Strålande sol!
Byn var en enhet. Här fanns allt man behövde. Affär, skola, mejeri och såg.. Allt för att underhålla och förädla det bygden producerade. I trä, mjölk och människor. Men när människorna blev förädlade började de tycka att andra skulle fixa deras mat. Man vill inte binda upp sig med djur längre. Man vill jobba och se utveckling. Och utvecklingen finns ju i stan. Landsbygden har vi ju lämnat nu. Som det lilla barnet lämnar sin vagga. Kommer kanske tillbaka på semestern och på ålderns höst. Men aldrig för att bruka och förädla längre. Det småskaliga lönar sig inte. Finns inte.
Jag trädde på en sele på hunden och knöt fast kopplet på en spark. Sen fick hon springa, ivrigt påhejad! Kom igen, kom igen, kom igen, sååååå, duktig tjej! Men det fanns ju även många intressanta spår efter vägen.. Hur som så måste vi träna mycket mer om hon ska fatta vad det är vi gör och vad det är vi vill. Egentligen :)
Tänk om vi kunde öka våra möjligheter att styra vårat eget liv, istället för att minska dem. Vad jag menar är att när man gör nedskärningar idag så utgår man ifrån att folk fortfarande flyttar från land till stad trots att det faktiskt redan har vänt. De demografiska förväntningarna kanske inte stämmer. Då skulle det väl passa bättre att våra landsting var självständiga stater inom Sverige istället för att allt ska centreras till en stad som är full av människor för länge sen. Det ser så olika ut på olika ställen i landet, då tycker jag vi borde kunna bemöta den olikheten. Och ge människor en chans att bestämma själva över sina skattepengar och över hur deras lagar ska påverka dem!
Om Sossekrisen
För övrigt tror jag det är viktigt att förstå varför man har rätt att befinna sig på en viss plats och inte.
Om vi inte är nog många människor som vill göra nått bra, något roligt och något engagerande, har vi då rätt att vara här?
Jag förstår alla som vill fortsätta och återupprätthålla allting så som det var förr. Jag förstår det mer än de flesta faktiskt.
Men är det rätt och demokratiskt?
Att några få ska bära upp politiken för de många?
Det kanske är dags för dig att ta ställning nu. Att välja en väg och gå den. Det vore väl ett fint sätt att börja våren på? Ett ställningstagande för framtiden. Din framtid, dina barns framtid, Sveriges, Europas och hela Världens framtid?
Att just du valde att börja göra något konkret.
Ta reda på fakta och agera.
Kom igen. Gör mig stolt!
Husmodersdemontering
Men grunden i det hela är ändå att man måste klara sig själv!
Jag är en sån där person som konstant får för många järn i elden. Jag säjer ha till allt, inte för att jag vill vara snäll utan för att jag verkligen tycker det låter kul! Jag har tusen idéer, både om sånt jag har koll på och om sånt jag inte alls förstår. På sistone har jag fått mycket av det jag önskade. En utbildning, ett hus och ett äktenskap. Men insikten att jag faktiskt är herre över mitt eget liv gjorde också att jag vill ha allt på en gång. Jag får lite svindel av att inse att jag klarar mig själv. Att jag trots allt har makten att bygga mitt eget liv. Som jag vill ha det.
Under 1900-talet försvann respekten för husmodersidealet. Med det menar jag att man idag underskattar betydelsen av att arbeta på sitt hem och sin person. Man underskattar vår mest växande företagssektor, tjänstesektorn, och man underskattar betydelsen av att få använda sitt eget mervärde för individen. När jag gräver och planterar i jorden ger jag den ett mervärde. När jag skottar och städar ger jag mitt hem ett mervärde. Det går inte mäta i pengar men det är ändå där. När jag gör mitt bästa på jobbet, ger jag mitt jobb och min arbetsplats ett mervärde. Det är mer värt än min lön, eftersom det inte kan mätas i pengar. Men eftersom jag inte äger min tjänst, eller den organisation jag jobbar i, så får någon annan där detta ovärderliga mervärde. Och jag tycker inte det är fel. Jag tycker bara att vi ska sluta underskatta vårt mervärde och att arbeta åt oss själva.
