Tomtebolycka

Jag och min man bor ju som bekant på landet.

.

Vi odlar inte lika mycket som mina föräldrar men ändå mycket. Jag lägger stor vikt vid att leva av det min gård kan ge. Att bruka min lilla plätt av jordytan.

.

Jag lägger mer vikt vid att bli ett med årstidens växlingar än mina föräldrar. De använder årstiderna. Jag vill bli årstiderna.

.

Jag vill skaffa djur som jag kan leva av.

.

Det ville mina föräldrar med, men det blev inte så. Jag flyttade tidigare till landet än mina föräldrar och mina svärföräldrar. Jag lägger även en annan vikt vid att bevara husets själ och dess ursprungliga orsak till tillblivelse.

.

Men jag har också svårare att få jobb än mina föräldrar, är möjligtvis även mer tvärsöver. Och jag har större ambitioner att starta eget. Mitt moderna liv på landet ska innehålla mer tid hemma, utan att ekonomin blir lidande.

.

Det ska innehålla mer respekt för husets och platsens ursprung.

.

Och den ska innehålla årshjulet.

.

Och början och slutet på allt ska vara Gud.

.

Det är mitt moderna liv. Väl förankrat i historien.

.

Min kära mor berättade för mig om folk på 70- talet som kämpade för att mensskydd skulle vara gratis. Det skulle vara det för att det inte kostade nått för männen att kvinnorna hade mens.

.

(Eller hur, tänker nog en och annan manlig läsare men vet ni vad? Ni har ingen aning.)

.

Som bekant har det inte blivit gratis. Men apotekets billiga har blivit bättre. På en konkurrensutsatt marknad fungerar det så att man vill ha mer och mer betalt för en vara. Man vill göra mer och mer förtjänst. Detta är fullt förståeligt och normalt och bra enligt mig.

.

Men det bör ändå finnas alternativ. Företag får idag stöd av staten. Apoteket har varit ett exempel. Om apoteket då inte visar på alternativ utan pekar på samma gamla mensskydd så blir konkurrensen sned och alternativet osynligt.

.

Jag använder alternativet.

.

Jag utsätts för samma massiva reklamkampanj som alla andra om mensskydd med vridna kanaler, bindor med blomdoft och jag vet inte allt. Jag väljer det jag tycker är snyggast, skönast, mest praktiskt och dessutom luktar minst.

.

Inköpskostnad finns det ju.

.

Men den löpande är galltvål, vatten och plats i tvättmaskinen en gång i månaden.

.

Om jag inte bara har koppen.

.

Då är det bara vatten.

.

Vårat hus är byggt första gången på 1700-talet.

.

.

Sen är det renoverat 1853 och 1898. Det renoverades någon gång på 1940-talet, och till sist 1981.  När vi flyttade in, 2010 behövde inget göras egentligen, även om det fanns mycket vi ville.

.

Vi bestämde att vi skulle bo ett år i huset för att bestämma i vilken ända vi skulle börja.

.

Och så började vi odla.. Potatis, lök, kål och morötter. Ärtskidor, rosenbuskar och spenat…

.

Det växte verkligen jättedåligt första året.

.

Men nu andra sommaren går det bättre..

.

Min kamp för överlevnad började med att jag tog beslutet att vara öppen för en viktoperation.

.

Jag hade blivit erbjuden den tidigare men ville ”klara det själv” (läs: bli räddad av min prins). När jag nu stod öppen för detta fick jag remiss direkt. Efter det startade en lång process med en kamp om vårdgarantier, köer och behandlingar innan jag till slut fick min operation. Den gick väldigt bra även om jag verkligen trodde att jag skulle dö en gång för alla.

.

.

Jag gick ner från 165 kg till 125 kg första året. Det var otroligt skönt! Plötsligt kunde jag gå igen..

.

Halvåret efter skötte jag mig exemplariskt med måltider och mellanmål, promenad en halvimme två gånger om dagen och styrketräning tre gånger i veckan.

.

Tyvärr gick jag inte ner ett gram.

.

Andra halvåret struntade jag i mat och motion, rörde på mig när jag kände för det och åt tre-fyra gånger om dagen. Gick inte ner ett gram, men heller inte upp. Vågen var som förstenad på 125 kg. tredje halvåret åt jag som innan fast med mer vinkling mot lchf. Jag tror inte riktigt på strikta dieter och tycker det är viktigt med ekologisk och tillsatsfri mat och därför funkar detta väldigt bra för mig. Jag fortsatte motionera ca en halvtimme minst fem dagar i veckan och styrketränade under några månader.

.

Långsamt har jag segat mig ner till 120 kg.

.

Men det är allt.

.

Besvikelsen är stor eftersom läkarna sade åt mig att jag skulle gå ner till under 100 kg med hjälp av enbart operationen.

.

Jag har nu börjat rucka på 120 kilos- strecket.

.

Men det är inte lätt vill jag lova.

.

Att jag ville gifta mig hade jag bestämt när jag fyllde 25.

.

Jag var då nybliven singel och tänkte att det var dags att sätta upp lite mål med livet.

.

Att hitta min blivande man var en av dem och jag förklarade tidigt för honom att det var bröllop och hela hans liv jag var ute efter.

.

En solig dag i Puerto Rico friade han i en park och vi ristade in våra initialer i ett träd med en vinöppnare. Resan var billig, vi var studenter, jag hade feber hela resan, men det var hopplöst romantiskt ändå.

.

Sommaren året efter gifte vi oss och då var det inte lika rosenskmirande. Vi hade köpt hus, sökte jobb och det var lite för mycket av allt.

.

Vi fick ett fint bröllop med nästan allt jag önskat mig.

.

Men jag vill aldrig gifta mig en gång till, vad som än händer!

.

Solen lyser så välsignat idag.

.

.

En lugn stund vid köksbordet med tidningen innan jag ska ut och starta upp den här dagen. Det är alltid mycket att göra här i vår tomtebolycka. Det är bra, för det är inget av det jobbet som går att stressa fram. Man jobbar på i den takt som kroppen tillåter och sedan får man se resultatet av arbetet.

.

Belöningen för mitt arbete är en del av min lön, och den lönen får jag varje dag.

.

Att kunna stanna till och ta säsongens sista smultron på morgonpromenaden innan värmen kommit, det är värt flera tusenlappar i månaden enligt mig.

.

Man blir ju som man umgås.

.

.

Men man blir också som man har bestämt att man ska bli.

.

Vi påverkas av tidigare generationer.

.

Men vi väljer vad vi vill gå vidare med.

.

Mina far- och morföräldrar ifrågasatte liksom inte varför de var som de var. De analyserade inte. Min farmor var en orolig själ. Men hon hade aldrig självdistans nog att analysera varför det var så. Hon bara var så. Människor som inte var snälla var för dem helt enkelt inte snälla. Det var inget man ändrade på med tiden. Man hade nog inte samma möjligheter att ändra på sin personlighet förr.

.

Våra föräldrar har en betydligt mer dynamisk syn på personer och personligheter. De anser att man kan och bör utvecklas i sin personlighet. De försöker att själva utvecklas och av människor som beter sig illa kräver de bättring av beteendet.

.

När jag förstod skilladen mellan dessa två generationer, i hur man såg på människors utveckling fick jag lite svindel.

.

För om det är så stor skillnad där, hur stor skillnad kommer det då inte vara för vår generation, när vi står där med facit i hand och är sisådär 40-50 år?

.

Det ska bli spännande att se hur långt vi kommer i utvecklingen av vår människosyn och vår människoutvecklingssyn.

.

Vilken blir den moderna synen på personlig utveckling då?

.

Kanske att man börjar anse att man har mer personligt ansvar i varje enskild händelse man går igenom, istället för bara ansvar för att utveckla och förbättra sin personlighet på sikt?

.

Snacka om tankearbete..

.

En tydlig barnalängtan hos mig var att bli häxa.

.

.

Jag läste böcker om medeltida örthäxor som botade både det ena och det andra. Det var svart och vit magi och oändligt spännande. Tyvärr fick jag för mig att alla häxor var mer eller mindre satanister och att denna längtan krockade med min längtan efter Gud, och mina möjligheter att vara en bra kristen.

