Kvinnans roll i hushållet

Egentligen hade det ju börjat så långt tidigare. Innan jag flyttade till Ljusvattnet. Min roll var traditionell i det förhållande jag själv hade byggt. Det är så tråkigt när man känner att man inte får gilla det som hör till den traditionella kvinnorollen, just för att jag är kvinna och en medveten sådan. Jag har koll på könsmaktordningen och jag håller med om att den behöver förändras. Det är bara det att jag gillar surdegsbröd, långkok och hemgjort blåbärsvin. Så då gjorde jag det. Förstås.

"Hade du levt för 100 år sedan hade du inte haft något problem" har man klämkäckt hävdat när jag står och skummar grädden av mjölken och vispar eget smör. Problem hade jag säkerligen haft ändå. Och jag hade inte haft mina utbildningar. Jag hade inte haft något val heller. Typ.

Det är inte så himla enkelt. Att bygga ett hushåll på det sätt jag vill, involvera en till som jag inte vet vad den vill, bygga ett jämställt förhållande i en ojämställd värld och ha åsikter om allt från mödravård till byggnadsvård för man vill ju bygga något hållbart för sina barn.

Det var bara den lilla detaljen att barnen aldrig kom.

Ingen hann äta upp allt surdegsbröd.

Ingen tackade mig för oändliga strömmar av matlådor.

Ingen bryr sig om jag skulle ha fött barn hemma på köksgolvet.

Och ingen bryr sig om att jag manglar lakanen.

Det är inte viktigt. Vi klarar oss utan bullar och kakor. Och det är billigare att köpa kläder. En vävstol tar bara plats. Att handsy kläder är bara dumt. Håller inte.

Inget av kvinnans traditionella områden i hushållet är ekonomiskt försvarbart att hålla på med. Och framförallt klarar vi oss utan dessa områden. Så vi slipper tänka på jämställdhetseländet.

Ingen bryr sig- pyttipanna. Typ.


Kommentarer
Postat av: Ida

Jag är glad att du börjat blogga igen. Det är en stor sorg du bär på. Ofrivillig barnlöshet är grymt. Jag kämpade länge med det själv och även om det till slut gick vägen känner jag ärren när jag läser din text. Önskar dig all lycka.

Vi kämpar också med jämställdheten i ett förhållande där mannen jobbar mest och tjänar mest och kvinnan syltar och stickar kläder. Helt jämställt blir det ju inte under de omständigheterna men viktigast är nog att alla känner sig uppskattade. Vällagad mat på bordet, lappade knän och nybakt bröd är en kärlekshandling och ska tas emot som en sådan. Annars funkar det inte.

Svar: Vad roligt att du läser! Jag menar ju att det finns jämställdhet även om man gör olika saker.. Det blir ett problem först när uppdelningen inte är frivillig eller om vissa uppgifter nedvärderas eller osynliggörs på olika sätt..

Jag kommer alltid att sylta och sticka, gärna samtidigt. Och nu när jag vet det kan jag ju utgå från det och inte bli överraskad :)

Tråkigt att höra om barnlöshetsproblematiken, samtidigt skönt att jag inte är ensam! Tur vi är starka, drivna kvinnor!
Helena Moen

2016-09-06 @ 08:49:50
URL: http://familjenwivallingby.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0