Och jag känner så smått att jag kanske borde fortsätta jobba på detta. Jag borde skriva nått bra, berätta om detta. Jag hoppas bara att jag hittar rätt personer på vägen som vill och vågar. Jag har inte hjort det än. Men fortsätter jag leta så tror jag det kommer!
Det är ju trots allt jag som skapar mitt eget liv!
WTFFFF?????
Ser nått himla program som är en typ av amerikansk reality show om hur man hittar mr Right.. Men bra råd som "dont be weird" och "dont be shallow" och "dont obsess about marriage". Vad är grejjen?? Att hitta den rätta eller rätte handlar om att våga bestämma sig för att det är dags att våga träffa den rätta eller den rätte! Ofta behöver båda utvecklas personligt, MEN det kan lika gärna ske i förhållandet. Visst är det bra att hitta sig själv och hela den grejjen, men det hela handlar mest om att våga släppa taget och kasta sig ut i att bli älskad för den man är, oavsett vem man faktiskt blev. Man kan inte ändra på sig själv och därmed bli älskad av världen. Men man kan möta alla med kärlek och kanske bli hela världen för en person.
Och det räcker.
Det är inte svårare än så.
Det finns inga svar på hur kvinnor funkar och hur män funkar. För det finns inga kvinnor och män. Iallafall inte på det sätt som vi intalas varje dag. Och tänka sig att folk faktiskt har sex med varandra ändå! Trots att det inte finns kvinnor och män! Det finns bara människor. Som älskar.
Jag ser kön som en linje. Den stereotypa mannen är på ena sidan och den stereotypa kvinnan är på andra sidan. Man befinner sig (till sitt beteende) någonstans på skalan i varje situation under dagen. Man kan bestämma sig för att göra tvärt emot det som känns naturligt, tvärt emot vad som förväntas, om man vill. Det är bara att göra, det är upp till var och en och borde aldrig leda till diskriminering eller rynkade näsor. Låt mig vara som jag väljer att vara. Nu och imorgon.
PS! Ingen behöver upplysa mig om de biologiska skillnaderna på kvinnor och män eftersom jag bland annat har både ögon och spegel. Det finns dessutom en tänkt skala på den biologiska sidan eftersom vi alla ser olika ut. DS.
För övrigt misslyckades jag med både min egna långfil och crème fraîche. Första gången. Andra gången blev långfilen jättebra! Så jag ska testa crème fraîche igen!
Matens pris
Programmet börjar med att peka på att vi lägger en allt mindre procent av de pengar vi tjänar på mat och att vi dessutom köper mer mat än någonsin. Sen gör programmet en resa till de Brasilianska sojaplantagen som mer och mer tar över regnskogarna för att försörja de djur som ska bli kött och mejeriprodukter till oss med foder. Fodret består av välbesprutade sojabönor och giftets effekter för lokalbefolkningen och det lokala ekosystemet belyses noga. Man är även på besök hos de människor som blivit rika på handeln med sojabönor. Man pekar även på att de brasilianska köttdjuren kanske heller inte har det så bra som man tidigare trott.
Jag undrar så smått. Om vi svenskar nu lägger allt mindre pengar på mat, vad lägger vi då pengarna på? För jag vet ju att den ökning av matförsäljning till de svenska hushållen som statistiken visar i princip går rakt ner i soptunnan. Är det en massa andra varor vi köper, som är av lika dålig kvalité som maten, som också behöver slängas inom en vecka eller vad? För jag vet ju också att det är ju inte på hög vi lägger våra pengar. Sparandet har inte ökat lika markant. Vart försvinner allavåra pengar egentligen? Hela världen sliter ju uppenbarligen för att vi ska ha råd. Men vad är det vi har råd med egentligen? Jag vet faktiskt inte längre.