.

Och kanske var det så att jag behövde välja att bli kristen först, för att kunna utveckla min relation till naturen sedan?

.

Jag har läst en del om Wicca, och även om jag aldrig kommer bli wiccan så har ändå det läsandet hjälpt mig med min relation till naturen. Årshjulet gav mig kunskap om de krafter jag faktiskt har fått av Gud för att jag är människa. Det gav mig en mer konkret bild av hur en relation till naturen kan se ut.

.

Jag kastar en tänkt cirkel medsols genom de fyra väderstrecken för att skapa och en likadan cirkel motsols för att söndra.

.

Och jag känner kraften.

.

Min kraft, som jag fått av Gud.

.

Har ni sett filmen bröllopsfotografen?

.

Jag höll på att skratta ihjäl mig när mamman på gräddhyllan förklarar för sin familj att det inte är någon fara att bruket lägger ner. Att det kommer nått annat, nått bidrag. Att det faktiskt inte är deras fel att det blev såhär, de är ju offer i allt detta!

.

Hon driver bruksmentaliteten till sin ironiska spets i den scenen, det är därför jag skrattar.

.

Det är lika roligt som när Fredrik i Solsidan vill grilla köttet till kalopsen som hans fru vill göra för hon känner sig sämre på att laga mat än de andra mammorna i lekparken.

.

På ett sätt handlar det om kontroll.

.

Mamman till bröllopsfotografen har kontroll på sin oro för att Bruket lägger ner genom att resonera enligt en viss offermentalitet. Fredrik har kontroll på sin värld endast när han grillar. Därför gör han det hela tiden. Hans fru är en hemmafru, med alla ideal det innebär. Alla krav gör att hon tappar kontrollen helt och kan knappt göra någonting. Så hon ber sin man om hjälp för att få kontroll på sin perfekta fasad utåt.

.

Även om dessa exempel är överdrivna kan de ändå vara en ingång till att man lär sig ifrågasätta hur man resonerar och varför, men också vad det ger för effekter på din omgivning. Om till exempel staten plötsligt slutar anse att det är statens uppgift att ersätta orten för Brukets nedläggning, vad händer då med mammans familj och deras omgivning?

.

Humor som sagt!

.

Meningen med livet är att vårda sina relationer enligt teorierna som ligger bakom satsningen ”Hela människan”.

.

.

Man pratar då om relationer till sig själv, till sina närstående, till naturen och till Gud. Hur vi mår och hur bra vi lever beror alltså enligt detta på hur man sköter dessa fyra grupper av relationer. Uppdelningen i dessa fyra kategorier betyder inte att dessa relationer är särskilt olika, den är bara ett sätt att få tankens bild tydlig, så den blir lätt att förklara vidare.

.

Om du har en bra relation till dig själv och dina nära men skippar relationerna till Gud och natur, kommer ditt liv enligt mig snart bli ganska tomt.

.

Du kommer känna dig ensam och malplacerad, utan rot och utan sol.

.

Med det menar jag att du får svårt att förklara var du kom ifrån och var du är på väg.

.

För att inte tala om svårigheterna med att förklara varför.

Min politiska ståndpunkt är både grön och liberal.

.

Jag tror på en fri marknad och en fri konkurrens och jag tror på människans rätt att få bestämma själv, välja själv. Men jag tror också att staten har en viktig uppgift. Denna uppgift är att hjälpa de svagaste ekonomiskt och därmed också sätta ett lönetak för alla oss som kan jobba heltid. Det är inte rätt att vissa människor har obegränsat med resurser medan andra svälter.

.

Och på denna punkt pratar jag inte bara om Sverige, utan hela världen. Det är till exempel inte rätt att vi köper vatten från de ställen där de redan har för lite vatten. Vi borde ge vatten till dem istället. Det är inte rätt att vi köper elektronik, använder den i ett år eller två, för att sedan sälja skrotet till u-länder. Samma u- länder som tillverkat dem. Det är inte ok att vi köper kläder vars bomull odlats med skadliga kemikalier på marker som skulle kunna användas till mat.

.

Det är inte ok, men det kan vara enda vägen ur fattigdom.

.

Kapitalismen är nämligen överlägsen när det gäller att få ett land på ekonomiska fötter. Tyvärr! När det gäller Sverige ska alla ha rätt att bo och försörja sig där man vill. Om jag vill bedriva en lönsam verksamhet på min gård ska det alltså inte hindras av regler som är inriktade på stadsbygdsutveckling.

.

Vi i Sverige är sämst i Europa på landsbygdsforskning, så det finns mycket jobb att göra i landsbygd i Sverige! Men vi måste erkänna att landsbygden genom lång tid missgynnats av denna brist på forskning. Först då kan vi se en förändring.

.

Jag tycker även att Sverige ska vara föregångare när det gäller gröna politiska tankegångar. Jag bryr mig om naturen av hela mitt hjärta, och tror att det fria valet är den enda vägen till en hållbar förbättring.

.

Att lagstifta bort miljöproblem kan vara en snabb lösning på papperet, men aldrig i verkligheten och i längden.

.

Därför är jag centerpartist.

Vissa av mina vänner (ni vet vilka ni är) brukar höra av sig till mig och fråga; Vad ska jag göra för mat? Jag har äntligen tid att laga mat och så står fantasin helt still! Hjälp mej!!

.

Så då tänkte jag att det kan vara bra med lite tips till alla er som aldrig vågat fråga också!

.

.

En riktigt god köttgryta är det inte många som gör längre. Det tycker jag är synd, för det är så enkelt och så gott! Det fick en negativ hemmafrustämpel att göra köttgryta, antagligen under 60- och 70-talen och sen har den börjat bli populär igen tack vare diverse tv- kockar.

.

Men en tendens som kockar i allmänhet har enligt mig är att krångla till det.

.

Om man vill ha en riktigt härlig köttgryta ska man först bryna köttet. Jag använder alltid smör till detta, och det kan bryna länge. Många kryddor blir också goda av att fräsa med en stund. När det är nästan bränt späder man med vatten. Jag brukar späda med ganska mycket vatten, för då kan man ta av till god köttfond sen!

.

Hela härligheten ska koka, timme ut och timme in. Tills köttet nästan smälter på tungan. Då är det klart och kan blanda med grönsaker eller frukt om man vill. Man kan reda grytan om man vill med till exempel grädde eller mjöl. Örtkryddor brukar jag lägga i mot slutet.

.

Och så gör man mycket när man ändå håller på.

.

För tänk att kunna öppna en hemlagad äkta köttgryta i lunchrummet.

.

Det ger vilja att arbeta ett tag till det!

.

.

I morse for Marcus på sin första fågeljakt. Och jag steg upp som en hunsad hemmafru och gjorde hans matsäck. Men det kändes inte dåligt att göra det. Det kändes riktigt bra! Det känns som ett samarbete.

.

Min man är väldigt morgontrött. Man kan resonera så att det är hans val att jaga, hans hobby, och därför är det hans sak att se till att han har med sig mat.

.

Men på grund av morgontröttheten blir Marcus inte hungrig. Han blir sur och grinig och tar på sin höjd med sig en hård smörgås som frukost.

.

Om jag verkligen tjatar.

.

Sen äter han för lite under dagen och blir sugen på ungefär allt på kvällen. Han orkar sämre i skogen och får i sig all energi till kvällen istället, när han ska sova.

.

Om jag går upp med honom och gör hans matsäck, så är han fortfarande sur på morgonen. Men han har mer energi på kvällen istället. Då kanske han kan orka göra nått mer på kvällen istället för paltkoma, förhoppningsvis får vi mer kött, och det blir mindre onyttigheter i hans mage.

.

Win- win.

.

Och jag har valt det själv.

.

Dessutom blir jag trött samtidigt som honom på kvällen då.

.

Inte fy skam :)

Min man drömmer inte som jag.

.

.

Han blir bara stressad om jag frågar vad vi ska göra nästa sommar.

.

För mig är det en njutning att gå omkring och drömma, för honom är det en stress att ha kalendern full. Men han är istället bättre än mig på att släppa kontrollen och bara vara.

.

