Historielektion med twist
På medeltiden fanns det i Europa vissa stadsprivilegium som innebar att kronan gav borgarna rätt att bedriva vissa näringar just där. Om man följde detta hade man rätt till ett visst självstyre och fick ha en borgmästare och ett stadsråd. Borgarna fick så monopol på köpmanskap och handel och skyddet för dessa privilegier var stadsmuren.
.
1848 fick Skellefteå stad stadsprivilegier. Under 1800-talet fanns det både landskommuner och samhällen med vissa privilegier. Under första halvan av 1900- talet fortsatte denna decentralisering av makt och självbestämmande. Men under andra halvan av 1900-talet hände det saker. Alla dessa kommuner och samhällen slogs i rask takt ihop med Skellefteå stad, som nu fick namnet Skellefteå kommun. 1974 lades de sista landskommunerna, Burträsk och Lövånger, ned och slogs samman med Skellefteå kommun. (Enligt wikipedia)
.
Redan 1981 ville centern i Burträskbygden att Burträsk skulle bli en självständig kommun. De ansåg att de blivit tvingade in i Skellefteå kommun, att de inte fått välja själva och att burträskborna inte blev nog representerade i kommunen jämfört med tidigare ( Enligt Norran). Detta motstånd har till stor del tystnat nu.
.
Men vad betyder det egentligen att få vara självständiga och tillräckligt representerade? Det betyder ju visserligen en hel del skattepengar. Dessa pengar används ju till att gynna viss verksamhet som därmed konkurrerar ut den icke önskvärda verksamheten. Det pratas mycket om privatisering nu. Hur skulle en privat form av befolkningsservicecenter se ut i min hembygd? Det skulle vara spännande att pröva det! Att utnyttja möjligheten att själv välja vem som ska utföra vårdinsatser och RUT- avdraget till max, kollektivt i en by och se om man kan konkurrera ut kommunen? Bara på prov. Undrar om det skulle bli bättre?
.
För det är ju faktiskt så att det statliga genom historien gynnat städerna i första hand. Och just nu är det landsbygden som folk vurmar för, och det tänker jag helt klart utnyttja till max! Ska bara lista ut hur först. För det är mycket ekonomiskt gynnande, tradition och gamla vanor jag måste hitta en väg kring. Det är inte landsbygden som står för det gamla längre. Det är städerna!