Och när det gäller den brasilianska sojans existens i svenska komagar så tycker jag parallellen är en ganska stor smula orättvis. Vår jakt på billigare mat och strängare regler kör det avenys lantbruket i botten. Smöret är slut i butikerna och utländskt kött säljs som svenskt för att kunna pressas upp en krona till per kilo. Vi har väldigt hårda regler för djur och djurhållning i Sverige, men sen vill ingen köpa köttet för det är för dyrt. Vi får inte marknadsföra det svenska köttet framför andra eu-länders, för det är förbjudet inom eu. Men att andra eu-länder ändå gör det, det undersöker vi inte.
Vill vi ha några Svenska kor som betar på åkrarna så måstevi göra något. Så frågan är vad du tänker göra? Ansvaret ligger på oss, för bönderna har inte tid. De jobbar redan under orimliga förutsättningar skapade av oss konsumenter och medborgare i en demokratisk stat.
När det sedan gäller Brasiliens landsbygdspolitik, så anser jag att vi behöver perspektiv på tillvaron. Hur gjorde vi själva i deras sits? Jo, vi skövlade våra naturtillgångar och snodde åt oss pengarna. Pengarna gick till rika mäktiga män, inte deras arbetare. Men många fick också just ett arbete, och även om förhållandena på detta arbete var dåliga så blev det bättre än innan. Vi är alltså lika goda kålsupare som Brasilianarna, det är bara det att vi var det för några årtionden sedan.
Visst kan man önska att de som köper kött och soja från Brasilien skulle ta sig samman och inte köpa varor från människor som inte har samma jordbruksregler som vi. Visst kan man tycka att min förklaring om de brasilianska jordbruksarbetarna bara är en kapitalistisk ursäkt för att rättfärdiga den kapitalistiska existensen. Visst kan man hoppas att alla skogar ska få finnas kvar och att djur ändå ska få gå och beta gräs på böljande kullar i hela sitt liv för att sedan dö på plats och säljas lokalt.
Men vi måste minnas att det är vi som skapar utvecklingen.
Kliv in i den och skapa den tillsammans. Det är vi som köper köttet och mjölken. Det är vi som skapar förutsättningar för jordbruk och arbetarvillkor. Det är vi som skapar vår samhälleliga ekonomi tillsammans. Det betyder inte att allt är ditt fel eller att hela bördan är din att bära.
Men det betyder att ditt engagemang gör skillnad.
Så om du tycker att de svenska djurhållningsreglerna och jordbruksarbetarevillkoren är bra - köp svenskt kött! Bryr du dig inte - köp det billigaste! Om du tycker att Brassarna använder för mycket kemikalier och känner dig orolig för hur det påverkar dig - köp något annat!
Men att undgå det stora gnagande samvetet lyckas du inte med om du inte väljer att antingen blunda eller engagera dig och bestämma att det är nog.
Vilken väg känns bäst?
Snart är vargens måne här.
Januaris fullmåne kallas för vargmåne.
.
Men här i Sverige har vargdebatten tystnat. Många ser det nog som att regeringen tillät en jakt på varg som EU inte samtyckte till. Och där var det slut på den saken.
.
Eller?
.
Jag tycker att vi på många håll ömsom kastar dyra skattepengar i sjön och kallar det utbildning, och ömsom undergräver förtroendet för de utbildade i Sverige.
.
Även om man kan höra en grov och manschauvinistisk ton i vissa jaktlag, så är det faktiskt så att man måste gå en utbildning för att bli jägare. En utbildning som alltså är något mer än den allmänbildning vi ger barnen. Alltså kan man inte som privatperson komma fram till om det är rätt eller fel med vargjakt bara genom att känna efter i sitt hjärta vad som är rätt. Man måste söka information, brottas med båda sidors argument.
.