Han kan verkligen slappna av även om det är stökigt och dammigt och vi har tusen måsten. För honom är det ändå viktigast att det är vi här och nu liksom. Det är en egenskap jag tycker väldigt mycket om hos honom.

.

Sen är det ju inte rätt att han förväntar sig att jag ska ha kontrollen hela tiden.. men om jag fixade att släppa kontrollen som han gör så skulle han ju inte ha nått annat val än att ta upp den.

.

Kontrollen alltså.

Vissa saker ska man inte modernisera.

.

.

För då blir det liksom inte bra. Andra saker måste man modernisera.

.

Fast det finns ju alltid de som gör tvärtom.

.

Landsbygden ska man visst inte modernisera.

.

Och inte hemtjänsten.

.

Men golv och isolering och badrum och kök, nåde den som inte moderniserar dem! Då är man en miljöbov och i värsta fall dum i huvet. Dessutom slösar man pengar och är onödig i största allmänhet. Sen att det byts fönster hej vilt och att fullt fungerande fönster slängs utan att det är ekonomiskt försvarbart att ens från början byta, det är en annan sak.

.

Det är bara folk som är tvärsöver som vet sånt.

.

Och bakåtsträvare.

.

För man kan ju självklart inte gå framåt i fönsterutvecklingen genom att använda gamla fönster, eller? Det kan ju inte vara framåtsträvande att använda gammaldags kitt och oljefärg?

.

Det om något måste ju vara omodernt.

.

Vaddå samma u-värde? Det är ju inte det man ska mäta..

.

Dessutom ska det gå fort.

.

Jättefort.

.

För det är modernt.

.

Ibland undrar jag om det moderna livet är något man ska eftersträva eller om det är något man ska avskärma sig ifrån. Frågan är om man ens kan avskärma sig och vad det skulle innebära.

.

På ett sätt längtar jag tillbaka till svunna tider, till försvunnen kunskap och gamla sätt att leva. Det kan jag inte förneka. Jag har en romantisk föreställning om att jag ska skaffa djur, sy kläder och hålla på med olika hantverk och försörja mig på det sättet.

.

.

Jag drömmer om att anställa folk hemma hos mig i perioder och att ta hit turister som tycker att mitt hem är så vackert och pittoreskt. Jag drömmer att turisterna ser arbetande unga människor slå med lie i kläder inspirerade från 1700-talet.

.

Kläder som jag har sytt och som ingick i anställningen.

.

De som arbetade hos mig skulle få lön i handen varje lördag, och under veckorna skulle de både bo och äta hos mig.

.

Utbildning i hur de startade sin egen rörelse skulle ingå i anställningen.

.

Jag gillar att mina drömmar är så detaljerade, men min familj suckar bara, eller skrattar så smått. Det verkar som att de tycker att jag är lite löjlig..

.

Men det bjuder jag på.

.

Frågan är ju om det finns en eller flera moderna tider?

.

.

Det som hänt sist borde ju vara det modernaste i alla fall. Men om allt som hänt sen industrialismen tillhör det moderna, så är väldigt mycket modernt omodernt.

.

Och fortare och fortare kommer det moderna.

.

Det som förut hände var tionde år händer nu varje vecka. Och då blir ju det förra moderna omodernt trots att det tillhör den moderna tiden.

.

Det är inte bara lätt att hänga med i allt tycker jag.

.

Sen är ju nästa fråga om man vill hänga med i allt?

.

För det är ju modernt att hitta sig själv också.

.

Följa sin egen väg och vara sin egen unika person. Förr tillhörde man ju kollektivet på ett annat sätt. Vare sig man ville eller inte. Nu finns knappt kollektivet, i alla fall ska man inte prata om det.

.

Vare sig man vill eller inte.

.

Är det inte så att det som inte ens har hänt än, utan är på väg att hända, är det som är det mest moderna?

.

Isåfall är jag hiskeligt modern, för jag är övertygad om att alla kommer tänka som mig snart, om jag bara fortsätter..

.

Att kunna dagdrömma är som att kunna flyga med tanken, en frihetskänsla som både kittlar och skrämmer.

.

Precis som med att flyga är det också totalt obegripligt för de som inte kan dagdrömma, att det faktiskt går. Ibland tror jag att folk till och med är avundsjuka på att jag kan flyga, drömma..

.

Men det är faktiskt inte bara fantastiskt.

.

Det kan vara smått opraktiskt också.

.

För det betalar sig dåligt och det blir svårt att förklara för andra.

.

Man vet att drömmarna är fantastiska, men de är ju just drömmar, inte verklighet.

.

Det kan komma bra idéer ur drömmar. Men vissa drömmar är just bara drömmar. Det kan kännas lite sorgligt. Vissa drömmar kommer tillbaka gång på gång. Andra drömmar kommer tillbaka i nya tappningar hela tiden. En del drömmar kommer bara en gång, för att aldrig komma tillbaka..

.

Ibland drömmer jag på natten i olika dramer som jag vill skriva ner. Har faktiskt börjat på en bok utifrån en dröm.

.

Kanske skulle fortsätta med den någon gång i vinter?

.

Nått ska man ju göra då med..

.

Det finns flera moderna företeelser jag tycker är helt fantastiska!

.

Att ha tillgång till Internet till exempel. Det kan vara en stress att man är så tillgänglig hela tiden och att så mycket information flödar hela tiden genom våra hjärnor. Det gäller att ändå vara herre i sitt eget hus.

.

Jag gillar alla play-tjänster som finns. Förut var jag beroende av att sitta vid tvn eller radion en viss tid om jag inte skulle missa programmet eller filmen.

.

Nu kan mycket ses på kanalens hemsida!

.

.

Jag är också glad över all miljövänlig teknologi som finns idag, för jag tror att den gör att vi kan lämna över ett bättre jordklot till våra barn. Miljöförstöring fanns ju långt innan industrialismen på sina håll, så den är i sig inte en modern företeelse.

.

Jag såg förresten på ett program om miljökatastrofer på svt som menade att den absolut värsta miljökatastrofen genom tiderna var vattentoaletten. Det eftersom den förstörde vårat vatten. Vattentoaletten är alltså värre än motorvägen, flygplanen, industrin, osorterade sopor, svininfluensan och jordbruket. Vattentoaletten har förstört vattnet mer än båtarna i havet, rocagill (om någon nu minns det) och kärnkraften!

.

Så varför väljer vi inte ett alternativ till vattentoaletten? Är det så himla fräscht med ett vattenplopp att det är värt det? Det är vårat eget dricksvatten vi skiter i. Berikat med flour och renat efter konstens alla regler.

.

Inget annat djur än människan skulle kunna hitta på nått så idiotiskt.

.

Huset är tyst och allt är lugnt.

.

Än så länge.

.

Maken och hunden sover än och jag sitter vid köksbordet och bloggar.

.

Ska ta en promenad själv medan tystnad råder över daggvått gräs.

.

Men först ska jag sitta här en stund och bara vara.

.

Jag är så glad att jag får bo här och att jag får jobba här hemma med mitt.

.

Detta var verkligen ett bra beslut känner jag.

Vemod och maktkamp mellan gammalt och nytt.

.

.

Landsbygden har länge beskrivits som gammal, förlegad och omodern.

.

Men plötsligt blev landsbygden ny!

.

Jordbruksverket kom under sommaren fram till att folk flyttar till landet som aldrig förr och man odlar, stökar, renoverar och skaffar djur.

.

Men landsbygden är inte bara leenden, ledighet och soliga dagar.

.

Landsbygden är hårt arbete, slilt och kyla.

.

Bråk och hopplöshet.

.

Landsbygden är vemod.

.

Jag hoppas att alla som väljer att flytta ut från stan lär sig uppskatta vemodet. Kanske gör man redan det? Den där känslan av att tystnaden är så kompakt att den kryper in i öronen och liksom lagras inne i huvet.

.

Känslan när man halkar på isfläcken för tjugonde gången, slår knät på samma ställe igen och ditt hembakta bröd som du hade i famnen går i tusen bitar.

.

Tjurskallar trivs på landet, för vi vet att om man bara står ut och skriker en stund så blir det bättre sen.

.

Och trasigt hårdbröd kan man ha som chips..

.

Det kommer bli värt det ändå, någon gång sen.

