Tomtebolycka

Jag har läst en artikel jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Det var en man som skrev om hur machomäns beteende belönades av både män och kvinnor. Alltså hur män som beter sig som buffliga, skränande idioter till exempel har lättare att ragga på krogen.

.

Machobeteendet hos män ses ofta som grunden, roten till kvinnomisshandel, våldtäkter, rån, mobbning och så vidare. Könsmaktsordningen i personifierad form.

.

Författaren menade att det ju även fanns män som hade tagit jämställdhetsproblematiken på allvar och skapat ett annat beteende, en annan framtoning. Men han menade att det beteendet sällan gick hem hos så många i stugorna. När det väl gäller.

.

Jag har väl tänkt på detta en del jag också, tidigare. Att massmördare och brottslingar får tonvis med beundrarpost av trånande kvinnor. Men jag har alltid avfärdat det med att det gäller kvinnor som inte ifrågasatt sina normer och värderingar som man tvingas göra när man exempelvis pluggar på universitetet eller jobbar i en arbetsledande funktion. Men det visade sig att jag hade fel.

.

Enligt artikeln var det kvinnor med hög utbildning och i höga arbetslivsmässiga positioner som var minst lika illa på detta område som andra kvinnor. Jag hittade alltså en äckligpäcklig fördom hos mig själv. Och nu vet jag inte vad jag ska tänka.

.

Är det att lämna över ansvaret för förändringen av machobeteendet på kvinnor att påstå att samhället premierar machobeteende? Eller är det en reflektion som vi behöver göra för att komma framåt? Eller är det så att man ska acceptera alla beteenden, alla sätt att belöna vissa beteenden, och sätta gränsen någon helt annan stans?

.

Jag vet inte.

.

Varje dag

Som det är just nu har vi nästan exakt balans mellan ljus och mörker hos oss. Det inträffar vid höstdagjämning och vårdagjämningen.

.

Vi säger ”det börjar bli mörkare” som att vi gett upp drömmen om sommaren. Som att vi sörjer att sommaren dog, det här året också. Trots att vi vet att den kommer igen.

.

Trots att vi vet att den måste dö för att leva igen.

.

Höst och vår är alltså inte tider av mörker och ljus. Det är tider i exakt balans, men riktningen är mot mörker eller mot ljus. Våren pekar mot ljusa sommarnätter, hösten pekar mot mörka vinterkvällar.

.

Flugorna surrar i vårt hus och letar skrymslen och vrår att sova under vinter i. Ställen att lägga sina ägg på. Lugna, lagom varma platser.

.

I mitt hus.

.

Elsa Beskows saga om Tomtebobarnen kom i början på 1900-talet och hennes illustrationer har ofta funnits med i Alice Tegnérs sångböcker. Stilen kallas Jugend och är en del av en så kallad nationalromantisk vurm. Nationalromantiken bestod till viss del i att man hyllade livet på landet och de traditionella värderingarna. Man började imitera gamla stilar i inredning och annat, men överdrev ofta och blandade friskt mellan epokerna.

.

Stilen innebar även en återgång till traditionella könsroller där kvinnan ofta framställdes som ängel eller hora. Antingen var hon god, hjälpsam, ibland en genomskinlig nästan eterisk varelse. Om hon inte var det så var hon ofta elak, missunnsam, eventuellt lite galen. Bröderna Grimms samlade folksagor är bra exempel på hur kvinnor framställdes.

.

En modern nationalromantik tycker jag skulle vara att man bevarade sitt kulturarv, särskilt på landet, och att man uppmuntrade småskalig djurhållning. Den borde innebära en kärlek till sin hembygd, till sitt hemland och en vilja att se det växa på bästa sätt.

.

En kärlek till naturen och till vår jord.

.

Däremot tycker jag att det vore väldigt konstigt och omodernt att inte släppa in människor med annat ursprung än mitt. I alla tider har den Svenska kulturen flörtat med andra.. Nysvenskar med sitt entreprenöriella tänk är en ovärderlig tillgång för oss på landet, och vi behöver faktiskt hjälp med arbetskraft också, fast så många påstår motsatsen.

.

Allt som är Svenskt är inte bara vårat, och det är inte bara från oss, av oss Svenskar.

.

Så därför vore det helt idiotiskt att inte kunna dela med sig av det.

.

Jag skulle vilja starta en grupp som driver landsbygdsfrågor ur ett jämställdhetsperspektiv.

.

Hur många är med?

.

Gruppen skulle vara en centerkvinnogrupp utan geografisk tillhörighet. Alltså en liberalfeministisk grupp som

vill driva sina landsbygdsfrågor politiskt och som vill söka stöd hos varandra i ett nätverk. Jag tror att vi behöver

samla oss kring den typen av frågor mer, driva dem hårdare, smartare, aggressivare.

.

Om vi ska rå på det normativa maktförhållandet mellan stadsbygd och landsbygd.

.

Stad och land är beroende av varandra. Staden med sina industrier, den stora marknaden, hela den statliga,

länsliga och kommunala organisationen. Landet med sina gömda kompetenser, sin entreprenöriella anda, sina

öppna landskap och sin stora matproduktion. Tillsammans kan vi nå hur långt som helst, hand i hand.

.

Men då måste vi först erkänna att Landsbygden varit i politiskt och diskursivt underläge under väldigt lång tid

och att hela landets ekonomiska och sociala utveckling tagit stor skada av det.

.

Varken Stad eller Land har fått komma till sin rätt.

.

Vi som kämpar för jämställdheten vet hur maktförhållanden fungerar, därför har vi unik kunskap om hur vi

synliggör maktförhållandet och spränger det i bitar!!

.

Jag frågade: HUR MÅNGA ÄR MED??

.

Vissa resonerar som så att kvinnan förr var beroende av mannen. Och att hon nu är beroende av staten.

.

Förr hörde kvinnans tillgångar allt som oftast hemmet till. Det gör de tyvärr idag också, men det är åtminstonde

inte socialt accepterat att försvara det idag.

.

Sen kom radikalfeminismen, den vänsterinriktade feminismen på 1960 och 1970-talen och bestämde att det mest

jämlika man kunde göra var att ge kvinnorna jobb. Alla SKULLE jobba till varje pris. För att lyckas med detta så

snabbt och effektivt som möjligt, sänkte man helt sonika lönerna och skramlade fram ett antal anställningar i den

offentliga sektorn.

.

Och kvinnorna började förvärvsarbeta. Ett arbete som tidigare inte synts gjordes synligt och avlönat. Men

samtidigt ansågs jobbet vara förenat med ett kall, ett jobb som var till för alla. De statliga pengarna var och är

våra gemensamma, som vi ska vara rädda om, så varför ska lilla gumman ha högre lön?

.

Fortfarande tjänar kvinnor totalt mindre än män. Fortfarande jobbar kvinnor i den offentliga sektorn i större

utsträckning än män. Och fortfarande ser inte kvinnor till att ha egna sparkapital och andra tillgångar som kan

mätas ekonomiskt.

.

Fortfarande är vi beroende. Av mannen, staten, normen.

.

Visst kan man bli arg. Man kan bli arg så man slänger sina röda strumpor i kökspannan. Men det hjälper inte, för

gjort är gjort, och har säkert lett till något positivt också, för någon.

.

Nu är det den liberala feminismens tid. En feminism som ser att det finns olikheter mellan kvinnor och kvinnor

också. Att underordningen av kvinnlighet även påverkar män. En feminism som kan ge djupa förändringar i våra

värderingar, inte bara yttre förändringar som ger ojämlikheten möjlighet att ta andra vägar.

.

Jag är kvinna och jag har rätt att spara mina egna pengar. Jag har rätt att driva min helt egna verksamhet, att ha

mina helt egna saker. Trots att jag är gift har jag rätt till egna mål och egna prioriteringar, för jag har ju aldrig

ifrågasatt att min man har just det.

.

Att jag resonerar som jag gör innebär antagligen att det går mer pengar. Därför måste jag hela tiden byta jobb

och utvecklas inom det jobb jag har. Hela tiden ha en plan för min framtid. Aldrig stå still, bara går framåt.

.

För det här är mitt liv, mitt ansvar, min framtid.

.

Men jag vill ha dig med mig..

.

Min man berättade för mig att han sett ett program där man intervjuat en flicka på 12 år med Downs syndrom.

Trots att hon var så ung hade reportern frågat:

.

- Vad är jobbigast med att ha Downs Syndrom?

Flickan hade tänkt efter och svarat:

Att det tar sån tid när man tänker..

-

Jag tycker det var så otroligt vuxet och insiktsfullt sagt! Vi stressar på våra tankar idag i en absurd takt som gör

att vi inte hinner känna efter hur det faktiskt är! Ändå försöker vi få alla andra att tänka lika snabbt..

.

Vidare hade reportern berättat att kärlekslinjen i handflatan på personer med Downs Syndrom oftast är helt rak

genom hela handflatan. Kärlekslinjen är den linje som går från under lillfingret och rakt mot pekfingret.

.

Jag tänkte då att personer med Downs Syndrom är personer, gjorda med extra mycket kärlek i hjärtat, som finns

till för att lära oss andra lite mer om hur kärleken är. Enkel, okonstlad och evig. Den tränger sig inte på, men

finns alltid där. Den ler även när vi gör fel, och den finns där oavsett vad vi gör eller tänker om den. Det ligger

inte i kärlekens natur att straffa eller fördöma.

.

Men lite kurragömma är ju oftast inte fel..

.

Det var en gång en prins. Han bodde i ett kungarike långt, långt borta i ett slott på ett högt berg. Prinsen hade en

hel garderob i smakfulla pastellfärger som smakfullt förstärkte hans vackra figur. Hans hår var blont och lockigt,

stod som en gloria runt hans leende, milda ansikte. Prinsen såg ut som en ängel som tappat sina vingar, brukade

hans pappa säga.

.

Prinsens pappa kungen, dog när prinsen var liten. Han minns sin pappa som snäll och glad, han gav världens

goaste kramar. Prinsens mamma, drottningen, fick ta hand om hela det lilla kungariket själv när kungen dog och

hade inte så mycket tid för sin son. Hon var vacker och väldigt snäll, det gick ju ingen nöd på prinsen, som hade

så många fina vänner i sitt hov.