Ska man vara för eller emot kärnkraft? Omröstningarna har alltid omgärdats av ett så avancerat förarbete att ingen förstår vilken sida som betyder ja och vilken som betyder nej. Som regel finns det inte ens ja eller nej- alternativ, trots att det är det folket vill ha i frågan. Vi har inte brytt oss om att utbilda folk i kärnkraftsmysteriet, kanske eftersom ingen riktigt vet om den är på väg hit eller bort.
.
Så då känner vi alla efter hur mycket kärnkraft vi vill ha och så ser vi till att det blir så, eller?
.
Saker och ting är aldrig så enkla som man tror. Men samtidigt kan vi göra mer än vi tror.
.
Vad jag alltså vill ha sagt är detta: vare sig du känner starkt i debatten om vargar, kärnkraft eller något annat, se till att diskutera och lära dig mer av så många du kan! Läs allt du kommer över och bemöt dem med andra åsikter med respekt, så du kan ta lärdom av deras kunskap, utan att begränsas av ditt hjärtas nej. Hjärtat ska man lyssna på, alltid. Men man måste minnas att hjärtat ändrar sig lite, hela tiden. Så det du känner idag kanske du inte känner imorgon.
.
Det är inte fel att handla efter sina känslor. Men det är fel att tro att känslor är beständiga som sten.
.
Känslor är vind och sol. Livsnödvändiga men inget man bygger sitt hus på.
.
Mitt hus står på en berghäll. Omgiven av bördig jord. Och rötterna står stadigt för de höga tallarna.
.
Trots att tiderna förändras.
.
Eat no evil, wear no evil, do no evil..
Är kapitalism den enda möjliga vägen ur fattigdom? Jag vet att det är den enda vägen vi hittat hittills. Men kan vi inte hitta på en bättre?
.
Och jag snackar inte om Socialism eller kommunism. Jag hoppas ni känner mig bättre.
.
Tänk om vi kunde göra om oss, förändra oss helt? Börja förändra oss inifrån och sedan gå utåt?
.
Tänk om vi faktiskt kan börja bry oss om den värld vi lever i och skapa nått nytt. Som inte är bakåt i utvecklingen, helt fri från igår.
.
Som bara är framåt.
.
Min förändring pågår. Den har pågått länge. Hela mitt liv faktiskt. Och jag märker att det är jag som skapar mitt liv. Jag bestämmer inte alla detaljer i det, men jag skapar mitt liv utifrån den tågräls mitt liv tuffar fram på.
.
Att jaga onödiga kemikalier har blivit ett stort intresse hos mig. Ur vissa aspekter är ju även bikarbonat en kemikalie. Men det är en enda, till skillnad från schampo och tandkräm.
.
Att ge trots att jag inte har pengar över har blivit en vana, en självklarhet.. Ett manifesterat tack för att jag klarat mig genom svårigheter förr, och för att jag får bo i en privilegierad del av världen..
.
Hur vill du att ditt liv ska vara?
.
Vilken värld vill du bo i?
.
Vilken natur vill du ge dina barn?
Arbetsförnedringen
Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen. Jag söker ju jobb, men stämplar inte. Eftersom jag är hemarbetande vill jag inte gå på några bidrag. Om jag gjorde det skulle jag känna mig skyldig att ta vilket jobb som helst och det vill jag ju inte göra. Då vill jag hellre vara här och bättra på allt jag redan har.
.
Jag tycker att det är underligt att vi, år 2012, fortfarande har ett socialt skyddsnät som bara gäller vissa. Om jag blir sjuk till exempel, vem sjukskriver jag mig hos då? Vem ska då göra allt jag gör? Odla min mat och packa matsäck när det är jakt? Hur kan tillgång till a-kassa bara gälla dem som är medlem i facket eller annan organisation? Socialbidrag, försörjningsstöd, sjukersättning och a-kassa.. Varför inte baka ihop hela rasket i en enda myndighet, så det bara finns ett ställe man behöver besöka? En viss grundnivå, ett väl övervägt existensminimum skulle garanteras alla, när det kör ihop sig. Att sedan koppla samman arbetsgivare med arbetstagare skulle läggas ut på entreprenad tycker jag. Där statlig ersättning betalas ut per förmedlat jobb eller praktikplats.