.

För vemodet blir en del av dig om du deltar i året.

.

Om du väljer att bruka och göra nytt liv.

.

Om det vemod jag känner får ta plats i ditt liv kommer den att gödsla din glädje så den växer och blir större än du trodde var möjligt.

.

Så bli vän med ditt vemod.

.

Det är det vackraste du har.

Jag vet inte vad jag tycker om ordet köttproduktion.

.

Det är ett ord som beskriver en bransch, ett sätt att hålla djur.

.

Men ordet tar på något sätt bort respekten för liv och död hos djuren. Ändå är varenda stackars korv vi trycker i oss ett liv som dog för att vi skulle få mat.

.

Men vi tänker inte på det.

.

För det är döden.

.

En enorm distans till vårt moderna liv.

.

Vem dödar sitt husdjur för att äta upp det?

.

.

Men om ingen äter upp djuret har det ju dött i onödan? Är det inte så? Ska vi gräva ner alla djur som dör, kanske kremera dem som vi numera gör med människor?

.

Av tradition äter vi inte allt kött. Inte människor till exempel, och inte fiskmåsar.

.

Men vi människor är ju inte de enda köttätarna, det finns ju många fler.

.

När jag dör vill jag bli uppäten. Av de maskar och organismer som gett min kropp liv under min tid på jorden. Jag vill betala tillbaka allt jorden gett mig med min kropp, allt jag egentligen har här.

.

För mina relationer och min själ, de ska ändå någon annan stans.

.

Det är jag helt säker på.

.

Hemma hos mej är allt så vackert.

.

Jag kan gå ut genom dörren och bara stå där.

.

Jag andas in och ut, ser och njuter. Av årstidernas växlingar, av dofter och smaker.

.

Jag äter det mesta man kan äta hemma hos oss. Löv till exempel, groblad och rölleka men också våtarv och nässlor. Rikliga blödningar hämmar jag med daggkåpa och dunkande åsk-huvudvärk dämpar jag med älgört. Det känns mycket mer säkert, pålitligt och konkret än att köpa läkemedel av olika slag. Därför går jag alltid till min gräsmatta först.

.

Men det är klart att jag äter dem medicin som en läkare ordinerar till mig. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men ibland undrar jag varför vi slutade äta löv. Hur blev våra livsviktiga kunskaper om hur man överlever på ett litet köksland plötsligt onödig kunskap som vi hade råd att glömma bort? Hur tappade vi kontakten så med naturen och våra förfäder, att det blev ett alternativ att blunda för dessa?

.

Hur tappade vi vår viktiga kontakt med sorgen och döden så till den milda grad att vi knappt klarar av dem längre utan att bryta ihop och nästan dö själv varje gång någon dör?

.

Trots att jag har fått så mycket, så har jag ändå alltid tappat mer. I kunskap, och omsorg från naturen.

.

Svensk folkmusik är vacker på ett alldeles eget sätt.

.

Den är långt ifrån de amerikaniserade glättiga pophitsen på p3. Jag gillar pophitsen på p3 och sitter i bilen och sjunger högt för mig själv nästan varje dag, jag vill alltså inte klanka ner på denna musik som kan te sig hyfsat ytlig i jämförelse. Ytlig behöver inte vara fel. Men ibland blir ytlig fel för mig.

.

Om jag ska beskriva hur dimmorna lättar för att luften sakta värms upp till samma temperatur som vattnet, då blir Britney Spears dunkande milliondollarshits liksom malplacerade. Var tid har sin stämmning, sin musik. När det är fullmåne och hela naturen liksom trycker av liv för att snart explodera, då kan liksom Akon inte berätta något för mig i den tappning jag brukar höra honom.

.

Jag tror ni förstår.

.

En lång, sorgsam ton i moll, på gränsen till falsk, som ljuder över en spegelblank sjö och studsar mot bergsväggen och kommer tillbaka där den startade. Tonen går direkt till hjärtat och stannar där som en svidande sorg, som egentligen inte var min.

.

Glada, medryckande toner med tydliga rytmiska slag, så tydliga slag att de inte ens behöver spelas. Tonerna spelar, leker kring den enkla melodin och takten. Det är knappt det går hålla huvudet stilla när man sjunger med.

.

Så enkelt, så vackert, så mycket folkmusik. Föder längtan att dansa i en hödoftande loge med en lång, svepande kjol.

.

Precis som all annan musik är den självklart inspirerad av många andra musik-kulturer.

.

Ändå är den svensk.

.

För Sverige är av historien mångkulturellt.

.

Det hävdar jag bestämt.

Min Gud är en person.

.

En vän som jag talar med, skrattar med, gråter med.

.

Gud är ingen Han egentligen.

.

Men jag säjer ändå ”han” om ”honom”. Det är så vi har gjort i mitt barndomshem, att vi har ett manligt pronomen för Gud, Jesus och Den helige ande.

.

Och Gud och jag är överens om att jag tilltalar honom som en man trots att han inte är det.

.

I framtiden kanske jag kommer att benämna honom annorlunda, men jag har inte kommit dit än.

.

Gud är själva anledningen till att jag finns, att jag har funnits och att jag kommer att få finnas. Han är den som höll mig innan jag föddes och det är till honom jag kommer när jag dör. Han följer mig genom hela livet, men det är inte alltid jag ser honom, för det är inte alltid jag släpper in honom.

.

Gud är själva kärleken personifierad. Allt jag känner för mina nära och kära, dem känslan, ÄR Gud. Den känslan tränger sig aldrig på, men kan innebära en del bekymmer med vårt jordiska liv ibland. Men i ren form är den det bästa som kan hända oss människor. Kärleken, Gud.

.

Att tro på Gud är inte att tro att han eventuellt existerar, det är att våga öppna sitt hjärta och tro att Gud gör skillnad. Var vi än är i livet så älskar han oss oändligt mycket, och har alltid gjort, för det var ju han som gjorde oss till det finaste han visste.

.

Han gjorde oss nästan till Gudar, med makt att skapa och förstöra.

.

Med ansvar för varandra och för alltet.

.

Och han vet hur tung den bördan är, för han har burit den åt oss.

.

Han har släppt oss som lamm bland vargar och han vet det.

.

Men han har också gett oss förmågan att klara av det.

.

Glöm inte det.

Jag längtar att leva i samklang med naturen.

.

Naturen är för mig en levande individ som jag skapar mig en relation tillsammans med.

.

Jag umgås med naturen, äter naturen, andas och dricker naturen.

.

Och jag eldar naturen, både i stora och små eldar.

.

Jag vill att jag och min familj ska följa årshjulet, vinter- vår- sommar- höst som snurrar ett varv per år. Jag förknippar årstiderna med eld- luft- jord- vatten, för det är mest logiskt för mig.

.

Själv är jag själ och ande, anser mig placerad i mitten av Gud, med makten att skapa och förstöra.

.

Det är ett ansvar, en kraft och en magi i att tänka som jag gör.

.

Men det är inte därför jag gör det.

.

Jag gör det för att jag inte har något val.

.

Detta är min sanning, min enda verklighet.

.

.

.

Det är svårt att behålla lugnet när man är sysslolös, säger ett latinskt ordspråk.

.

Om det är sant är jag nog världens lugnaste människa.

.

Livet som hemmafru är ganska hektiskt och påfrestande har jag märkt. Kraven på mig är höga och samtidigt får jag kämpa mot åsikter från människor som bryr sig om mig och tror att jag inte kommer att klara det ekonomiskt, är rädda om mina sociala rättigheter och min pension och så vidare.

.

Vad de inte vet är ju att jag har stora projekt på gång som kommer att ge mig mycket pengar och kärlek innan pension.

.

Att detta kommer att gå vägen för jag har fått det löftet helt enkelt.

.

Jag hade nog inte önskat annat heller, än att de argumenterar emot mig.

.

För gentemot det samhälleliga systemet är detta fel, och det samhälleliga systemet är svårt att vinna mot.

.

Mitt livsprojekt är ett bumgyjump i Guds famn, jag vet det.

.

Men det är mitt så jag måste.

.

.

.

.

En vacker bild av himmelriket är mammas livmoder.

.