.

En dag kom en man på en vit häst ridande upp mot slottet. Han var så lik prinsen att han först trodde att det var

hans pappa som hade blivit levande igen. Men det var det inte. Drottningen blev hals över huvud kär i mannen

på den vita hästen och gifte om sig med honom. Drottningen fortsatte sitt jobb som härskare i det lilla kungariket

och mannen på den vita hästen tog hand om skötseln av slottet och alla människor som bodde där.

.

Men mannen på den vita hästen var inte så snäll som han såg ut. Han skrek och slogs, men liksom i smyg så

ingen var riktigt säker på att det hänt. Han kunde prata med prinsen så prinsen till slut trodde att han inte var värd

någonting, att han inte kunde någonting och att han nästan inte fanns. Folket i det lilla kungariket fick betala mer

och mer i skatt till slottet och till slut hade de inte råd att köpa mat. Inne i slottet fanns det heller ingen mat, den

enda som åt sig mätt var den nya kungen.

.

När den nya kungen slutade vara snäll mot drottningen och sa att det var hennes fel att folket svalt, när han

började slå drottningen och säga att det var han som skulle sköta kungariket, blev prinsen så ledsen. Prinsen

bodde i ett torn i slottet, allra högst upp. Där brukade han sitta och se ut genom fönstret över skogen och gråta

tusen tårar för att hans pappa dog och för att den nya kungen inte var snäll.

.

En dag när prinsen satt i sitt fönster och tittade ut över den stora skogen såg han något han aldrig sett förut.

Något svart och rött kom farande i snabb takt mot slottet. Alla fåglar flög skrämda åt alla håll tills skogen

verkade vara i totalt uppror. Det svarta och röda stannade vid slottets port och slog hårt på den.

.

- Här inne finns en prins som gråtit tusen tårar, och jag kräver att ni öppnar dörren!

.

En argsint, stark och klar kvinnoröst studsade mot väggen och nådde den förvånade prinsens öron.

.

- Här finns ingen prins alls, du får rida vidare till nästa kungarike, tack som kom!

.

En mjuk och vänlig mansröst svarade från andra sidan porten. Den tillhörde den nya kungen. Prinsen ville ropa

att ”Jo, här finns det en prins som gråtit tusen tårar för den nya kungen är så elak”. Men han vågade inte längre.

Den nya kungen hade fått honom att tro att han inte hördes längre, att det han sa inte betydde något.

.

Den svarta och röda kvinnan vid porten backade. Nu kunde prinsen se hela henne. Hon hade långt, svart, tovigt

hår och en röd enkel klänning. Han tyckte inte att hon var vacker, för hon hade rivsår i ansiktet av ritten genom

den täta skogen. Men just då nådde hennes mörka ögon hans ljusa och det kändes som att tiden stod still. De

såg på varandra länge och prinsen blev alldeles rädd. Hela hans kropp skälvde när den svarta och röda kvinnan

tittade på honom och hans mage bubblade som sockerdricka.

.

Den svarta och röda kvinnan red på en svart åsna med stora öron. Du kanske tror att åsnor springer långsamt,

men då har du inte träffat denna åsna. För denna åsna sprang så snabbt så hela skogen blev ett enda grönt streck

för kvinnan som red på den. Åsnan backade, långsamt och kvinnan drog sina ögon från prinsen och siktade mot

muren. Prinsen blev rädd att hon skulle göra sig illa! Nu när han äntligen hittat någon som fått hans lilla mage att

bubbla som sockerdricka! Innan prinsen hann skrika rakt ut rusade åsnan mot slottet och med ett högt skutt tog

sig åsnan och kvinnan över muren.

.

Väl innanför slottsmurarna steg kvinnan av sin åsna och sprang upp i tornet. Prinsen stod först stel av osäkerhet i

sitt rum, men föll snart gråtande i kvinnans armar. Han kände att nu var det äntligen över! Tillsammans mötte de

den arga nya kungen och prinsen skällde på honom tills han bara var en blöt liten fläck på golvet. Ibland vågade

inte prinsen berätta helt för den nya kungen hur arg han var, men då tittade han bara på den svarta och röda

kvinnan som nickade tillbaka. Då vågade prinsen fortsätta.

.

Det hela slutade med att den nya kungen tog sin vita häst och red bort genom skogen och den svarta och röda

kvinnan stannade hos prinsen och drottningen. Kvinnan blev prinsessa när hon och prinsen gifte sig, och när

drottningen var gammal och inte orkade styra riket mer hade prinsen och prinsessan fått tre små söta arga barn,

som skrek och härjade och lekte sjörövare i trädgården så träd och buskar flög. Prinsen lekte med barnen och tog

hand om slottet medan prinsessan fick styra landet.

.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Sommarens arbete resulterar i ett överskott.

.

Ibland är överskottet lite mindre, men det är alltid ett överskott.

.

Överskottet tycker jag man ska lagra för vintern.

.

Sen om man väljer att frysa, lägga in eller torka, är en annan sak. Men att slänga bort det man jobbat så hårt för, bara för att det blev dåligt, det är ett slöseri som jag inte förstår.

.

Ett slöseri med din ork och ett slöseri med den jord du fått förtroende att bruka. Om det ändå blir så, så är jag glad att jag kan ge tillbaka överskottet till jorden genom kompost. Min kompost är en enkel hög, direkt på marken, där råttor och fåglar kommer och tar godbitarna, och maskar och andra insekter tar resten. Om några år ska jag köpa en fin varmkompost med avfallskvarn som verkligen optimerar kompostnyttan.

.

Runt vårt hus växer det välsignat mycket svamp. Jag plockar den, hackar den och torkar den. Blåbär fryser, torkar och jäser jag. Mitt kök processar jäsande och torkande mat som sedan mals till pulver, tinas eller dricks upp under säsongen.

.

Sylt och saft är ofta så söta att de nöjer sig med att stå i ett kallt skafferi om man tillsluter dem väl. Min goda rabarberchutney håller år efter år där.

.

Min man är jägare och bär hem mängder med kött. Min far är fiskare och står i timmar och drar upp vacker ädelfisk. Jag går i skogen och processar i köket.

.

Men jag börjar vara trött efter sommaren och längtar skamset efter vinterns tristess. Nätterna börjar bli längre och luften blir tunn och hög, som att luftfukten drar sig upp till molnen igen i väntan på våren.

.

Den spirande, arbetsamma våren.

.

Ett genomgående problem när man skildrar både stad och land tycker jag är att man ofta skildrar männens verklighet. Våldet i staden till exempel, beskrivs som unga mäns våldsamma överfall, ofta i termer av gäng, ofta utomhus och ofta nattetid.

.

Men den statistiska verkligheten är att våldet sker på dagen, i hemmet av männen mot kvinnor. Men om det nu är denna andra sida av våldet som ska speglas, så tycker jag ändå att det är konstigt att man talar om vikten av kläder, fylla och uppträdande i så stor utsträckning när man diskuterar våldtäkt, men inte när man diskuterar exempelvis rån.

.

Att den medilala diskussionen inte stämmer överens med den statistiska verkligheten är kanske inte något jag som ensam person kan göra något åt. Men jag tycker att det visar på något viktigt när det gäller hur vi väljer att uttrycka oss om saker och ting.

.

.

När det gäller lugn och ro på landet, med jakt och fiske och ledighet så är det lite samma sak där. Det stämmer inte överens med den statistiska verkligheten. Men den största svårigheten när man ska uttala sig om det är att det saknas en statistisk verklighet nedskriven på papper.

.

Det finns ingenstans i hela Europa där vi är så dåliga på ekonomisk och social forskning om vår landsbygd som i Sverige.

.

Vad man dock kan se utan statistiska belägg är att den verklighet som endast skildrar landsbygden som lugn och ro, jakt och fiske, har inte tänkt på vår långvariga och stolta tradition av kvinnors arbete i landsbygd. För nog tror jag att fler än pensionärerna är intresserade av mjukkaka, korntunnbröd och fläsk som är rökt på riktigt? För att inte tala om solvin, ost och köttsoppa.

.

Hur lär vi intresserade unga att trä en vävstol, om kunskapen inte erkänns som en kunskap som är väl värd en lön att lära ut?

.

Hur använder vi det värdefulla nätverkande som hemmafruar arbetade med, mer än avfärdar det som ”skvaller”?

.

Nyponsoppa på riktigt:

.

Koka vatten.

.

Häll upp i en kopp

.

Häll i nyponskalsmjöl.

.

Häll i råsocker om du är lite töntig..

.

Rör om, det ska bli för tjockt.

.

Späd med kallvatten.

.

Kicka Ekströms ass!

.

.

.

Och förresten, blåbärssoppa kan göras på samma sätt, om man byter nyponskalsmjöl mot torkade, mixade blåbär.

.

Mitt liv har vid några tillfällen gett mig en ovärderlig diamant.

.

Denna diamant har varit en möjlighet att hjälpa en annan människa, i hans eller hennes svåraste stund i livet.

.

Det finns så mycket hemskt som händer, du har säkert flera egna exempel.

.

Många tycker det är svårt att bemöta detta yttersta, värsta, som kan hända en människa. Om man dessutom bryr

sig om människan som måste gå igenom det hemska, kan det nästan bli en sorg att hjälpa. Nästan som att man

sätter sig in i den andra personens sorg så mycket att man sörjer själv, blir drabbad själv.

.

Jag tycker också det är svårt..

.

Men en viktig lärdom har jag gjort. Och det är att detta hemska sällan drabbar hjälplösa personer. Det finns

förstås undantag, men allra oftast drabbas starka människor av segt virke som klarar att skrika och gråta ut sin

hopplöshet utan att gå under.

.

Egentligen klarar de sig själva, men de värderar mitt stöd oerhört mycket.

.

Ibland blir man så arg så man vill slåss.

.

Ibland vill jag bara klösa och bita, helst slå dem som är ansvariga för det hemska. Jag blir så arg så hela kroppen

skakar och mina tårar rinner i uppriktig, helig ilska. Jag har full rätt att känna min ilska, full rätt att skälla och

blänga, ibland kanske till och med bli fysisk ibland.