.
Antagligen är jag väl naiv någonstans, men jag tycker att mycket borde kunna bli enklare och jämlikare när det gäller vårt sociala skyddsnät.
.
Sådeså.
.
Vems fel?
Jag ligger här i mellandagsnatten och funderar över skuld och skam.
.
Jag och många andra resonerar ju så bakvänt. Känner skam när man borde agera. Känner skuld när det enda rätta borde vara att helt enkelt ta ansvar.
.
Hur jag mig i världen vänder så gör jag fel.
.
Systemet har utformats i generation efter generation och nu sitter vi i en rävsax. Om vi köper bomull och coca-cola så uppmuntrar vi barnarbete och exploatering av de länder som behöver sina naturresurser mest. Om vi låter bli så fråntar vi dem deras enda chans till meningsfullt arbete och ekonomisk utveckling.
.
Om jag skäms över att jag gjort fel val i mitt liv så blir jag låst vid den känslan och tar mig inte vidare. Om jag låter bli att skämmas tar jag avstånd från att jag själv med öppna ögon gått in i det som är fel, och ljuger för mig själv och andra.
.
Så vad ska man välja?
.
Om min kompis barn blir sjukt, så ber jag min Gud om stöd och om alla beskyddande änglar som finns i himlen. Jag ber att de ska hela och skydda, med all kraft som finns i universum.
.
Samtidigt dör barn i andra länder av olika sjukdomar varje dag utan att jag tänker på det. Och även om jag bryr mig och kan se min kollektiva skuld i att många av dessa dödsfall sker, så väljer jag att inte se.
.
För att inte förlamas av sorgen och ilskan över min skuld och skam.
.
För att jag lärt mig att inte se efter, inte känna efter hela tiden.
.
.
.
Men jag tror och hoppas att ansvar kan skiljas från skuld och skam. För jag tror inte att barn som fötts in i sämre förhållanden än jag är särskilt hjälpta av att jag sitter här i mellandagsnatten och skäms.
.
Jag tror inte att någon mår bättre av att jag går runt dagarna i ända och bär på mitt tunga kors av skuld. Gråtande av vrede.
.
Däremot tror jag att minst ett av barnen kan bli hjälpta av att jag tar mitt ansvar. Att jag ser sambandet tar ansvar för det.
.
Jag har inte mycket pengar om jag jämför med min granne.
.
Men jag lever i en del av världen som genom generationer levt på bekostnad av andra.
.
Så vad råder jag dig att göra denna mellandagsnatt?
.
Skaffa dig ett fadderbarn.
.
Minst ett.
.
Spännande!
Idag har jag varit på ett spännande möte som kan förändra mitt liv framöver! Mycket är på gång imitt liv, men fort kan det bli inget av allt, så jag väljer att ligga lågt med att säja hej så att säja..
.
Hunden har ont i magen och ska få fasta. Dåligt.
.
Maken är duktig och kokar tomtegröt åt mig. Mycket bra!
.
Ikväll ska jag träffa min landsbygdsutvecklingsgrupp. Vi ska diskutera hur man bäst utvecklar landsbygden här omkring. Till att börja med försöker vi göra en bra definition på olika områden, vilket verkligen inte är det lättaste!
.
Begreppen landsbygd, glesbygd, tätort och centralort är långt ifrån neutrala begrepp. Ännu mer känsligt blir det om man talar om en tätort som blivit glesbygd, eller om en centralort som blivit en tätort..
.
Så vi ska diskutera vad man politiskt kan göra för att på bästa sätt utveckla den resurs vi har i våra landsbygdsområden..
.
Ska bli intressant..
.
