Om att hitta hem

Redan 20 år gammal längtade jag efter ett hus på landet. Jag var runt och tittade på söta små stugor vid havet med min dåvarande pojkvän. Jag föll handlöst för ett rött litet ruckel med brutet tak och naturtomt som då kostade 50 000. Stället hade kostat minst 1 500 000 idag så det hade varit en bra investering. Men jag hade ingen chans att få ihop de pengarna på den städlön jag hade, och lån var det inte tal om. När vi nästan pluggat klart började hustittandet igen och nu på betydligt större allvar. Jag sa till min blivande att nu vill jag faktiskt inte mer, nu är jag less på att titta på hus. Det var när jag just sagt det som vi hittade det. Vårt hem.

.

 

.

.

 

Detta med att hitta hem har varit en stor sak för mig. Jag har ofta väntat på att någon av mankön skulle komma och rätta mig ur mitt ett liv jag inte ville leva. Men problemet var att jag aldrig lät någon hjälpa mig komma ur det liv jag inte ville leva, för jag kunde ju själv! När jag träffade honom som jag var säker på var just min man, blev jag ganska besviken på att jag ändå fick klara av mitt träsk själv.

.

Men det var ändå det jag fick göra.

.

Och jag ångrar inte det en sekund!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0