.

Men jag har aldrig rätt att ta någon annans hämnd.

.

För den är inte min att ta.

.

Glöm inte att de som drabbas är starka personer som ska ta sig ur det svåra. Det är den som blev utsatt, drabbad

som behöver ditt stöd, inte förövaren som behöver korrigeras. Ska någon anmäla eller hämnas eller vad det nu

må vara, så är det den som blev drabbad.

.

Din uppgift som medmänniska är att stötta och hjälpa den drabbade eller utsatte att stå upp för sig själv, ta tag i

sin situation.

.

Att ens offer inte är ett offer utan en stark människa som får stöd av sina medmänniskor..

.

Det är den yttersta hämnden.

.

Och den är inte din.

.

Den tillhör en drabbad och är tillägnad den som bär skulden.

.

Denna vecka kommer jag att pusta ut efter Lövångersmarknaden och samtidigt ladda inför Burträskmarknaden.

.

Jag klipper tygbitar till lock och knyter fast med snöre.

.

Jag skriver etiketter för brinnande livet.

.

Jag gör kolapopcorn och pappersstrutar.

.

Jag tittar ut genom fönstret som Askungen på julafton och tänker på hur det vore att fara på

medeltidsföreningens höstdans..

.

Vemodigt, mysigt, och samtidigt underbart!

.

Om jag skulle bli vegetarian skulle det vara av miljöskäl. Kött är otroligt resurskrävande, särskilt om det fraktas

långt och produceras i stor skala.

.

Men även grönsaker kan vara riktiga miljöbovar! I Sverige har vi ändå förhållandevis bra regler för vad man

besprutar med och inte till exempel. I andra länder kan det se ut på helt andra sätt. Många färska grönsaker odlas

i växthus som måste värmas upp året runt.

.

Så vad är klimatsmart mat då?

.

Som jag har sagt förr, så går mer än du tror att äta. Man har ju bevisat att en på tok för stor andel av den mat vi

köper, slänger vi trots att den är fullt ätduglig. Förutom det finns det en massa mat som vi inte vet att man kan

äta. Löv till exempel.

.

En gång var det en stockholmare som sa till mig att jag kan ju äta vilt eftersom jag har tillgång till det. Han

påstod att han gärna skulle ha möjlighet att äta vilt kött i större utsträckning. Jag tycker att det var ett så

kallat ”offer- resonemang”. För om han verkligen vill äta vilt kött kan han ta en billig flygresa hit upp, köpa

älgkött eller renkött på blocket eller via en bekant. (För sånna hade han!)

.

Köttet skulle ändå vara billigare än danskt fläskkött om han köpte för hela året på en gång.

.

Att bo på den Norrländska landsbygden är härligt men tungt. Jag skulle inte byta bort det för allt i världen, men

det vore skönt att få lite förståelse för detta att det inte är så lätt alla gånger. Saker som andra tar för givet finns

inte här. Vi måste lösa det själva.

.

Men resonemang som dessa kallas ofta för ”offer-resonemang”. Ett resonemang som är bakåtsträvande och

begränsar utvecklingen mot det positiva.

.

Jag kan tycka att man kan göra ett försök att förstå den kultur som finns i den norrländska landsbygden innan

man drar alla över en kam och avfärdar dem som ”offer”.

.

Men om jag fick bestämma skulle ju mycket se annorlunda ut..

Det finns inget som är så mörkt som blöt asfalt. Allt ljus absorberas av den och gör att man inte kan se någonting efter vägen. Träden blir svarta och gräset blir svart. Det blir svårt att avgöra om det som glimmar är vatten eller djurögon i natten.

.

Därför är den första snön som stannar kvar i dikena så välkommen. Plötsligt blir det möjligt att se igen. Som ett löfte om att ljuset är på väg tillbaka snart igen. Mitt i den mörkaste tiden får vi en påminnelse om att ljuset ska komma igen.

.

Det är stort för mig.

Våra politiker verkar vara väldigt rädda för stora starka EU. Jag tycker det ska bli intressant att komma dit och

utröna varför en dag. För jag ska till Bryssel. Det kan ni vara säkra på. Jag vet bara inte hur, när och var än. Men

dit ska jag!

.

Alla gränser de sätter upp för vårt vardagsliv i Sverige, kan vi faktiskt överklaga och säga ifrån om. Det är

självklart så att det är svårt att hinna allt själv när man är personvald politiker. Men om man har ett bra nätverk

att delegera ut uppgifter till så kan man ändå göra mycket mer än vad man kan göra själv.

.

Därför vill jag bygga upp ett landsbygdspolitiskt nätverk med engagerade personer som är villiga att ge mig

input gällande vilka frågor som behöver drivas, men som också är villiga att hjälpa mig med de uppgifter jag

behöver delegera.

.

Hårt arbete lönar sig.

.

Det är så sant som det är sagt.

.

För mig är det viktigt att ha en plan med mitt liv. Jag sätter upp mål för mig själv, fem år i taget och sen försöker

jag leva upp till dem. Jag utvärderar mina mål löpande och funderar på vad jag uppfyllde och inte.

.

Och långsamt når jag mina mål!

.

Det är en enorm tillfredställelse att känna att man går åt rätt håll.

.

Åt det håll jag vill, som jag valt själv.

.

Många gånger har jag knappt trott att det är möjligt att nå sina mål för egen maskin, och det är väl inte alltid

saker händer när jag vill och som jag tänkte.

.

Men allt har väl en anledning som det heter.

.

Fast jag vet några undantag som inte hände av en anledning, helt klart.

.

Saker som aldrig borde få hända.. <3

Dessa månader börjar citrus- säsongen på allvar. Vi kommer se apelsiner och satsumas i affärerna snart! Citronen har vi haft i säsong en månad redan.. Förutom Apelsin, citron och satsumas är melon, fikon och plommon fortfarande i säsong.

.

Apelsinsäsongen är ju ganska lång, och jag rekommenderar att man går in på äkta vara och läser på om vilken apelsinsort som är i säsong när. Då slipper man både vattninga och torra apelsiner, och hittar dessutom rätt bland de goda blodapelsinerna.

.

Äpplen och päron är med hela säsongen och vindruvorna november ut. Jag brukar satsa på bra äpplen såhär års. Jag är inte mycket för päron, men om man är det, så ska man hålla ögonen öppna!

.

Vi avslutar skörden, går i vila och förvärvsarbete och förbereder julen.

.

En härlig tid!

.

Blekselleri, blomkål och broccoli slutar vara i säsong med oktober. Dillen, gräslöken och gurkan tacklar av på takten när frosten kommer.

.

Men istället får vi ju jordärtskockan.

.

En helt underbar grönsak!

.

Alla som inte prövat den har definitivt missat något!

.

Kålroten och andra rotgrönsaker är fina nu, att göra soppor och grytor på.

.

Paprikan är fortfarande i säsong och även pumpan, men squashen försvinner tillsammans med tomaten i guiden i oktober. Med andra ord är det slut med att äta grönsallad om man vill följa säsongerna och inte gynna den smaklöshet som brett ut sig i grönsaksdiskarna.

.

Riv rotfrukter istället eller ugnsrosta dem. Och vill du verkligen göra sallad så använd salladskål. Vitkål är också mycket bra och billig mat. Man kan ha den i grytor eller koka den i lättsaltat vatten också.

.

Glöm inte det!

.

Och glöm för allt i världen inte att göra coleslaw!

.

Jag tycker om att diskutera och debattera viktiga ämnen.

.

Vissa säjer att politik är tråkigt, men jag undrar vad som är politik och vad som inte är politik? För det mesta har faktiskt en politisk underton. Det mesta vi tycker är viktigt har stor politisk betydelse.

.

Ett exempel är våra jobb.

.

Vems ansvar är det att se till att vi har något att jobba med?

.

Var ska vi jobba?

.

Vad vill vi jobba med?

.

För jobb finns det, men det kanske inte alltid finns en anställning.

.

Sen handlar det om att ha rätt kompetens också.

.

Men rätt person på rätt plats har ofta jobb. Sen handlar det ju om hur man ska få betalt för sitt jobb också.

.

Vem är beredd att betala för just det du är bra på?

.

Jag har sökt jobb väldigt länge.

.

Men jag har inte varit arbetslös för det. '

.

Min erfarenhet säger även att det tyvärr inte bara är de duktigaste som ”får” ett jobb.

.

Inte heller de mest engagerade.

.

Den som får jobbet är rätt person på rätt plats.

.

Helt enkelt.

.

Varför är det viktigt att laga mat som är i säsong?

.

Jo, för det bidrar till ett sundare köptryck.

.

Jag vill inte bidra till att tomater och gurka smakar inget alls under hela året till exempel.

.

Därför vill jag handla i säsong.

.

Det ska vara billigare och godare också, även om det inte alltid är så enkelt..

.

Jag har tänkt sammanfatta Äkta Varas säsongsguide här på tomtebolycka. Innan varje säsong är på gång. Och med mina egna tips på hur man kan tänka och vad man kan laga.

.

Hela guiden finns på äkta vara.

.

Kolla där!

Det råder frid och värme i mitt hus. Ute är det fuktigt och svalt och det luktar snö. Snart kommer jag styra snöslungan upp och ner längs uppfarten iklädd underställ, raggsockor och täckbyxor.

.

Och jag längtar så efter det mjuka vita täcket, som ska svepa om mig och mitt hem som en mjuk och stilla smekning. En kall påminnelse om att det döda kommer vara dött.

.

Men att livet ändå är evigt.

.

Att det kommer tillbaka.

.

Efter sin vila.

.

Sakta lägger sig lugnet. Det där lugnet som betyder att det inte finns mer att hämta. Vintern är på väg, vintern med sin vila och sin svält.

.

Fast vi svälter knappast på denna del av jordklotet.

.

Vi lever i ett sånt överflöd att vi faktiskt dör av det.

.

Det är en otroligt vacker årstid detta.

.

Hösten.

.

Vattnets och drömmarnas årstid.

.