Hoppas jag!
.
Dumburk
Det blev mycket TV för min del denna veckan.
.
Jag är löjligt förtjust i serien days of our lives :)
.
Och vem ser daytime TV om vi ska dra alla över en kam? Generalisera godtyckligt på en onsdag? Borde vara pensionärer i olika åldrar, sjukskrivna, föräldralediga och daglediga.
.
Eller?
.
Kan det vara så att daytime TV inte alls ses av daglediga? Kanske det ses av deltidsarbetande, kanske de som arbetar i olika former av hemmiljöer, tunga arbeten som innebär att man av fysiska, psykiska och ekonomipressande orsaker är sjukskriven både nu och då?
.
Så vad är det då man möts av på trean denna dag?
.
Lyxfällan, Days och extreme home makeover. Allt inbäddat i reklam från Lendo, olika tv-shop- företag och förvånande nog kalsonger!
.
Och vad hinner hjärnan uppfatta av detta om man är sjukt stressad när man ser det? Om vi ska fortsätta generalisera trots att jag inte har någon koll på hur hjärnan faktiskt fungerar..
.
Människor som jag själv har skulder. Men TV3 kan hjälpa. Jag kan lösa min ekonomi med Lendo, det är lättare än att begära högre lön, då kan jag ha råd med lyxprodukterna på tv-shop och få ett lyckat liv som de i Days. Men då måste vi rusta upp huset, som de gör i extreme home makeover.
.
Fortsätt konsumera även om du inte har råd!
.
Tack, TV3, för det underbara rådet..
.
Hackspett
Det blev sent igår, men en av fyra kattvindar är klara!
.
Låg i soffan och såg extreme home makeover och förfasades igen.
.
Krigshjältar hyllades, frosseri mitt i misär hyllades men också rätten att bo kvar på en plats no matter what.
.
Jag vet att många svenskar suktar trånande efter USAs enkla Politiska system och jag hade väl inte tänkt kasta ut barnen med badvattnet.
.
Men jag hoppas att vi i Sverige ändå kommer att fortsätta hjälpa många människor till ett drägligt liv, istället för att hjälpa några få och bli överöst med beröm för de få, överöst med tacksamhet och välsignelser för att vi hjälpt en när vi kunde hjälpa tio.
.
Sen hoppas jag också att vi blir mer rädda om våra skattepengar så de faktiskt går till dem som behöver det bäst, och inte till stora otympliga kommunala organisationer som fått eget liv.
.
Politiken just nu.
Otraditionell tradition.
Det är konstigt hur olika traditionella helgdagar värderas olika.
.
När vi skulle ”få” en helgdag på vår nationaldag fick vi minsann avstå en helgdag i pingsthelgen. Men när helgdagar som midsommar och allhelgona flyttas från den traditionella dagen till närmaste helg, då behöver det inte kompenseras med en extra helgdag.
.
Arbetarsverige har strävat efter en likformighet.
.
En rättvisa i hur många lediga dagar man har.
.
Om man jobbar på en helgdag ska man få ett lönetillägg för obekväm arbetstid.
.
Men vad händer när man flyttar helgdagarna och när tillägget för obekväm arbetstid är för lågt för att kompensera förlusten?
.
Det är ju så att olika helger betyder olika mycket för olika personer. Då kan ju ob- tillägget för vissa mer än väl kompensera för den tid man förlorat, trots att det inte alls kompenserar för andra.
.
Helgerna är alltså inte lika för alla, även om ersättningen är det.
.
Utom om man flyttat helgdagen.
.
Då är man utan ersättning på den helgvardagen.
.
I måndags var det allhelgona. En numera hyfsat skum ickehögtid. Den 31a firas Samhain, den sista höstfesten. Det är dödsrikets ångest som sköljer över naturen och man känner sig närmare sina döda släktingar än någonsin.
.
Men till helgen firas alla helgons dag.
.