Det finns ett ådernät i moderkakan som de insatta tydligen kallar för livets träd. Moderkakan, vår kontakt med mammas värld, som till slut bestämmer att nu ska också du ut dit.

.

I livmodern behöver du inte göra någonting. Inte ens andas. Mat kommer via navelsträngen i lagom dos. Du guppar runt viktlös i lättsaltat vatten som är 37 grader precis som du, det är mörkt och behagligt och hela tiden hör du den trygga rytmen av mammas hjärtslag. Allt är i balans och allt är perfekt. Ända tills livets träd gör sig påmint.

.

Du kommer ut för det var så det var tänkt.

.

Det första du slås av är det skarpa ljuset från lysrören i BB-salen.

.

Sen blir det kallt.

.

Du öppnar munnen och märker att du kan skrika, så du gör det tills du hör de trygga hjärtslagen igen.

.

Sen är vilan slut.

.

Du arbetar varje dag, hela dagen tills du utmattad somnar en stund. Med tiden lär du dig att man sover på natten, när det är mörkt som i livmodern, och är vaken på dagen när det är ljust som i BB- salen.

.

Efter ett tag glömmer du bort hur himmelriket såg ut.

.

Men du har genom hela livet kvar längtan dit.

.

Att vara totalt omhändertagen i ett tillstånd av full perfektion.

.

Att vara i himmelriket.

Det som är typiskt dej idag kanske inte är typiskt dej om ett år.

.

För man förändras ju.

.

Utvecklas.

.

Och då är det ju inte så kul att få höra att man är fast och likadan.

.

Att man är typisk. När man aktivt försöker att inte vara det.

.

Så mitt råd är att man inte är för snabb med att berätta hur typisk någon annan är.

.

Fast det kan ju vara ett sätt att visa hur bra man känner någon också. Att man liksom visar på hur det var förr och hur det är nu.

.

Men om man har en ödmjuk inställning och berättar om sina minnen istället för att göra jämförelserna själv så kan det ju gå vägen ändå.

.

Kanske att den du pratar med tycker att det just är typiskt hen själv!

.

Men låt det stå för den personen.

.

Du vet ju nu att utvecklingen kommer och att saker då kan se annorlunda ut. Du vet ju det för att jag just berättat det för dej.

.

Så det är nått du bara kan minnas i framtiden.

Om det är något jag inte gillar är det stereotyper.

.

Ändå tänker jag stereotypt hela tiden utan att tänka på det.

.

I vissa filmer och teveserier visar man upp en stereotyp bild av hur det är på landet, i städer och på mindre orter. Man skrattar ofta. Men om man tänker på vad det faktiskt innebär kan skrattet fastna lite i halsen.

.

För stereotypa bilder är normerande.

.

Alltså: om du matat dig själv med för många stereotypa bilder av samma slag, kommer du till slut att tro att stereotypen överensstämmer med verkligheten.

.

Du kommer också att prata med dem du träffar och utbrista ”det är ju typiskt dem!” när du hittar nått som överrensstämmer med stereotypen. Det är utifrån våra normer, värderingar och klassificeringar av människor vi tar våra politiska beslut om vad som är viktigt att satsa på och inte. Det är utifrån detta vi dömer människor, både i domstolen och i vår vardag.

.

Och det är utifrån detta du dömer dig själv och dina nära.

.

Tänk efter vilken bild du vill presentera för dina barn, är det du säjer verkligen ok? Om du bestämmer att allt är ok, så fine! Då har du tagit det beslutet. Om du bestämmer dig för att du tycker att det är ok just nu, men att du tänker backa så fort du ser tecken på att du har fel, då har du tagit samma beslut som mig.

.

Tänk på att det också är normerande.

.

Vissa normer är ju rätt bra också. Men man får lite förföljelsemani. Av att analysera sina egna tankar menar jag.

.

Men jag tror det är nyttigt med motion även av denna del av hjärnan.

.

Vad tror du?

I tidiga tonår ville jag bli Hippie.

.

Men jag trodde att om man var hippie måste man knarka.

.

Så därför blev jag svartrockare istället, med tydliga punkinfluenser.

.

Problemet var bara att jag inte förstod begreppet anarki eftersom den hos Svenska punkare ofta har en tydlig vridning åt vänster. Det slutade med att jag blev raggarbrud istället. Helt enkelt för att det var kul.

.

Som vuxen märker jag att jag har samma tankegångar men med mindre manifesterande inslag. Politiskt är jag hyfsat nyliberal, alltså anser jag att staten bör vara ganska liten och ha ganska lite inflytande över människors liv.

.

Jag tror att vi människor är tillräckligt smarta och goda för att fixa mycket mer själva än vad vi får idag.

.

På många punkter gillar jag faktiskt Marx, men jag har väldigt svårt för de flesta som kallar sig marxister.

.

Men det där är akademisk, politisk mumbojumbo för väldigt många.

.

Min andra ståndpunkt är att vi behöver naturen.

.

Vi behöver bry oss om naturen och vi behöver leva i samklang med den. Observera att jag skriver ”behöver” och inte ”borde”, för det är en väldigt stor skillnad.

.

Jag tror att det finns ett inomboende behov av en samklang med naturen, även om man bor i staden.

.

Jag tror att det är en av våra grundläggande relationer som vi inte kan bortse ifrån utan att må riktigt dåligt som människor av det i längden.

.

Men jag undrar ju också vad du tror.

.

Kan du inte berätta det för mig?

.

Dammet har lagt sig efter min framfart. Ibland undrar jag om det verkligen är nytt damm jag städar bort eller om det är samma gamla damm som liksom bara yr upp och landar igen? Det kanske inte spelar så stor roll egentligen, för fint blir det ju.

.

.

Jag tycker att många som diskuterar politik i Sverige idag är alltför inriktade på höger och vänsterpolitik. Blått och rött.

.

.

Den politiska diskussionen i Sverige är mycket mer mångfacetterad än så, eftersom vi har så pass många partier i riksdagen. Därför tycker jag det är synd att så mycket fokus ligger på höger- vänster.

.

Liberal är nog den politiska uppfattning som bäst stämmer överens med de flesta i Sverige idag skulle jag tro, och liberalismen i sig är varken blå eller röd i grunden. Inget Svenskt parti är tillräckligt extremistiskt för att kunna argumentera mot att de är liberalistiska. Att man är liberal innebär att man anser att medborgarna själva i någon mån bör få bestämma själva över sina liv och över vad de själva vill rösta på.

.

Man anser om man är liberal att vi i någon form har ett egenansvar och att vi som människor har grundläggande rättigheter. Det var de liberalistiska idéerna som införde hela begreppet mänskliga rättigheter.

.

Rött eller blått i politiken handlar om man är socialistiskt eller konservatistiskt lagd. Socialistiska stater har utformats så att staten har getts ett stort utrymme att inverka på människors liv. I vissa extrema fall har inget annat än det staten bestämt tillåtits, vilket har tvingat människorna till passivitet och även lett till utrensning av människor med avvikande åsikter.

.

Konservatistiska stater har bundit sig hårt till exempelvis traditioner som att prisa kungamakten i alla sammanhang. Vissa rasistiska och nationalistiska drag har också förekommit i extremt konservatistiska stater. Även detta har enligt mig tvingat människor till passivitet trots att missförhållanden hos sina medmänniskor har funnits mitt framför ögonen. Utrensning av icke önskvärda har även skett i denna politiska gren. Men då har det exempelvis handlat om att utrota människor av en viss ”ras”.

.

En politisk rörelse som spelar mer och mer roll i Sverige är den gröna. Sverige är ett föregångarland när det gäller att bry sig om politiska gröna värden och den delen av den Svenska politiska rörelsen är inte att förakta.

.

Liknelsen att Centern skulle vara mer höger och Miljöpartiet skulle vara mer vänster gillar jag inte riktigt. Däremot kan jag hålla med om att Centerpartiet är mer liberalt än Miljöpartiet.

.

Jag tycker att Centerpartiet föredrar morot framför piska.

.

Miljöpartiet förespråkar ofta lagstiftning inom miljöområdet, helt enkelt därför att det ger en snabb förändring. Men Centerpartiet menar att den snabba förändringen bara är en förändring på ytan som inte ger djupgående effekter som när man premierar miljövänligare alternativ genom exempelvis skatteavdrag.