Jag sörjer lite att jag inte kunde ta kort på den första frosten. Den låg som ett vitt lager under klar, hög luft.

Den omslöt varje grässtrå men tinade snabbt. Över sjön låg trolska dimslöjor som drog kors och tvärs över en

spegelblank vattenyta. Sommaren har mognat och blivit gammal och vis.

.

Jag pillar och petar och bär bort ris från vår tomt. Jag planerar för höns, får och kaniner, men också ett växthus

där vi kan odla oss en tomat eller två nästa sommar..

.

Bilen är packad på längden och höjden och hunden är inpackad i sin bur. Jag har klätt mig i både kjolar och

klänningar, för nu är det marknad och alla ska handla av mig!

.

Jag har med mig chutney, rabarbermarmelad och nässelpäppelmarmelad, men också surdegsbröd och

kolapopcorn. Har ni tur kan det slinka med nått annat matnyttigt ur mina gömmor. Ni får komma och kolla helt

enkelt!

.

Jag hoppas att Tomtebolyckans mat ska glädja många fler efter denna dag, många fler än mig och min man. Jag

hoppas att vårt överflöd kan bli till glädje och inspiration för alla som kommer förbi och provsmakar.

.

Nässelmarmelad på bröd bakat i bagarstuga..

.

Det är grejjer det!

Precis som luft så smakar vatten olika beroende på årstid och plats.

.

Men det där med årstidernas växlingar har vi ofta valt att rationalisera bort.

.

Vem vill smaka smältvatten och regnvatten liksom?

.

Tyvärr vill ju jag det, men man påstår att man blir sjuk av det. Jag har dock aldrig blivit sjuk av rent vatten. Många har ju blivit sjuka av rent vatten, ett exempel är ju alla cryptosporidiumdrabbade personer. Det var faktiskt rent vatten med tillsatsämnen och samma smak hela året de blev sjuka av, och inte smutsigt.

.

Därför tycker jag det är konstigt att man talar om att det är naturligt vatten man blir sjuk av.

.

Det är klart att det händer, men inte så ofta och sällan så allvarligt som de fel som kan bli i dessa jättelika metallmonster till anläggningar.

.

Vi har egen brunn med kallkällevatten.

.

Så fantastiskt gott att inte ens mineralvatten lockar.

.

Och vi blir bortskämda så vattnet i stan knappt blir drickbart.

.

Mitt vatten är en förutsättning för att jag ska kunna göra mitt vin.

.

Med ett annat vatten hade vinet smakat annorlunda och helt enkelt varit ett annat vin.

.

Någon annans vin.

.

Skördetiden har nu övergått i frösamlartid. Visst finns det fortfarande kvar mat att hämta från naturen och visst har jag kvar en hel del att göra i min trädgård innan vintern drar sitt mjuka täcke över Tomtebolyckan. Men den allra intensivaste, energikrävande delen av skördeperioden är nu över. Jag kan andas ut och känna mig nöjd.

.

Sakta dör naturen. Men jag vet hur man kan leva av det döda. Maten ligger lagrad nära mitt hem. På ett nära avstånd har jag mat som jag och min familj kan överleva på under den långa, kalla vintern. Som små barn i mammas mage, lever vi med ett ständigt tillflöde av det vi behöver. För mitt i den kallaste av vintrar sås ett frö. Fröet blir ett nytt liv som ger liv. Men det är länge kvar nu, tills våren kommer med sitt första gröna..

.

Nu ska vi vila och sen ska vi fira jul. Sen ska vi vila igen tills det är dags för vår kära vår igen.

.

Vår och arbete.

Vinden drar genom daggvått gräs som snart kommer bli brunt av frost. De sista blommorna blommar nyvaket, för sent, för grällt. Men de är mina, mitt liv, min verklighet, mina händers verk. Sjön ser kall ut med krusig yta och håret krullar sig runt ansiktet.

.

Kinderna blir röda och fingrar stela.

.

Ur hårt grus borrar sig en mjuk svamp fram. Fågelbajset är blått av blåbär. Lingonen lyser så röda som julen och snart är allt förbi. Sakta förpassas jag till insidan av huset, som skriker efter omvårdnad igen. Inne brinner redan elden.

.

Den varma elden som ska brinna till i vår.

Som solens kärlek till sommarn

Avtar i färger på löv.

Ska jag en dag också somna

Och vakna efter min död.

.

Jag ser ut och längtar till hemma

Där allt bara är utan slut.

Du tycker längtan är dyster

Ser död som sorgekvarter.

.

Men sövande mjuk snö som faller

Är vit som oskuldens jag.

Under täcke av omsorgsfull kärlek

Föds nytt liv till vårsommarhöst.

.

Jag är en helt vanlig ovanlig person, med helt vanliga och ovanliga tankar. Jag kräver att få vara som jag är, när jag vill, hur som helst. Om jag vill vara hemma, så är jag det. Om jag vill ta alla risker gör jag det. Hur du lever ditt liv är i ditt intresse, det är ditt val.

.

Vem är ”man”? För jag hör hela tiden att ”man” inte gör så, inte tänker så, inte lever så. Så jag undrar vem denna ”man” är, som inte gör, lever eller tänker..

.

Är du ”man”?

.

Kan inte du maila mej då?

.

.

DU är en helt unik person med en helt egen uppgift på jorden.

.

DU är älskad precis som du är, precis där du är nu, utan att du gjort nått speciellt.

.

DU är helt oersättlig. Om du försvinner kommer jorden fortsätta snurra, men ett svart hål kommer att gapa efter dig, ett hål som kommer kräva tusen brobyggen av miljarderskronorsklassen.

.

DU är skapad av kärlek, med kärlek, men du bor på ett ställe fullt av ondska.

.

DU är på väg till det bästa av det bästa där allt är optimalt.

.

DIN uppgift är att älska andra, jorden, guden och dig själv, på samma sätt som du blev älskad först.

.

Tyvärr är det ju så att om vi ska ha ett jämlikt samhälle så måste män avstå från en del av privilegierna.

.

Jag tror verkligen att ett jämlikt samhälle är bättre för alla, att alla vinner på att det blir mer jämlikt och så vidare. Men eftersom män som grupp är överordnade kvinnor som grupp så kommer män, på vissa områden, allt måsta få det sämre för att det ska bli bra för alla.

.

Lika lön för lika arbete. Ett typiskt område där män kanske inte måste gå ner i lön, men de måste acceptera att deras lön kanske inte blir högre än andras på samma sätt som förut.

.

Män kvoterar in män på arbetsplatserna. Med det menar jag att män känner sig mest hemma med män, och det är en stor övervikt män i ledande positioner, alltså återskapas detta hela tiden, kommer inte framåt. Kvoteringsregler är könsneutralt utformade. Om det ska finnas kvotering (något jag är MYCKET tveksam till) så måste den klargöra att den gäller att få in exempelvis kvinnor i högre ledande positioner eftersom kvinnor är underrepresenterade inom vissa yrken och överrepresenterade inom andra.

.

Faktum är ju att i min egen generation finns det fler universitetsutbildade kvinnor än män, så om några år skulle en kvotering innebära att vi måste kvotera in män, enbart för att vi ska få en jämn könsfördelning. Jag tycker att det borde vara kompetens, erfarenhet och kontakter som bör vara grunderna för att man ska sitta med i bolagsstyrelser och företagsledningar. Att man skulle nöja sig med den nivå som krävs på arbetet och därefter välja kvinna eller man efter könsfördelning tycker jag låter helt befängt. Självklart ska man välja den som är absolut bäst, och dessutom går bäst ihop med gruppen, inte den med rätt kompetens och kön.

.

Men vägen till ett mer jämlikt samhälle går via att man först synliggör maktförhållandet, könsmaktsordningen, underordningen och sedan att man accepterar att man måste förändra sitt liv och sina tankemönster för att det ska gå framåt. Bara då kan vi jobba tillsammans och komma någonstans.

.

Idag ska jag gå på jakt efter enbär.

.

Det är ett stickigt och otrevligt jobb, men det är väldigt viktigt. Enbär finns nämligen i mitt bröd, i mina grytor, på min tjälknöl och i mina marinader.

.

Det är en fantastisk krydda till det mesta, till exempel kyckling.

.

En snäll krydda som framhäver utan att ta över och smakar vild skog och varma nätter.

.

Eftersom de tar två år på sig att mogna så kan de vara lite dammiga.

.

Men jag brukar gnugga hela skörden i en handduk en stund, så blir de renare.

.

Nu kommer mörkret.

.

Det tysta, sövande mörkret.

.

Och det kan lugnt komma, för jag eldar i min spis och jag eldar långa ljus i fönstret.

.

Naturen andas ut efter den intensiva sommaren och jag får en oändlig lust att sticka sockar.

.

Mammas små nystan med restgarner plockas fram en efter en och jag hittar på fantasifulla mönster och snygga tekniker.

.

Min typ av tjocksock är inspirerad av min pappas faster och kan snarare liknas vid en innetoffla än vid en extrasock i vinterkängan.

.

Jag längtar efter att sticka små sockar av samma typ till mina barn en dag.

.

”Den Svenska landsbygden är lugn och vacker. En lisa för kropp och själ”

.

Om Landsbygdens skönhet ska få fortsätta finnas krävs det att vi pratar om betydligt mer än lugn och rekreation. Landskapet hålls uppe av att jorden brukas. Den biologiska mångfalden bevaras inte i ett alltför ensidigt bruk av jorden. Detta vet vi alla och trots det väljer vi att uttrycka oss som vi gör.

.

Det du säjer och gör spelar stor roll.

.

Både för dig själv och för alla andra.

.

Det är på ditt ansvar att du och alla andra kan leva vidare här.

.

Utan dig är vi ingenting.

.

Men har du fått någon möjlighet att påverka framtiden så som du vill? Möjligheterna begränsas ju av hur man väljer att prata om saker och ting genom historien. Och hur pratar man egentligen om småskaligt jordbruk nu för tiden?

.

Är det ett strävande framåt eller bakåt?

.