En storhelg som är helt tillägnad våra egna familjehelgon. Familjemedlemmarna som gått ur tiden. De förtjänar verkligen att få en egen dag då vi bara minns. Men jag blir så less på att man aldrig får sörja i vår kultur. Man får inte sörja, man får inte tycka om den otroliga kraft som döden innebär. Den kraft som saknad faktiskt är. Den kraften som skakar mina fingrar när jag skriver, den kraft som får mig att gråta och skrika av hopplöshet.
.
Den är obehaglig, jag vet det. Men döden är en del av livet. Har alltid varit, kommer alltid att vara, hur mycket vi än vill glömma den.
.
.
.
Man får bara le och ha ljusa minnen.
.
.
.
Trots att man kanske är allt annat än mild till sinnes när det gäller döden och dess ibland så hänsynslösa, obönhörliga framfart!
.
När jag var yngre hade vi maskeradfest på allhelgona. Vi hann både det och att sörja våra döda med falskt milda leenden. För jag tror inte jag är ensam om att ha lett för släktens skull. Och släkten log för min skull. Och så vidare.
.
Nu har vi dessutom skilt på det så att man klär ut sig på en helg och ler på en annan. Så man inte blandar ihop det. Och jag vet att det är en generationsfråga. Men jag tycker det blir absurt när den yngre generationen inte får ta sina högtider och göra dem till sina. Som om sorgen och döden tillhör de äldre? Det är inte sant!!
.
Om jag vill minnas farmor och farfar först, på mitt sätt, och sen klä ut mig till lieman, så är det faktiskt så.
.
Den äldre generationen förstörde julen.
.
Inte jag. Och jag förstör inte allhelgona.
.
Men jag firar den på mitt sätt.
.
Inte enligt någon kollektiv överenskommelse jag inte fick vara med på.
.
Vad är Centerpartiet?
Jag är engagerad Centerpartist, men jag har inte ställt upp i något personval. Alltså raggar jag inga röster för egen del, även om jag förstås gärna vill att fler ska rösta på Centern som parti.
.
Jag vill också väldigt gärna att Norrbotniabanan ska byggas, så jag har frågat våra lokala Centerpolitiker i Riksdagen vad de gör för att driva på i frågan.
.
Tyvärr får jag höra att det är mycket motstånd. Både från opposition och allians. Man förstår inte den stora nyttan på nationell nivå, nyttan för Sverige och EU.
.
Därför satte Centerpartiet och Maud Olofsson upp Norrbotniabanan som ett prioriterat projekt i EU.
.
.
Det betyder att Centerpartiet nu fixat det största framsteget någonsin för Norrbotniabanan!
.
Och tidningarna skriver om det, visst gör de det…
.
Men inte ett ord om Centern.
.
Tystnad.
.
Centern ÄR kvinnor. De moderna liberala feministerna. De landsbygdsförespråkande kärnkraftsmotståndarna som företräder lantbrukarna och norrlänningarna.
.
Ändå är det kvinnor, lantbrukare, norrlänningar, landsbygdsförespråkare och kärnkraftsmotståndare som är mest kritiska till Centerpartiet och framförallt Maud Olofsson.
.
Vad beror det på egentligen?
.
Till viss del tror jag det beror på att kvinnor är underordnade män i ett diskursivt maktförhållande, och att land är underordnat stad och att norrland är underordnat söderlandet.
.
Kort sagt att Maud Olofsson fick skit från norr på grund av att hon är från norr, landet och för att hon är kvinna. Detta eftersom att även norr, kvinnor och landsbygd på nått konstigt sätt är med på underordningen omedvetet.
.
Men jag vet också att Socialdemokraterna gjorde en hel utredning om hur dålig Maud Olofsson var för land, norr, kvinnor, kärnkraftsmotstånd (se ovan). Och ett så stort parti som S, mot det lilla partiet C, ger naturligtvis förödande konsekvenser.
.
