Dem som allting ser

Du var en liten pojke som ville bli en man.
Du ville vara störst och bäst, som ingen annan kan.
Du saknade din broder, som valdes till ett arv.
Du levde på ett hölass, hos hästar vid en harv.
.
Tiden gick och världen var inte som de sa.
Träffade en kvinna med ögon som ett hav.
Barnen var nån annans men älskade ändå,
sorgen efter eget syns inte utanpå.
.
Tiden med ditt eget och resan inuti,
visade på mörker, gömt, glömt förbi.
Kampen som har börjat för kärleken till allt,
krävde nog ett offer, av dig som aldrig svalt.
.
Du var en liten pojke som ville bli en man.
Stark och stor och duktig med ögonen som brann.
Nu bor du i vårt hjärta, med många andra fler.
Nu är du en av alla, dem som allting ser.
.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0