Det finns skillnader mellan kvinnor och män. Det är allas fel och det gäller trots att det finns individuella avvikelser. Att inte se dessa skillnader, att låtsas att de inte finns, innebär att du hjälper till att bibehålla skillnaderna, och låter dina barn drabbas av samma orättvisor som du.

.

Jag är inte mycket för den kvantitativa forskningen och att mäta samhället statistiskt. Men statistiken ger snabba argument som till en början kan kännas säkra och objektiva. Problemet är att det är så lätt att motbevisa statistik, med annan statistik, så statistikresultaten är sällan varaktiga.

.

Vad vi istället pratar alldeles för lite om är den kvalitativa forskningen. Det är forskning som studerar vilka ord vi använder för att beskriva män och kvinnor till exempel. Hur olika saker presenteras i olika former av media eller hur våra uppfattningar utnyttjas av exempelvis handeln och reklamen för att man vill sälja mer.

.

Jag och min man brukar leka en reklampauslek. Det handlar om att man ska samla poäng på något sätt, en reklamsnutt är ett potentiellt poäng. Man börjar med att sätta upp reglerna, till exempel ”män och kvinnor på jobbet” och den ena har man och den andra kvinna. Varje gång man ser en reklam med en man på jobbet får den ena en poäng, och varje gång man ser en kvinna på jobbet får den andra en poäng.

.

Man välja en annan regel, till exempel ”män och kvinnor gör hushållsarbete” eller män och kvinnor tar hand om barn” eller män och kvinnor i sin egen drömvärld”. Sen kan man diskutera hur det påverkar oss att bli matad av dessa stereotyper (för det är just det det handlar om) när vi är i ett tvtittartillstånd. Vi ser bara, tänker inte, slappnar av.

.

Hur påverkar det oss och våra barn?

.

Att behandla alla lika kan skapa ojämlikhet. Detta eftersom vi har olika förutsättningar och eftersom vi lever olika liv med olika förväntningar på oss bland annat.

.

Ta pensionssystemet till exempel. Kvinnor har lägre pension än män. Pensionsnivån utgår ifrån förväntad livslängd. Har man lång förväntad livslängd får man lägre pension. Kvinnor lever längre än män. Därför får kvinnor lägre pension än män. Om man jämförde kvinnors livslängd med andra kvinnors och mäns livslängd med andra mäns, så skulle nivån på pensionen bli mer jämlik.

.

Varför kvinnor lever längre än män är omdiskuterat. Men kvinnor tränar mer, äter nyttigare och har färre livsstilssjukdomar än män. Kvinnor mår sämre psykiskt men män tar livet av sig oftare.

.

Sen tjänar ju kvinnor mindre än män. Vad folk än säger så är det så. Det skiljer massor i lönenivå mellan olika yrken, men även inom samma yrkeskategori är skillnaderna stora. Ledarpositioner innebär en högre lön. Och män är oftare ledare än kvinnor. Men det är bara ett exempel.

.

Vårt kära RUT-avdrag, som finansierar sig självt, är ett bra avdrag på det sättet att det ökar konkurrensen och tillväxttakten för en sektor som tidigare har varit väldigt svår att försörja sig och utvecklas inom. Städjobb har inneburit dead-end, i de flesta fall med några undantag. Men idag är det inte så. Det tycker jag är bra.

.

Men vi behöver mer! Vi behöver utveckla sjukvården till exempel, så den blir lika bra på att behandla både kvinnor och män, för man är inte lika duktig på båda könen idag. Inom samma sjukdomar får män mer hjälp än kvinnor. Mycket av forskningen är gjord av män och för män och på män.

.

Om vi vill ha ett jämlikt samhälle måste du agera och reagera på orättvisorna du ser. Ta av dig skygglapparna och se var du har framför dig.

.

Det är så viktigt för oss allihop.

.

Idag ska jag göra en ordentlig omgång kalops på färskt älgkött! Jag tål knappt vare sig morötter eller lök, så jag får väl pilla, men det är ju sååå gott! Det känns mysigt och höstigt med mustiga grytor på hemjagat kött och hemodlade grönsaker.

.

Tänk vad tur jag har som får skörda det min egen jord ger mig varje år!

.

I tomtebolyckans hem sjuder det och puttrar på spisen, Den tunga, söta doften av marmelad konkurreras ut av lagerblad och kryddpeppar i kalopsen.

.

De som besöker gårdsbutiker här omkring vill ha marmelad. Kanske tänker de sig att de sitter en mörk kväll med en kopp the och ett gäng hembakt småfranska. Kanske täcker de småfranskan med smör och ost och toppar med min fina marmelad.

.

Tänk vad härligt att mina fingrars verk kan få vara med och förgylla en sådan stund på jorden!

Jag förundras över hur lyckan kan slå. Vissa har för mycket och andra har för lite. Men ibland känns det som att vi har fått lika mycket lycka ändå. Det är som att det man inte får i pengar och resurser får man i kärlek istället.

.

Afrika, taggen i samvetet vi alla bär på mer eller mindre. En katastrof vi måste förhålla oss till.

.

Men hur hjälper man egentligen?

.

Pengar. För vissa är det verkligen så enkelt. Men inte för mig. Pengar köper vapen åt makten. Vapen som håller medborgare i schack. Pengar köper färdig mat, som kan lösa den akuta situationen, men inte den långsiktiga.

.

Långsiktig hjälp kommer från jorden. Rätt att äga sin egen jord och kunskap om hur man brukar den. Frihet kan komma av ett förvärvsarbete, men utan egen jord att bruka blir det ett hårt slit som kräver många liv för tidigt.

.

Vi människor är beroende av jorden.

.

Vi behöver vårt hem

.

Vår plats.

.

Vårt kretslopp.

.

”Om man driver ett företag från hemmet kommer arbetet och fritiden flyta ihop”

.

Alla företag tjänar på att flytta ut ur källaren. Är det en sanning utan modifikation?

.

I alla fall om vi utesluter företag som måste skötas hemifrån, som exempelvis jordbruk och diverse turistföretag som lever på den natur som företaget finns i.

.

Vissa delar av företaget kan ju ändå med tiden flytta ut. Jag tänker då på bokföring, marknadsföring, arbetsledarfunktioner och översyn av avtal till exempel. Vissa företag kan tjäna på att flytta ut dessa delar från hemmet, när de växt nog mycket.

.

Jag minns läkarvillan på orten där jag gick i grundskolan. En fantastisk byggnad med på sin tid oerhört exklusiva detaljer. Ena flygeln av huset var läkarmottagning, andra flygeln av huset var barnens.

.

Centrum var föräldrarnas.

.

Föräldrarna hade var sitt sovrum och var sitt badrum och jag föreställer mig storslagna fester på dyra mattor. Deras företag sköttes helt klart hemifrån, men det var i en annan tid, med ett annat samhälleligt system.

.

När jag åker hem med bilen full av matvaror åker jag förbi en annat vackert hus från sent 1800-tal. Det har tinnar och torn och dessutom stora skyltfönster. Det var nämligen affär och bostad samtidigt. Det finns många fler historiska exempel på hur man hade företag i hemmet och det funkade väldigt bra.

.

Men under 1900-talets gång blev det väldigt fel att jobba hemma.

.

Väldigt ute.

.

Sen kom 60-talet och kvinnorna SKULLE ut i arbetslivet, vare sig de ville eller inte.

.

Och nu klarar man sig knappt på en heltidslön längre.

.

Blev vi jämlikare?

.

Blev vi lyckligare?

.

Blev vi rikare?

.

Vad hände med hemmafruarnas företagande?

.

Många frågor...

.

Har du svar?

.

Hösten är den tiden på året då jag förbereder mig för vintern.

.

Jag samlar och tar vara på den mat som finns runt mig, men planerar också hur jag vill att året ska se ut.

.

Planerna är mer detaljerade fram till nyåret, sen kommer en tid av härliga vinterutflykter innan vårbruket och sommararbetet tar vid.

.

Så det är nu jag måste planera allt annat jag vill göra.

.

Det är bara nu jag har tid.

Många har hört av sig och hoppas att de kan få mitt recept på marmelad. .

Ibland önskar jag faktiskt att jag kunde ge ut det, men det är så väldigt svårt. Jag tror det skulle vara lättare om alla kom hit så jag kunde visa hur jag gör!

.

Jag gör så att jag tar frukt eller bär, rensar och lägger i kastrull. Jag använder en med tjock botten för det brukar koka ganska hårt. Jag häller oftast bara på socker, men om frukten eller bären är torra häller jag på en skvätt vätska av den sort jag kände för just då.

.

Sen kokar jag marmeladen ganska hårt som sagt. Jag gillar när den blir en smula bränd. Om jag kryddar med pulverkryddor så får de koka med.

.

Örtkryddor lägger jag i när marmeladen är nästan klar.

.

Jag kokar marmeladen tills den är tjock, men ändå lite lösare än jag vill ha den i slutändan. För den stelnar när den svalnar.

.

Sen häller jag upp marmeladen i kokade glasburkar i barnmatsstorlek och skruvar åt locket. Utanpå locket brukar jag knyta fast en tygbit och en etikett.

.

Hoppas du gör ett försök!

.

Jag undrade hur många träd man behövde fälla för att ha ved för en vinter.

.

.

Jag googlade och fick till slut ett någorlunda entydigt svar från diskuterande mansröster på diverse forum.

.

Men när jag pratar med folket här i byn blir antalet träd vi behöver betydligt färre.

.

Jag prövar avverka de träd jag vill bli av med och kapar upp dem, så får vi se hur långt vi kommer på det, helt enkelt.

.

Timber!!

.

Jag hävdar att det finns ett normativt maktförhållande mellan stad och land. Precis som att det finns ett normativt maktförhållande mellan kvinnor och män.

.

Med det menar jag att diskussionen i media och vid köksbordet utgår från att ekonomisk och social utveckling finns i städer och inte på landet. Landet är det gamla, förlegade, ojämställda och staden är det nya, fräscha, jämställda.

.

Detta är alltså något som enligt mig finns i vårt undermedvetna och inte något som finns nedskrivet.

.

Men det ger ändå stor effekt på allt vi skriver ner när det gäller att utveckla landsbygden, både i politiska och opolitiska sammanhang.

.