.

Där är vår gröna politiska rörelse idag, och jag tror att vi kommer se mycket av den framöver.

.

Jag hörde av en jag diskuterade politik med, att det var svårt att veta vem som hade rätt och vem som hade fel när man diskuterade olika viktiga politiska frågor. Det eftersom hon ansåg att olika politiker hade olika faktakällor hela tiden som sa helt olika saker.

.

Själv har jag velt att fokusera på en viktig politisk fråga, som är Landsbygdsutveckling. Detta är alltså ingen sakfråga enligt mig utan en fråga som vi bygger Sveriges totala tillväxt på. Sen tog jag ställning emot höger- vänsterdebatten och för en strävan mot det liberalistiska, för att jag tycker höger och vänster spelat ut sin roll.

.

Det parti som är för en liberalisering och dessutom fukuserar på landsbygdsfrågan och ger den en plats i politiken är just centerpartiet.

.

Sen att centerpartiets ideoligi är väldigt bra enligt mig och dessutom förespråkar miljön på ett bra sätt, det var liksom en bonus som jag förstod när jag varit med ett tag.

.

Så mitt tips till alla som vill göra viktig skillnad för Serige är att pröva sig fram. Hör av dig till partier du är intresserad av och fråga om du får komma på ett möte. Resonerar de på ett vettigt sätt som du förstår tycker du?

.

Det är bara att fortsätta sen tills man hittar hem :)

På begäran kommer ikväll en instruktion på hur man gör sin egen likör.

.

.

1. Plocka bär eller ätbara blommor! Om de rensas blir smaken renare. Använd violer, rosenblad, häggblommor, syrenblommor, nässlor, bär, rabarber, björkblad, you name it!
2. Lägg det rensade i en stor glasburk och fyll upp med ren, okryddad sprit. Bär får stå några veckor, blommor får stå tre dagar för att sedan fyllas upp med lika mycket blommor igen, sen kan det stå i några veckor för dem med. När spriten tagit färgen och du är less på att vänta är det klart!
3. Sila innehållet i glasburken och koka till exempel marmelad på det du silat av. När det kokar försvinner alkoholen. Vätskan späder du till önskad sötma med vit sirap.
4. Tappa upp på finaste flaskan och ta fram vid speciella tillfällen!

Utanför fönstret ser jag träden och sjön. När jag ser ut över detta förstår jag precis varför någon en dag bestämde sig för att bygga ett hus just här. För flera hundra år sedan bestämde någon att här skulle han och hans familj bo. Precis som jag och maken bestämde oss när vi varit här att på den platsen ska vi bo och bli gamla.

.

.

Här ska vi leva med våra barn och här hoppas vi att vi får bli gamla.

.

Vad spännande det är att se ut över sjön och veta att livet har börjat.

.

Vårt liv.

.

Vår tomtebolycka.

Jag slås ibland av vilken otrolig längtan som finns hos de människor jag möter. Jag ser en längtan efter något mer äkta, något mer riktigt, en mer fast grund att stå på. Många kallar mina värderingar och min stil för gammaldags. Som en varm gammal yllefilt sveper den sig runt de jag träffar. Men jag tycker ju faktiskt att jag är ganska modern faktiskt. Ca 50 pers läser redan min blogg och jag är sällan långt ifrån min iphone.

.

.

Min matlagning skulle vara helt annorlunda om jag inte hade spis, ugn och frysbox. Det skulle vara spännande att försöka klara sig utan rinnande vatten och el ett helt år.

.

Det sticker jag inte under stol med.

.

Men snälla någon vad less jag skulle bli på mig själv om jag skulle göra precis allt som de gjorde förr!

.

Enligt mig finns det bara en riktning på utvecklingen: från det gamla och mot det nya!

Idag har jag plockat några liter hallon och några liter häggbär. Tänkte sälja hallonsylten först, men ändrade mig. Den är så god att ha själv och ta fram till tunna pannkakor med grädde. Men om jag plockar en gång till ska jag sälja, för nu tror jag vi har det vi kommer att äta upp till nästa år. Vilda hallon är också underbara att göra likör på. Likörtillverkning är ett underbart sätt att ta tillvara på alla smaknyanser och jag rekommenderar det verkligen!

.

.

Häggbär är som ett norrländskt vildväxande körsbär. Råa har de en sträv smak, men om man utvinner saften ur den och sötar dem får man en tung bitter smak som påminner om körsbär på ett sätt, men på ett annat sätt är mycket godare.

.

Jag tycker de smakar som kärlek!

Jag tycker politik är väldigt intressant och framförallt viktigt att engagera sig i. Sen anser jag också att det är ganska stor skillnad på hur det är att bo i både stad och land. Detta är ganska självklart och de flesta kan nog hålla med mig så långt. De flesta håller nog också med om att dessa båda företeelser ofta framställs på ett visst sätt i tidningar och filmer exempelvis. Städer beskrivs ofta som våldsamma, det händer mycket, mycket människor, många aktiviteter och så vidare.

.

.

Landsbygden kan också beskivas som våldsam men då på ett annat sätt. Man kan till exempel skildra jägare som mordiska karlar som längtar efter att döda Bambi eller den vackra vargen. Man kan även framhålla lugnet på landsbygden. Tystnaden och gemenskapen som finns på landsbygden beskrivs ofta som positiv.

.

En lugn vacker skönhet när man står och kastar sitt flugspö.

.

Men är det egentligen så att bo på landet? Och vad har våra politiker för ansvar för att landsbygden framställs på ett sanningsenligt sätt?

.

Jo: Politiken sätter ramar för en stor del av utvecklingen av landet, och om förutsättningarna för att bo i Landsbygd inte är på en ok nivå, så kommer det bli svårare att utveckla sin verksamhet i landsbygd.

.

Vi har många inspektörer i Sverige. På ett sätt är det bra att vi håller koll. Men många inspektörer har en förmåga att bli övernitiska och slå mot de svagaste. Många småbrukare har blivit tvugna lägga ner sin verksamhet för att man inte har råd med alla kontroller där det kommer en inspektör och säger "vad fint ni har det då".

.

Men det är ju bara ett exempel.

.

Landsbygden är min viktigaste politiska fråga, men jag har fler, var så säker.

.

.

Jag sitter och tittar på en svart, blank, sovande varm valpkropp. Den sover i mitt knä. Hon är så fin, så vacker på sitt sätt. Fortfarande lite fumlig och klumpig, men ändå graciös och smidig i sin unga kropp.

.

Hennes bruna stora ögon tindrar när hon ser mig.

.

Jag är mat, värme och trygghet, och hon är min och vår och en del av vår värld nu. Vi ska följas på promenader och slipas mot varann. Jag ska lära henne lyda, för det vet jag att hon kan. Vi ska visa att vi jobbat och kämpat tillsammans.

.

Vi ska älska varandra som bara vi kan!

Det finns en sak jag bett om länge. Det handlar bara om mig själv, även om hur jag är och inte förstås påverkar andra i min omgivning. Jag vågar knappt hoppas på den, men det är en liten ljusning i min tillvaro. Om den håller i sig, så ska jag berätta för er, det lovar jag!

.

Vet du om hur mycket mat som växer i ditt grönsaksland utan att du sått ett frö?

.

Jag talar förståss om ogräset. Hela sommaren har jag ätit våtarv som sallad. Jag blev så glad när jag fick höra att den gick att äta, för jag har alltid tyckt att den ser så god ut. Och det är den ju också! Nässlorna är fantastiska att äta hela sommaren. Det jag ska torka för vintern brukar jag försöka plocka innan midsommar, för växterna har mest kraft då. Sen äter jag färskt ogräs hela sommaren, färskt är ju alltid bättre än torkat!

.

.

Vår välkända svinmålla som vill växa överallt i vårt potatisland är släkt med quinoan och kan torkas, kokas och ätas. Den kan ätas färsk också. Bäst är den när den blommat ut, men den funkar i alla stadier. Även blad och stjälk kan man äta.

.

Jag tror att mina förfäder hade massor med kunskap om sånt här.

.

