i yllekalsonger, kaos-hår, yxa och snögalen hund. Jag tänker på hennes skottkärra med ved på en upptrampad stig i snön. Det är kamp, svett, muskler och lite ilska ibland, på en spröd och eterisk varelse till kvinna!

Det är vackert. Äkta genuin skönhet. Se det. Se ditt liv. Använd det.

(Oavsett var du bor)

Ja, som sagt. Arbetsmarknaden är svår. Även om jag har fullt upp ändå, även om jag minimerar mina utgifter så behöver jag ändå pengar. Riktiga pengar. Studielån och huslån måste trots allt betalas. Varje månad. Även om vi har ett relativt litet lån så måste det ändå betalas.

Det finns inget som kan döda kreativiteten och innovationskraften så mycket som bekymmer med något så onödigt som pengar. För när man har skulder så har man inte noll kronor. Man har minus hundratusentals kronor. Lyxproblem i global jämförelse kan tyckas, men kan man verkligen jämföra äpplen med päron? Det undrar jag ibland..

Idag är jag på landsbygdskonferens i Ö-vik. Jag ser fram emot flera intressanta inlägg i inspirationsivern. Ikväll ska jag äta middag på en båt. Igår grävde jag efter kaninungar i jordiga gångar.

Mitt liv innehåller verkligen kontraster. Insnöad kan man va på vintern :)