Men eftersom vi nu alla höll med om att livet på landet och livet i stan ser olika ut, så måste ju även utveckling se olika ut i stad och land. Jag vill absolut inte lägga fram landsbygden med offermentalitet eller våra engagerade politiker som elaka personer med snedvridna uppfattningar.

.

Men jag tror att hela Sveriges tillväxt har mycket att vinna på att vi hittar det som inte syns idag gällande landsbygd och utveckling.

.

Vad gör man egentligen på landsbygden i Sverige?

.

Hur tjänar man sina pengar?

.

Det är frustrerande att vara feminist.

.

.

Att vara feminist är att anse att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp och att det förhållandet behöver förändras.

.

Den ojämlikhet som förut var lagstadgad har vi försökt ta bort, men det är svårt eftersom det bland annat rör sig om ett normativt maktförhållande. Ett normativt maktförhållande är kort och gott att vi gör saker som gör att kvinnors underordning återskapas, utan att det är meningen.

.

Vi säjer och gör saker varje dag som vi inte tänker på, men som ändå leder till att utvecklingen mot mer jämlikhet stannar, går trögt eller till och med i vissa fall går baklänges.

.

Det finns fortfarande lagar som diskriminerar kvinnor.

.

Ta pensionssystemet till exempel! Pensionen utgår efter ett statistiskt mått på förväntad livslängd. Man får alltså inte sin pension beroende av kön utan utifrån förväntad livslängd. Men kvinnor förväntas leva längre än män. Kvinnor tränar mer än män. De röker och dricker mindre. Snusar mer sällan och äter nyttigare.

.

Kan det vara därför kvinnor lever längre tro?

.

Media har länge anklagats för att presentera en bild av kvinnor som ger kvinnor dåligt samvete för hur de ser ut och för det som de äter fel exempelvis. En massiv medial kampanj får alltså kvinnor att bry sig mer om sin hälsa.

.

Det leder till att de lever längre och därför får de lägre pension.

.

Cirkeln är sluten och samhällsdelar som aldrig ville samarbeta i detta samarbetar ändå för att flerfaldigt straffa kvinnor endast för att de är kvinnor.

.

Ibland kan man bli så trött på att se mönster som detta.

.

Att aldrig kunna blunda för hur jag personligen bemöter kvinnor och män i mitt arbete, hur jag själv framstår som kvinna och så vidare..

.

Men det är ändå värt det!

.

Tänk så många som drömmer om ett eget ställe på landet idag!

.

.

Man har antagligen en romantisk uppfattning om hur stillheten kryper in i kroppen när man ser sina tre kor beta på åkern vid sjön.

.

Korna som ger dina barn mjölk, smör och ost.

.

Och visst kan man ha det så!

.

Men hua så mycket jobb det är!

.

Jag tycker iochförsig att det är ett härligt jobb. Jag är inte den som ligger på sofflocket.

.

Men nog har även jag behövt plocka ner mig själv på jorden, för inte är då lantlivet så som jag drömde i stan. Och jag är ändå uppväxt på landet.

.

Förutom allt jobb som måste göras, har jag andras uppfattningar om mitt liv att brottas med. Kan man verkligen göra så?

.

Kan man verkligen äta det där?

.

Måste man verkligen elda med ved?

.

Det är ju bara att fara och handla!

.

Mitt liv skiljer sig från andras. Jag vill att det ska se annorlunda ut, men tydligen är det inte så lätt. För jag skiljer mig visst från normen, det är inte så det ser ut för andra och då är det konstigt om det ser ut så för mig.

.

Att jag inte tycker om att vara som andra förstår inte alla vidden av. Man säger något i stil med att ”det är ju tur att vi är olika för det skulle bli sååå tråkigt annars”.

.

Men att verkligen förstå vad det innebär är en annan sak.

.

Månen som sjunger i natten

.

Nu väntar vila och vatten.

.

Du hann det du sa att du skulle

.

Du kan nu be på din kulle.

.

För nu somnar kraft som skapar

.

Tills månen gör att den vaknar.

.

Efter en måne som fyller

.

somnar ditt känslomyller.

.

.

.

Jag ber dig om mer att förvalta

.

om annat att skörda och skvalta.

.

För mer har jag här till jorden

.

det slutar inte trots orden.

.

Och när jag sen somnar i natten

.

krafsar och spökar katten.

.

Min vän som nu bor i mitt hjärta

.

står i förbund med en svärta.

.

.

Jag anser att hemmet är en plats för liv och arbete.

.

Det är till för springande fötter, glada sånger och jäsande degar.

.

I hemmet älskar och bråkar vi, vi har fest och vi städar och tvättar.

.

Ibland rensar man blåbär.

.

En del av hemarbetet kan vara samtidigt vila, rekreation och arbete.

.

Annat hemarbete kan vara tungt, tråkigt och energikrävande.

.

Det är ett jobb fyllt med ansvar och med stenhård koll på varenda detalj.

.

Det är ett omväxlande jobb, man vet aldrig vad som ska hända nästa dag.

.

Men det är slitsamt för både kropp och själ.

.

Kanske främst för att det är ett jobb som normativt ska utföras gratis, av kvinnor, osynligt och utan knog.

.

Statistiskt kan man också påstå att det är kvinnor som gör hushållsarbetet, även om det finns undantag, som exempelvis min man.

.

Han är i minoritet och det påverkar oss båda.

.

Om en muslim i Sverige utför hedersrelaterat våld, slår sin fru eller sina barn, beter sig på ett icke socialt accepterat sätt eller bär burka så betyder inte det att alla muslimer gör det.

.

Lika lite som det innebär att alla med nordiskt utseende skjuter ungdomar på ett ungdomsläger och spränger bomber i Oslo bara för att en gjorde det.

.

Där tror jag många är överens.

.

Men hur låter du när du diskuterar egentligen?

.

Tänk alla gånger du sagt att

.

”jasså, de är muslimer, jamen då vet man ju att de kan vara lite…. (gest med händerna)”.

.

Det sorgliga är att man oftast inte behöver avsluta meningen. För alla håller med.

.

De kan ju vara lite … Eller?

.

Är det mer vanligt bland muslimer att man är lite mer … än vad det är bland Buddhister?

.

Att påstå att en grupp är lite … utan att ta hänsyn till individuella avvikelser borde vara ett rasistiskt uttalande, vad det än gäller. Rasistiskt, normerande, själsdödande, hindrande av individualitet.

.

För vad händer om du inte är lite … och hela tiden får höra att du är nog lite … vad blir du då? Jo! Lite …!!

.

Förutom att det verkar vara väldigt kontroversiellt för många att man är muslim verkar det också väldigt kontroversiellt att vara bekännande kristen.

.

Då är man utan tvekan lite ..! också.

.

För alla vet ju att alla som kallar sig kristna är lite ..! eller hur?

.

Som om alla kristna vore samma, tyckte samma. Jag skulle vilja säga att vi kristna har lika mycket gemensamt som vagnarna på ett tåg. Vi ser likadana ut, vi har samma lok, samma räls. Men vi har olika färg och oändligt olika innehåll!

.

Även om insidan på vagnarna är byggda likadant så är vi ändå fyllda med vilt skilda saker, förmågor, individer, känslor, relationer, bagage och så vidare.

.

Vissa vagnar är … andra är ..! medan andra är !!!

.

Det finns oändliga kombinationer, så kom inte och säj åt mej hur jag är.

.

För jag vill vara som jag, annars får det faktiskt vara.

.

Och jag vet att jag talar för många fler när jag säjer så.

.

Ibland undrar jag varför det är så svårt att vara annorlunda i det här landet.

.

.

Det är svårt för mig, jag får hela tiden kommentarer om hur olika och annorlunda och utstickande jag är. I det mesta jag gör. Jag tycker inte det är självklart negativt att vara annorlunda, jag kan tvärtom tycka att det är positivt.

.

Men det som gör mig ledsen är alla förutfattade meningar man får kastade i ansiktet så fort man råkar vara annorlunda.

.

Eller, ännu värre, den där kompakta tystnaden och ansiktsuttrycket som visar att ”min hjärna jobbar just nu stenhårt på att placera in dig i rätt fack”.

.

Det finns inget fack för mig.

.

Jag vill inte ha nått.

.

Min skildring av mor- och farföräldrar är givetvis från deras pensionärstid.

.

Min personliga relation till dem är ju en relation till fyra pensionärer.

.

Eller, två pensionärer.

.

Hemmafruar går ju inte i pension annat än officiellt förstås.

.

Men jag vet ju hur det såg ut när farfar och morfar jobbade, på ett ungefär. Farmor och farfar var mer i stan och mindre i fjällen. Mormor och morfar flyttade till slut till stan. Innan pension. Trots medverkan i ”Vi flytt int”- kampanjen.

.

Mamma och pappa då? Mina goa föräldrar.

.

De bor på landet.

.

Har stuga i fjällen och en båt vid havet. De odlar potatis och grönsaker och köper lokalproducerat. De tar ansvar för de saker de köper och använder dem tills de tar slut. Slut på riktigt. Anledningen till det är inte att de sparar pengar på det, utan att de vill ta hand om de saker de fått förtroende att äga. De vill inte slänga sånt som fortfarande är helt ok att använda.

.

De odlar mer än jag minns att morfars och farfars gjorde.

.

Men de är ju som sagt inte heller pensionärer.

.

Mina föräldrar hade barn som bodde hemma till bara för något år sedan, så de har inte fått hitta tillbaka till sin egna rytm igen än. Men nog tror jag de bor kvar på landet ett tag till. Och stugan i fjällen lär också vara kvar. Och båten.

.

Deras moderna liv innehåller en stark övertygelse om att livet blir vad man gör det till.

.

Få kan njuta så spontant som min pappa, även om det finns en babiljard saker att göra. Och min mamma har liksom en lösning på allt. Ibland tar det ett tag, men den kommer alltid om hon får tänka efter.

.

Mina föräldrar är typiska ledare som tar tag i saker och gör dem till verklighet.

.

De inspirerar många i deras omgivning.

.