Men jag tror att kunskapen glömdes bort för att det blev fattigmansmat.

.

Sånt man bara åt när det var hungersnöd och krig.

.

Och vi har ju fred.

.

På medeltiden fanns det i Europa vissa stadsprivilegium som innebar att kronan gav borgarna rätt att bedriva vissa näringar just där. Om man följde detta hade man rätt till ett visst självstyre och fick ha en borgmästare och ett stadsråd. Borgarna fick så monopol på köpmanskap och handel och skyddet för dessa privilegier var stadsmuren.

.

1848 fick Skellefteå stad stadsprivilegier. Under 1800-talet fanns det både landskommuner och samhällen med vissa privilegier. Under första halvan av 1900- talet fortsatte denna decentralisering av makt och självbestämmande. Men under andra halvan av 1900-talet hände det saker. Alla dessa kommuner och samhällen slogs i rask takt ihop med Skellefteå stad, som nu fick namnet Skellefteå kommun. 1974 lades de sista landskommunerna, Burträsk och Lövånger, ned och slogs samman med Skellefteå kommun. (Enligt wikipedia)

.

Redan 1981 ville centern i Burträskbygden att Burträsk skulle bli en självständig kommun. De ansåg att de blivit tvingade in i Skellefteå kommun, att de inte fått välja själva och att burträskborna inte blev nog representerade i kommunen jämfört med tidigare ( Enligt Norran). Detta motstånd har till stor del tystnat nu.

.

Men vad betyder det egentligen att få vara självständiga och tillräckligt representerade? Det betyder ju visserligen en hel del skattepengar. Dessa pengar används ju till att gynna viss verksamhet som därmed konkurrerar ut den icke önskvärda verksamheten. Det pratas mycket om privatisering nu. Hur skulle en privat form av befolkningsservicecenter se ut i min hembygd? Det skulle vara spännande att pröva det! Att utnyttja möjligheten att själv välja vem som ska utföra vårdinsatser och RUT- avdraget till max, kollektivt i en by och se om man kan konkurrera ut kommunen? Bara på prov. Undrar om det skulle bli bättre?

.

För det är ju faktiskt så att det statliga genom historien gynnat städerna i första hand. Och just nu är det landsbygden som folk vurmar för, och det tänker jag helt klart utnyttja till max! Ska bara lista ut hur först. För det är mycket ekonomiskt gynnande, tradition och gamla vanor jag måste hitta en väg kring. Det är inte landsbygden som står för det gamla längre. Det är städerna!

Idag har vi haft en härlig söndag! Vännerna som sov hos oss för bröllopet stannade hos oss hela dagen och myste. Nu ska jag mysa vidare i soffan med maken och hunden. Och imorgon kan vad som helst hända för det är nämligen första dagen på resten av mitt liv.

.

.

.

På ett sätt är det skönt att jag inte har nått jobb att gå till, för mycket arbete här hemma ligger efter, som vi skulle ha gjort innan vintern får komma. På ett annat sätt är det väldigt nervöst att jag inte har nått jobb att gå till, för vad ska jag egentligen leva av? Jag måste försöka lita på att min plan håller och att jag kommer fixa detta. .

För om jag inte gör det kan jag vara säker på att det inte går.

.

Hoppas jag så finns det i alla fall en liten chans.

Jag skulle bara vilja nämna lite om min förträffligt vackra blogg här. Ser ni så vackra färgkombinationer den har och hur fint olika bilder är lagda på varandra? Jag är ju väldigt kreativ och är noga med att förmedla rätt känsla, så jag är nog gaaaaanska kräsen när det gäller hur min blogg ska se ut. Och så kan jag ju noll om hur man gör också. Och har dessutom inte tid att lära mig.

.

Så hur gör man då? Jo: man frågar alla man känner om någon känner någon som är bra på bloggdesign. Har man tur så hittar man en Kickilina. En sån där person som ändå förstår hur man tänker även om det kan va en liten ynka smula rörigt när jag ska förklara vad jag tänker. Sen betalar man en slant och man får en bloggdesign- for- dummies- pdf på köpet. Sen kan man få ha det såhär fint. Bra va??

.

Så om du önskar köpa dig en total- blogg- makeover, hör av dig till henne!

Svart mörk gestalt vid dörren

Blått sken kring nacke och hals.

Han skäms, vill ej se mig och skulden

Som ju kanske inte var hans.

.

.

Ryggen är krum, ond och elak

Dröjer sig kvar trots ljus.

Jag vet att jag kan om jag vågar

Jag som bär skammens krus.

.

.

Så jag tar en hand trots stanken

Jag ler när jag inte förstår.

Han kan inte släppa och lämna

Men det kan jag så han går.

.

.

Hur kan jag släppa och glömma,

Jag som är knuten på band!

Du är blott död och blå ondska

Och jag har ljus i min hand.

Ikväll är det både fullmåne och bröllop.

.

.

En bra kombination tycker jag.

.

För om du ska göra något stort och viktigt är det bra att försöka göra det innan fullmånenatten är över. Jobba undan allt du kan innan vi hamnar på andra sidan månvarvet. Det handlar inte om något magiskt och mystiskt att ta hänsyn till månens gång.

.

Men våra kroppar är av jord och natur, medan våra själar hör till himmelriket. Våra kroppar påverkas av naturens gång, av dess rytm och dess andetag. Våra kroppar påverkas av ljus och mörker, vattentyngda skyar och snöfyllda vindar.

.

Våra kroppar påverkas också av vad vi stoppar i den i matväg, och hur maten vi äter har framställts. Men våra själar påverkas inte av det i första hand. Din själ vill dock gärna ha en relation till den natur som är skapad av omsorg om dig. Det projekt din kropp ska utföra, utför den allra lättast innan andra sidan fullmånen.

.

Så om du vill samarbeta med din kropp och med naturen; gift dig under fullmånen!

I fredags kväll fiskade vi kräftor i en grannby med vackra hus och böljande gröna kullar. Jag har aldrig fiskat kräftor förr så det var väldigt speciellt :)

.

.

Vi hade väldigt trevligt sällskap som vi just lärt känna. De har redan lärt mig att grisar och får för husbehov kan man ha i en vanlig carport om man vill. De mår väldigt bra ändå. De har också hjälpt mig närmare insikten att livet faktiskt blir vad man gör det till. Det ordnar sig! Om man bara slappnar av och tar det lugnt. Vi har ju alla fått våra starka sidor, och de starka sidorna hjälper oss att överleva om vi låter dem.

.

För vad är det värsta som kan hända- egentligen? Vad är den absoluta, yttersta konsekvensen av ditt handlande?

.

Spelar den konsekvensen någon roll, på riktigt eller inte?

.

Det är en tanke man nog bör tänka fler än en gång.

.

Så välkomna alla som hjälper dig tänka så in i ditt liv.

.

Du har allt att lära!

Redan 20 år gammal längtade jag efter ett hus på landet. Jag var runt och tittade på söta små stugor vid havet med min dåvarande pojkvän. Jag föll handlöst för ett rött litet ruckel med brutet tak och naturtomt som då kostade 50 000. Stället hade kostat minst 1 500 000 idag så det hade varit en bra investering. Men jag hade ingen chans att få ihop de pengarna på den städlön jag hade, och lån var det inte tal om. När vi nästan pluggat klart började hustittandet igen och nu på betydligt större allvar. Jag sa till min blivande att nu vill jag faktiskt inte mer, nu är jag less på att titta på hus. Det var när jag just sagt det som vi hittade det. Vårt hem.

.

.

.

Detta med att hitta hem har varit en stor sak för mig. Jag har ofta väntat på att någon av mankön skulle komma och rätta mig ur mitt ett liv jag inte ville leva. Men problemet var att jag aldrig lät någon hjälpa mig komma ur det liv jag inte ville leva, för jag kunde ju själv! När jag träffade honom som jag var säker på var just min man, blev jag ganska besviken på att jag ändå fick klara av mitt träsk själv.

.

Men det var ändå det jag fick göra.

.

Och jag ångrar inte det en sekund!

Nu slutade mitt jobb. Och jag har inget nytt. Jag har bestämt mig för att det får vara så. Jag är nyutexaminerad och min examen är en färskvara, jag är i precis rätt ålder för en storslagen karriär. Jag har rätt attityd och jag kan mitt område. Riktigt bra!

