Tomtebolycka

Min kamp för överlevnad började med att jag tog beslutet att vara öppen för en viktoperation.

.

Jag hade blivit erbjuden den tidigare men ville ”klara det själv” (läs: bli räddad av min prins). När jag nu stod öppen för detta fick jag remiss direkt. Efter det startade en lång process med en kamp om vårdgarantier, köer och behandlingar innan jag till slut fick min operation. Den gick väldigt bra även om jag verkligen trodde att jag skulle dö en gång för alla.

.

.

Jag gick ner från 165 kg till 125 kg första året. Det var otroligt skönt! Plötsligt kunde jag gå igen..

.

Halvåret efter skötte jag mig exemplariskt med måltider och mellanmål, promenad en halvimme två gånger om dagen och styrketräning tre gånger i veckan.

.

Tyvärr gick jag inte ner ett gram.

.

Andra halvåret struntade jag i mat och motion, rörde på mig när jag kände för det och åt tre-fyra gånger om dagen. Gick inte ner ett gram, men heller inte upp. Vågen var som förstenad på 125 kg. tredje halvåret åt jag som innan fast med mer vinkling mot lchf. Jag tror inte riktigt på strikta dieter och tycker det är viktigt med ekologisk och tillsatsfri mat och därför funkar detta väldigt bra för mig. Jag fortsatte motionera ca en halvtimme minst fem dagar i veckan och styrketränade under några månader.

.

Långsamt har jag segat mig ner till 120 kg.

.

Men det är allt.

.

Besvikelsen är stor eftersom läkarna sade åt mig att jag skulle gå ner till under 100 kg med hjälp av enbart operationen.

.

Jag har nu börjat rucka på 120 kilos- strecket.

.

Men det är inte lätt vill jag lova.

.