Vi har byggt vårt gamla samhälle på förvärvsarbetare. Det har byggts upp av förvärvsarbetares löner och på förvärvsarbetares villkor. När kvinnorna fick gå ut på förvärvsarbetsmarknaden var det på de gamla villkor som redan fanns. Fast de fick börja från botten, med de lägsta lönerna och tyvärr har många inte fått komma så långt de vill ens idag.

.

Vårt omoderna samhälle är lika för alla, som det kallas. Alla förväntas kunna arbeta lika mycket och i princip på samma sätt och på samma tider. Alla förväntas ha lika mycket fri tid utöver den arbetade tiden och alla förväntas kunna och vilja arbeta ungefär lika mycket, med ungefär samma saker.

.

När man nu ser framåt, mot det moderna, så ser jag något helt annat, något nytt. Jag ser att man får större och större möjligheter att försörja sig själv på olika sätt. Vissa väljer att fortsätta förvärvsarbeta som man gjorde förr. Vissa väljer att leda förvärvsarbetare, som man gjorde förr. Andra kanske hellre vill ha ett eget litet företag, som inte behöver vara större än den gård man bor på. Vissa kanske vill förvärvsarbeta under vissa perioder under året och sedan vara ledig från arbete resten av året.

.

En del människor väljer att helt och hållet leva av det man har omkring sig, ett självhushållande liv. Vissa väljer att utöver ett självhushållande liv förvärvsarbeta eller driva företag vid sidan om. Vissa förvärvsarbetar som man gjorde förr, men med självhushållningssträvanden.

.

Men det är viktigt att det sociala skyddsnätet som är finansierat av staten hänger med i denna förändring. Om pensionssystemet, LAS och a-kassereglerna till exempel är utformade efter det omoderna samhället som inte berör majoriteten av folket längre, så blir detta ovärderliga skyddsnät ett hinder istället för något som för utvecklingen framåt.

.

Starta eget- bidraget finns idag, och det är en del av utvecklingen mot det nya.

.

RUT-avdraget är nästa exempel, skatteavdraget som finansierar sig själv.

.

Men det behövs mer!

.

Och det behöver förnyas hela tiden.

.

Så ta tag i problemen nu och börja arbeta.

.

Nu förnyar vi Sverige!

.

Ibland är det som att jag tror att när jag går upp ur vattnet så blir det ett hål efter mig.

.

.

Men det fylls alltid igen av vattnet, eftersom det är vatten.

.

I mitt liv finns det så mycket viktigt att engagera sig i. Och alla är så glada att just jag vill hjälpa till att göra roliga saker!

.

Men ibland blir det för mycket. J

.

ag har trots allt bara 24 timmar om dygnet jag med, så jag måste prioritera.

.

Och det är samma visa varje gång! Dåligt samvete och jag tar samtalet om och om igen i mitt huvud. Jag ojar mig och har ont i magen.

.

Men när jag gör det, när jag bestämmer mig för att gå upp ur vattnet även om det blir ett hål, så fylls det alltid igen bakom mig.

.

För engagemanget är som vatten.

.

Det dör aldrig, men sjunker undan och hittar nya vägar ibland.

.

Idag har jag lagt in örter i oljor. Man tar något gott, till exempel ett par granskott, och lägger i en olja, som inte smakar kolja :)

.

Förutom att det blir väldigt vackert så blir det också gott. Och det tar vara på de eteriska oljorna i örten. Mycket praktiskt. Sen kan man använda oljan att ringla på sallad eller på maten helt enkelt. Jamie oliver har ju olivolja, citronsaft och flingsalt på nästan all mat han gör. Så om du tänker så borde det inte vara några problem att hitta användningsområden!

.

Salt är ju by the way också tacksamt att smaksättta. Mixa grovt salt med färska kryddor så bevaras smaken på ett helt nytt sätt! Ta inte för lite krydda så saltet tar över.. Mixen blir lite blöt, så lägg den på en bricka i söderfönstret tills den är torr. Då mixar du den igen och siktar, sen är den klar!

.

Jag blandar ju alla mina kryddor själv efter recept jag googlar fram och improviserar väldigt fritt på.

.

Örtsalt är en väldigt bra grund i alla dessa :)

.

Min erfarenhet av arbetslivet har visat att det finns vitt skilda uppfattningar om vad som är arbete och vad som är vila, om vad som är arbetsmoral och vad som är lättja, om vad som är viktigt och inte viktigt arbete och om vilket arbete som ska ge en stor lön och vilket arbete som ska ge en liten lön.

.

Trots att det finns så skilda uppfattningar har det ändå funnits en uppfattning som är starkt normativ och likformig. Jag menar alltså att många människor hakar omedvetet på en uppfattning som de egentligen inte står för när det kommer till kritan när det gäller detta området. Jag pratar förstås om den Svenska arbetarmoralen, som har förväntats vara lika för alla, stadsbodende som landsboende, kvinna som man. Kvinnan skulle till varje pris ut i arbete och inte gå hemma och dra benen efter sig. Basta.

.

Men det där är gammalt nu. Idag är hemmaarbetet mer värt och man pratar om det. Men vi har långt kvar att gå. Undersökningen som visade att män la ner 11 statistiska minuter mer på hemarbete och kvinnor 14 statistiska minuter mindre hurrade jag inte många gånger för. 11 och 14 statistiska minuter på tio år är på tok för långsamt för 2000-talet. Och så länge det faktiskt är kvinnorna som gör hemarbetet tycker jag faktiskt att vi ska få all cred för det också!

.

”Hemmet ska vara en plats för vila och rekreation”

.

Inredningstidningsfrasen är målande. Ett lugnt, avskalat, ofta vitt hem presenteras för läsaren. Inte en nött vileda quick mop från sent 90-tal i sikte.

.

Och inredningstidningen visar på ett ideal, ett ideal som blir en norm, om inget annat visas som motvikt. Jag undrar ibland hur all vila och rekreation i ett sådant rum ska gå till rent konkret. För det är ju fysiskt omöjligt att göra annat än att se tv eller läsa i det hem som presenteras.

.

Är det vila och rekreation att endast se tv och läsa under alla dessa hemmatimmar vi trots allt har? Är det rimligt att tänka sig att det är det enda man behöver göra under de hemmatimmar man har?

.

.

Mitt hem är och har alltid varit en plats för arbete.

.

Härligt arbete och mycket kärlek!

.

Stilla faller regnet, duschar gräset blött.

Sakta mognar sommar, målar gult och rött.

Sommar född ur våren, starka ljus fast grön.

Fröet sått i frosten, som vilar under snön.

.

Stora ord och viljor, formar jordisk särk.

Löften blir till frukter, av egna händers verk.

Männska född i kärlek, med jorden i sin hand,

Förbinder jord med himmel, med sina helga band.

.

Samma gamla ramsa, lika stora ord

Nya sätt att leva, med samma hjältemod.

Knappast kan man fråga, hur det blev sådär?

Samma gamla fråga.

Svaret är ju här.

Jag vill att mitt hus ska andas.

.

Jag vill att det ska leva i tiden, men också att det ska vara som det var tänkt.

.

Från början.

.

Mitt hus är gammalt och trivs inte med plast och raka funkislinjer. Men mitt hus är också byggt för att kunna moderniseras. Toaletten flyttade nog inte in före 1940 och trappen fanns ju inte ens då. Är det rätt då att toaletten ska imitera 1700- tal? Nej. Min toalett kommer inspireras av 1940- tal men vara funktionell för 2010- tal.

.

Men salen byggdes på 1700- talet och inreddes för första gången sent 1800- tal. Sen har man gjort mindre renoveringar senare. Satt in nya fönster, satt in innerväggar, slipat golv, målat om..

.

Då vill jag att salen ska se ut som sent 1800- tal.

.

Även om det innebär stängd dörr på vintern och elda i öppna spisen för att få upp värmen när vi får finbesök. Det hör till där. Som en flirt med det omoderna, för att bevara husets förmåga att vara en länk genom historien.

.

Husets själ.

.

Jag ska väl dessutom tillägga att det faktiskt är vårat hus. Så vi bestämmer tillsammans.

.

Men det är såhär jag resonerar.

.

Svärfars bor i stan.

.

.

De odlar inte grönsaker och har en hund. Ett bortskämt litet yrväder som är som en liten stor tuss av glädje och bekräftelse.

.

Svärmor var visst duktig på att baka och fixa förr, men slutade med det när barnen flög ut. De har också bott på landet ett tag, med trädgård och odlingar.

.

Men de flyttade därifrån till min mans förtret.

.

Svärfars har alltid tid. De är alltid glada att man kommer och hälsar på och de tar dagen som den är.

.

Jämfört med mina föräldrar tycker man nästan att mina föräldrar håller på med allt samtidigt oavsett vad som händer. Vi brukar åka på loppis och marknader med svärfars, men också på andra utflykter. Ofta är de ganska spontana, inte så inplanerande.

.

Det är en skön omväxling och ett härligt sätt att umgås.

.

Plötsligt en kväll kan min man ha bestämt med dem att de ska komma och grilla.

.

Svärfar är och kommer nog även att bli en stor hjälp med alla våra projekt på landet. För han kan mycket om djur och är duktig på att arbeta med kroppen. Om han bara vill. De tycker om att hälsa på oss på landet. För deras moderna liv innehåller stad, arbete, buss och 4H.

.

Ibland tycker jag att de oroar sig för oss i onödan. Men jag vet ju att de gör det för att de bryr sig. Och jag vet att de ibland tycker det är rätt spännande när vi sätter igång med våra projekt. Lite som ett pariserhjul. De tittar upp på dem som är överst och utbrister ”Herreligen, hur ska detta gå??”.

.

Men de följer ändå med.

.

Inte i vår vagn förstås. Men några vagnar efter. De är för nyfikna för att låta bli.

.

När de följt med hela vägen runt kommer de att skratta åt oss och skaka på huvet och tycka att de aldrig i livet ska hitta på nått sånt igen.

.

Även om de redan prövat.

.

Nu är det kväll och jag kan känna mig nöjd med dagen.

.

Huset är rent och snyggt, tvätten ligger vikt i prydliga högar i garderoberna och på bordet står ett fat med kakor om någon skulle bli sugen.

.