.

Men konkurrensen har varit hård, helt omöjlig att ta sig igenom. Så nu väljer jag en ny väg. Den är här, och det blir inte fett, det blir inte som jag tänkte alls, det blir inte optimalt för ekonomin eller karriären, men det kommer att gå runt.

.

Tror jag.

.

Hoppas jag.

.

Kan jag annat än försöka?

.

Att jag jobbar mer hemma kommer antagligen att sänka vår elräkning och våra matkostnader. Jag kommer kunna elda mer för värmen och jag kommer kunna laga mer mat till oss. Jag tänker sälja en del av det överskott jag samlar in av allt som växer på vår gård. För vi hinner inte äta upp allt själva ändå har jag märkt. Jag känner fler som producerar mat och jag tror att vi kan gå ihop och sälja en del på marknader när säsongen för gårdsbutiken är över. Och som en extra livlina har jag ett timvikariat jag kan jobba någon dag i veckan på. Det må bära eller brista, men detta år försöker jag det.

.

Sen får vi se vart det bär.

Att vara kristen är förenat med en mängd förutfattade meningar. Det innebär även att man måste göra upp med en hel del gammal moral som jag vill distansera mig ifrån. Ett exempel är detta med att fördöma folk för att de är till exempel homosexuella. Jag vet att Gud älskar alla människor gränslöst oavsett vad de tänker och gör. Trots att vi människor inte ska döma varandra gör vi det varje dag på de mest otroliga grunder.

.

.

.

.

Den enda som kan bedöma om ett beteende eller ett uttryck för något är fel och därmed en anledning att ta avstånd från är Gud själv. Särskilt om du är kristen! Vi har en enda uppgift som kristna. Det är att älska varandra. Ska det vara så svårt? Att vara kristen är att släppa in Jesus, personen Jesus i sitt hjärta och säga att man vill följa honom. För han tränger sig inte på om du inte bjuder in honom till dig. Det är varken svårare eller lättare än så.

.

.

Så om du längtar efter mer mening i ditt liv, säj ”Jesus, kom in till mej, jag vill lära känna dig” och våga lita på att han kommer. Det är så man blir en kristen. Och alla som påstår att man måste lägga av med saker och börja med saker då, de kan hålla sina uppfattningar för sig själva.

.

Allt bygger på ett fritt val.

.

Utan det är vi kristna ingenting.

.

Noll.

.

Synd är allt som håller dig från Gud. Allt som förstör dina relationer till Gud, dina medmänniskor, dig själv och naturen. Allt det är synd och fel. Om din iphone förstör din relation till din familj, eftersom du sitter med den jämt och därmed inte går att prata med, då är din iphone synd. Om du jobbar så mycket att du förstör dina relationer till dej själv och dina nära så är det synd. Om du gör så mycket för andra att du glömmer dig själv helt, då är det också synd.

.

Då har du gjort fel.

.

Men det är naturligt att göra fel. Vi är bara nästan gudar vi människor, bara nästan perfekta. Jag tror att vi människor strävar efter perfektion.

.

För vi kom från perfektionen himmelriket innan vi föddes.

.

Och det är dit vi vill komma när vi dör.

.

Amen

Denna blogg är sagan om vår tomtebolycka.

.

.

.

.

Jag och min man träffades en höst. Han hittade mig på en kontaktsida på nätet och tyckte jag var snygg.. Så han skrev en liten hälsning och vi började prata. Det visade sig att vi hade gemensamma vänner så det kändes helt naturligt att både prata i telefon och att ses ganska snart. Jag trodde aldrig att det skulle bli något men vår första träff hemma hos honom var helt magisk. Vi låg vakna hela natten och bara tittade på varandra.. Sommaren efter hade jag bestämt mig för att jag behövde plugga och frågade om han ville följa med. Han tog sig in på en annan utbildning och vi hittade en fin lägenhet på tomtebo. Där började vår tomtebolycka och där startade vi vårt liv tillsammans, men det visade sig att mycket mer än så skulle hända..

.

.

Du är på jobbet. Som vanligt kommer du i tid, det vill säja kvart i sju till en tur som är 7-16. Du jobbar hårt och tyst fram till 10.00. Äntligen dags för kaffe! Du sätter dig ner med dina arbetskompisar och pustar ut. Ni pratar gardiner, sommar och vinter, väder och blommor men också om extrapersonalen som ringde och var sjuk i helgen. Var väl bakis förstås. Nu är man ju inte så gammal men man förstår sig då inte på de som är unga idag! Du sneglar mot den extrapersonal ni har inne idag som sitter med kapuschong på framför ordjakten på tv. Till synes helt förlorad i rutan. Du suckar och går iväg för att ta tag i några arbetsuppgifter innan lunch.

.

Efter lunch är du dåsig och trött. Du försöker koncentrera dig men det är svårt. Till slut blir det ändå eftermiddagskaffe, och efter det är ju dagen nästan slut. Innan jag far hem ska jag handla, sen ska jag hem och rensa kylskåpet innan jag packar in den nya maten. Jag ska laga mat, få se, det blir nog mamma scan som lagar mat idag. Det går ju fort. Sen ska jag ju skjutsa till träningen, träna själv och tanka bilen. Helst hinna dammsuga också. Och renbädda sängen. För snart är det helg och då är det ju skönt om allt är gjort. Du stupar isäng tidigt.

.

.

Du vaknar, men bara nästan. Det är så varmt och gott i sängen och utanför är det ju så kallt. Tänk om det ändå vore helg snart! Du snoozar en gång, två gånger…gaaah!! Upp och spring in i duschen. Frukostmackan i handen och till jobbet. Klockan är 7.02 och du skulle jobba 7-16. Skönt! Du hann i tid ändå.. Du pustar ut. Känns segt i kroppen. Du lunkar på och hälsar på dina arbetskamrater. Vissa hälsar, andra inte.. Du känner dig lite utanför för du jobbar ju bara här ibland. ”Springvik” kallas det trots att du är här varje vecka. Du jobbar på i ganska lugn takt och till slut blir det kafferast. Eftersom du inte dricker kaffe blir du heller inte erbjuden den kaka som övriga personalen äter. De pratar gardiner, väder och blommor. Snackar skit om oss i extrapersonalen också. Du orkar inte höra, fast kan ändå inte låta bli. Du drar upp kapuschongen och stirrar på tv:n i ett förtvivlat försök att faktiskt pina dej igenom kaffepausen.

.

En gång gick du och fortsatte jobba, men då fick du veta att nu skulle man sitta en stund. Detta vore faktiskt ett helt ok jobb om det inte vore för allt skitsnack! De snackar skit om varandra också, ibland vill du bara skrika ut det! Där tar äntligen den stunden slut och du kan börja jobba på riktigt. Du jobbar snabbt och effektivt och känner dig nöjd med dig själv. Plötsligt blir det lunch och du bestämmer dig för att gå ut en sväng. Sen fortsätter du jobba på i samma tempo igen. Jobbet är rätt bra ändå. Inget man vill göra jämt men det är helt ok! Du gör ett ärende och när du är tillbaka har de andra redan druckit sitt eftermiddagskaffe. Snart är arbetsdagen slut! Då ska jag hem, det kommer ju folk ikväll, vi ska äta och sen ska vi se film. Det blir mysigt! När du går isäng är klockan för mycket igen. Men kul var det. Härliga vänner man har!

.

.

.

Duktig!

.

.

Samma dag, olika normer. Samma arbetsmoral, men med olika rutiner. Dålig förståelse från båda håll. Och den som aldrig har gått i denna fällan kan ju höra av sig. För jag skulle vilja prata med den personen. Det gäller inte att aldrig någonsin gå i fällan. För det gör man. Det handlar om att erkänna när man gjort det, och göra nått åt det. Att ta ansvar för sina tankar och försöka städa upp den oreda de kan ge. Att göra ett misstag är inte i sig en synd. Men att gå och gräma sig över det istället för att erkänna sitt fel. Det är synd. Främst mot dej själv, men också mot alla andra som berörs av dej i sammanhanget.