Macho, macho man...
Jag har läst en artikel jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Det var en man som skrev om hur machomäns beteende belönades av både män och kvinnor. Alltså hur män som beter sig som buffliga, skränande idioter till exempel har lättare att ragga på krogen.
.
Machobeteendet hos män ses ofta som grunden, roten till kvinnomisshandel, våldtäkter, rån, mobbning och så vidare. Könsmaktsordningen i personifierad form.
.
Författaren menade att det ju även fanns män som hade tagit jämställdhetsproblematiken på allvar och skapat ett annat beteende, en annan framtoning. Men han menade att det beteendet sällan gick hem hos så många i stugorna. När det väl gäller.
.
Jag har väl tänkt på detta en del jag också, tidigare. Att massmördare och brottslingar får tonvis med beundrarpost av trånande kvinnor. Men jag har alltid avfärdat det med att det gäller kvinnor som inte ifrågasatt sina normer och värderingar som man tvingas göra när man exempelvis pluggar på universitetet eller jobbar i en arbetsledande funktion. Men det visade sig att jag hade fel.
.
Enligt artikeln var det kvinnor med hög utbildning och i höga arbetslivsmässiga positioner som var minst lika illa på detta område som andra kvinnor. Jag hittade alltså en äckligpäcklig fördom hos mig själv. Och nu vet jag inte vad jag ska tänka.
.
Är det att lämna över ansvaret för förändringen av machobeteendet på kvinnor att påstå att samhället premierar machobeteende? Eller är det en reflektion som vi behöver göra för att komma framåt? Eller är det så att man ska acceptera alla beteenden, alla sätt att belöna vissa beteenden, och sätta gränsen någon helt annan stans?
.
Jag vet inte.
.
Varje dag