Hela tomtebolyckan andas frid och tystnad.

.

Det enda som hörs är grannens lagårdsfläkt långt borta.

.

Ljudet studsar mot bergskammen bakom oss och ger ett behagligt surr.

.

Så fort en bil svänger av på grusvägen som går förbi oss, så hör jag det.

.

Även inne i huset.

.

Det är dags för mig att sätta mig i soffan med min virkning och vila kroppen litet.

.

För imorgon börjar det om igen.

.

Vårt kök är stort och vackert med en utsikt som slår vem som helst med häpnad.

.

.

Jag gör all vår mat hemma. Och det tar kanske en timme om dagen, men det tycker jag det är värt. På den timmen bakar jag surdegsbröd, sätter igång grytor, kokar fond, blandar kryddor, torkar ätbart ogräs, jäser vin, kokar saft, sylt och chutney osv…

.

Min syster pluggar till hemkunskapslärare och hennes lärare förklarade för min syster att det inte var möjligt att göra allt detta om man inte var hemmafru.

.

Min syster förklarade att jag jobbade minst en heltid, men hennes lärare trodde henne inte.

.

Så långt ifrån vårt ursprung och matlandet Sverige har vi alltså kommit, att det inte längre är rimligt att ta vara på det naturen ger, att det ska ses som ett steg i jämlikhetens tecken att vi ger våra barn gifter och låtsasmat istället för riktig mat utan gift.

.

Det tar inte ens längre tid än att göra halvfabrikat, inte i längden.

.

Men du måste jobba med din kropp.

.

Och inte bara på gymmet.

.

Att ha en trädgård är en rikedom.

.

.

Men det vi lyckas odla bäst hemma hos oss är en massa värdelöst gräs som inte kommer till någon nytta. Det bara läggs på komposten och luktar surt.

.

Egentligen är det bättre med grönsaksland och rabatter.

.

Dem gräver du om ordentligt på våren och du skördar på hösten. Det är de stora jobben. Förutom det rensar du högst fyra gånger på ett år, om du är lite mer noggrann än jag. Jämför det med antalet timmar du lägger på att klippa och räfsa gräsmattan så får du se vad som är värt nått.

.

Man vinner knappast en massa pengar på att odla eget. Men du vinner motion och träning, en enorm tillfredställelse och en smak som du aldrig får i affären. Om du dessutom bryr dig om jord och natur så är det ju så att det är bara när du odlat det själv som du faktiskt vet vad du äter. Jag tänker då på bekämpningsmedel och andra gifter.

.

Vi har otroliga areal jordbruksmark i Sverige.

.

Vad tror du händer med dem om inte vi brukar dem?

.

Vad ska vi med all gräsmatta till egentligen?

.

Vissa kanske tycker det är vackert, och då tycker jag att man ska ha kvar sin gräsmatta.

.

Jag tycker inte att det i första hand är särskilt vackert.

.

Så då väljer jag att jobba för att vi ska gräva ett ordentligt grönsaksland till.

Den här sommaren har jag varit gift i exakt ett år, och det har vi firat med tårta!

.

Att gifta sig var ett viktigt steg för mig.

.

Ett viktigt steg mot vår tomtebolycka och mot den framtid vi vill ha tillsammans.

.

Ett annat viktigt steg var att hitta VÅRT hus.

.

Men alla drömmar om vår tomtebolycka började i en stad, i en stadsdel som heter Tomtebo.

.

Där la vi grunden för lyckan.

.

Tomtebolyckan.

.

Jag är där nu, dit jag drömde förut. Och nu har jag ju nya drömmar förstås..

.

Tänk om de är på väg att bli sanna nu?

.

En sak jag tycker väldigt mycket om är att sy. Jag syr gärna kläder, men det måste bli fint! Annars blir jag sur och arg som det värsta! Med en duns åker det misslyckade in i vårt vackra höga linneskåp och där får det ligga och skämmas tills jag lugnat ner mig.

.

Det brukar ta ett år.

.

När jag inte är arg längre kan jag se nya användningsområden. Nya sätt att använda det misslyckade, på ett mer lyckat sätt.

.

För jag är lite snål också.

.

Inget får gå till spillo, inte ens om det var gratis. Men.. Om det ligger i ett skåp för att jag är arg, så används det ju inte heller, egentligen en lika stor förlust.

.

Tur jag bara är sur ett år.

.

Jag är jag, är jag du?

Är du jag, vill jag du?

Vill du Du? Jag vill du!

Är jag Jag? Är jag du?

.

Du är du, är du jag?

Är jag du, vill du jag?

Vill jag Jag? Du vill jag!

Är du Du? Är du jag?

.

Är jag här, är du där?

Är jag där, är du här?

Vill du här? Jag vill där!

Är här Här? Är där Där?

.

Jag vill här, jag är du.

Du är där, du är jag.

Här är vi, där är jag.

Vem är jag, var är vi?

Farmor och farfar var av ett annat ursprung än mina morföräldrar.

.

Farmor kom från ett fint hus i Herrljunga där hon dansade omkring med vit klänning som yngsta syskonet med sin fina docka från Amerika. Av någon anledning lämnade de det fina huset och jag fick aldrig veta varför. Farmor sörjde för mycket för att berätta.

.

Farfar kom från ett isolerat litet samhälle i Dalafjällen.

.

.

De var bönder, men gammelfarfar var även politiker och jämfört med mammas familj hade de det nog ganska gott ställt.

.

Farfar och farmor bodde i lägenhet i en stor stad och hade sommarstuga i skärgården.

.

Vita skärgårdsstugor låg som packade sillar på släta gråbruna klipphällar. Solen sken ofta, det blåste och luktade hav. Farmors trädgårdsland var kanske fem gånger två meter som jag minns det. Det innehöll ärtskidor, potatis, morötter, lök och jordgubbar. Självklar var även dillen och persiljan.

.

Innan och efter sommaren bodde farmor och farfar i en liten modern stuga som byggdes på en åker som en gång i tiden födde mina förfäder. Även där hade farmor ett trädgårdsland med ungefär samma grönsaker. Men här plockade man även mängder med bär, fiskade och jagade.

.

Många år efter farmor slutat vara i fjällstugan kunde jag fortfarande känna doften av hennes slottsstek i köket.

.

Hon är en av de där människorna man kommer på något varje dag man vill berätta för, och varje dag kommer jag på att jag kan göra det också! För sen hon dog, så är hon ju med mig hela tiden! Förut sågs vi ju så sällan..

.

Grönsakerna i hennes land blev bland annat till Ängamat.

.

Men jag kallade den Änglamat.

.

Det var liksom mer rättvist så.

.

Farmor och farfars moderna liv innebar ett tredelat boende. Staden, skärgården och fjällen.

.

Rutig kjol med väst, fladdrande lätt bomullsklänning, jeans och huckle.

.

Idag kände jag att ”fy vad det är jobbigt att kisa hela tiden” och inte ser jag bättre av det heller.

.

Så jag fiskade upp glasögona ur väskan, har inte använt dem på typ hela sommaren.

.

Tänk vad bra jag ser nu!

.

Och vad skönt det är för de stackars ögonen..

.

Kanske är rätt bra med glasögon ändå.

.

Trots att de jämt jämt jämt får fläckar..

.

.

Att odla egen potatis och egna grönsaker, är det framåtsträvande eller bakåtsträvande?

.

Jag minns när vi satte potatis med mormor och morfar.

.

De var hårt arbetande människor med hårda, torra händer, böjda ryggar och strålande ögon. Tonen var hård och man fick hålla sig undan. Men man fick också pannkaka med blåbärssylt och grädde så mycket man orkade. Och mormors bullar..

.

Svart jord med gul mandelpotatis.

.

Fast mest runda, för de fick man mer av.

.

Mandeln sparades till söndagssteken med brunsås. Det var ett ganska hårt jobb, men de klagade inte, det satte de en ära i. Och de bodde ju i stan då egentligen. Hade bara kvar det gamla huset som fritidshus.

.

Jag minns att det fortfarande luktade svagt av ko i ladugården. Min kanin Jakob bodde i en gammal hästspilta. Där fanns också ett stort jordgubbsland. Där fick mormor hjärtsnörp en varm dag så hon fick åka ambulans till stan. Efter det hade hon alltid en rosa halmhatt i jordgubbslandet, och morfar fick leta annan hjälp i potatislandet.

.

Runt jordgubbsplantorna hade de svart sopsäcksplast. För de tyckte den där svarta väven var för dyr, men de ville ändå kväva ogräset.

.

Detta var mormors och morfars lösning när den moderna tiden kom.

.

Att bo i stan men ha kvar barndomshemmet på landet. Ett ställe för bullbak, potatisodling och jordgubbsrensning.

.

Mormor log med hela hjärtat mot sina barnbarn när vi kom och hälsade på.

.

Hon hade väldigt många barnbarn men såg oss lika mycket ändå.

Lugnet bor i mitt hus och mitt hjärta. Det bor här i gräset, det bor i magen och det bor i tallen på gården. Sjön äger lugnet med spegelblank yta och solen har ett lugn när den fortsätter stråla. Snart lyser månen kall och klar över vårt hus med sprakande brasa. Stjärnor målar bilder som lugnt ligger stilla, att beskådas och att drömmas av oss med fantasi. Lillstugan ligger där tom och tyst, väntar på nästa gäst på tröskeln. Lugnet finns här, som en lättnadens suck. Som grus mot hjul och hästhovar. Som snö i små buntar som faller från skyn, som bruna löv i snurrade linjer.

.

.

Liv och rörelse råder i mitt hem. Det spritter och lever ju även i mig. Livet som spirar grönt och ljust, och sedan mörknar och hårdnar i värmen. Sjön den stormar och tuppen som gal, hundens skall studsar mot kammen. Solen masserar en frostig backe där svampar har ståtat med sommarfukt. Nattsnö ska falla över tegeltak i vinter och veden ska bäras från boden. Elden ska brinna som kärleken min och skor ska i vintern knarra. Skutta och tjoa det ska vi tillsammans, jobba och slita som aldrig förr. Skratta det ska vi, som barn på läger, och somna på tvären, på tok.