Tomtebolycka

På sommaren är man ledig. Det verkar vara någon gammal kvarleva från förr detta att man ska längta efter att bruka jorden under de korta sommarmånaderna, och då kan man ju inte jobba..

Med andra ord blir de korta sommarmånaderna min enda chans att förverkliga både min yrkeskarriär och min trädgård. En absolut omöjlig ekvation, men eftersom ekvationen är mitt liv så är det bara att leva. Jag fortsätter gå på alla evenemang, jag tar hand om hus, hem och odlingar. Jag sköter djur och står på marknader. Och jag gör karriär. Under tre korta månader. Juni, Juli och Augusti. Allt ska göras. Allt ska bli sant.

Det är tur att vi har en lång höst. En lång tid att mjölksyra, sylta och safta. Att stå på skördemarknad. Att samla inför vintern. Att kanske jobba lite extra ändå. Och samtidigt vara med ungefär överallt när alla kommer utvilade från sin semester och kan känna inspiration till att kanske komma och vara med. Engagera sig. Lite bitter blir man.

Men varje gång man får med sig någon mer är det värt det. Och det är väl bara att se fram emot framtiden. Snart är det jul igen. Och vinter med vila. Tråkigt, enahanda, men lugnt och skönt.

Men nu är det dags att jobba dubbelt. Både hemma och borta.