Centerns Norrbotniabana
I de nordliga två tredjedelarna av Sverige är vi i stort behov av en bättre järnväg.
.
Inte för att vi är så fasligt många som bor här. Vi är många, men inte lika många som i den sydligare tredjedelen.
.
Men Sveriges råvaror finns till största delen här. Och de forslas idag med lastbilar. Våra vägar blir så fort nötta, det tar tid och kostar både pengar och miljö.
.
Därför har Centerpartiet drivit frågan om Norrbotniabanan.
.
Med tiden har vi blivit fler och fler som vill driva frågan om Norrbotniabanan. Nu är vi så många att vi faktiskt tjatar om den.
.
Men det var Centerns idé från början.
.
Centerns förslag.
.
Men det kommer inte fram i media idag.
.
Varför vet jag inte.
.
Att se upp till någon
Visst kan man se upp till vissa människor.
.
Men det finns knappast någon person som är idealisk i allt och därför går att se upp till i alla lägen. Sen finns det ju människor som lyckas mindre bra också. Men även där kan man ju se upp till vissa företeelser hos en människa.
.
Genom att se hur de hanterar det till exempel.
.
En person som är känd för att vara elak är svår att prata om som förebild. Men om man faktiskt kände individen på riktigt så kan det mycket väl finnas älskvärda sidor även hos henom.
.
En föregångare, trendsättare, normskapare inom ett visst område kan mycket väl vända sig emot det ”hen har skapat”.
.'
Här är Marx ett bra exempel.
.
Han såg kommunisternas kamp och sade till Engels: ”Om det där är marxism är jag inte marxist”.
.
Det illustrerar den där känslan av att ha skapat ett monster.
.
Man vill göra nått bra, och kanske gör man också något bra och betydelsefullt.
.
Men det är sällan man själv får se effekterna av det man gjort.
.
Det sprider sig som ringar på vattnet.
.
Att vara rädd om våra skattepengar
Juholt
Sportfreak
Jag brukar lyssna på p3 i min bil. Nyheter varje halv och hel timme. Nästan hälften av den tiden går åt till sportnyheter.
.
I mitt liv har jag träffat en handfull personer som älskar sport. Fullkomligt förlorade i all form av sport faktiskt. Men det är bara en handfull människor. Under min livstid på 30 år. Sen finns det ju personer som är intresserade av enstaka sporter också. De är fler, kanske lika många som är intresserade av politik.
.
Mitt personliga liv är ju ingen vetenskaplig undersökning, men kan det verkligen finnas SÅ många som är SÅ intresserade av ALL sport?? Vi snackar halva nyhetstiden varje hel och halv timme som sagt. HALVA!
.
På de kommersiella kanalerna är det inte lika sportigt. Men då har man ju reklam istället. Det är nästan som att sporten är sveriges radios reklam. Det resonemanget skulle ju kunna gå ihop, om det inte var så att jag visste att det var tvärt om. Det är p3 som sponsrar sporten, inte tvärt om.
.
Vad beror då detta på?
.
Jo, sporten har en effektiv och smidig liten lobbyorganisation. När man lagt ner alla lokala kanslier i snabb takt har man istället satsat på ett toppslipat gäng intresseorganisatörer, i hopp om att det ska öka sportintresset och därmed idrottsklubbsmedlemmarna till forna glansdagar. Denna lobbyorganisation ser till att sporten sänds varje hel och halv timme i min radio, i min bil, trots att det inte är SÅ många personer som älskar all sport SÅ mycket.
.
Tänk om vi kunde lära oss något av detta.
.
En intresseorganisation måste inte vara stor eller representera ett stort antal personer. Det räcker med att det finns en uppfattning om att det ska se ut på ett visst sätt för att få höras varje hel och halv timme under bästa sändningstid. Folk ifrågasätter inte idag. De sappar.
.
Därför tror jag att en intresseorganisation skulle vara överlägsen för att driva landsbygdsfrågor mer effektivt.
.
Helt klart.
.