Tomtebolycka

Svart mörk gestalt vid dörren

Blått sken kring nacke och hals.

Han skäms, vill ej se mig och skulden

Som ju kanske inte var hans.

.

.

Ryggen är krum, ond och elak

Dröjer sig kvar trots ljus.

Jag vet att jag kan om jag vågar

Jag som bär skammens krus.

.

.

Så jag tar en hand trots stanken

Jag ler när jag inte förstår.

Han kan inte släppa och lämna

Men det kan jag så han går.

.

.

Hur kan jag släppa och glömma,

Jag som är knuten på band!

Du är blott död och blå ondska

Och jag har ljus i min hand.