Onska från förr
Svart mörk gestalt vid dörren
Blått sken kring nacke och hals.
Han skäms, vill ej se mig och skulden
Som ju kanske inte var hans.
.
.
Ryggen är krum, ond och elak
Dröjer sig kvar trots ljus.
Jag vet att jag kan om jag vågar
Jag som bär skammens krus.
.
.
Så jag tar en hand trots stanken
Jag ler när jag inte förstår.
Han kan inte släppa och lämna
Men det kan jag så han går.
.
.
Hur kan jag släppa och glömma,
Jag som är knuten på band!
Du är blott död och blå ondska
Och jag har ljus i min hand.
..
Kommentarer
Trackback