Tomtebolycka

Jag fick en kommentar på facebook. Den kom från en man som är en trevlig familjefar, spelar i ett band och har härlig humor. Jag har aldrig någonsin tänkt tanken att han skulle uppmuntra eller själv ha ett manschauvinistiskt beteende, och det har han inte uppvisat nu heller. Men han kom, och han argumenterade mot mina feministiska argument. Han menade att ojämlikhet är något som drabbar både män och kvinnor.

.

Även om jag började argumentera emot såg jag ju själv hur trötta mina argument blivit. Jag tjatade på om lika lön, bolagsstyrelser och föräldraledighet. Bla bla bla… Och jag blev så less på mej själv. Tänk om jag har fel och han har rätt?

.

Men så tänkte jag vidare. Dag efter dag. Och jag hittade kärnan. Igen! Jag som vaknat i min aha-upplevelse för flera år sedan, fick en igen!

.

Det är könsmaktsordningen som är roten till min kamp. Kvinnor och det kvinnliga sätts i diskursivt underläge till män och det manliga. Det ger motstånd, som ger negativa effekter för både kvinnor och män. Män som vill bejaka sin kvinnliga sida straffas på olika sätt för detta precis som kvinnor som vill bejaka sin manlighet straffas. Det har han helt rätt i.

.

Men kvinnor straffas även när de är traditionellt kvinnliga, i en helt annan utsträckning. Kvinnan får inte vara kvinna, inte man, och inget däremellan. Överallt finns motstånd, och det är genom motståndet vi hittar problematiken. Problematiken är komplex och svår att förklara men pekar ändå mot samma mål.

.

Könsmaktsordningen, min ledstjärna och min borg som jag vill riva.

.

Jag tackar mannen, som fick mig att tänka ett varv till. Som hjälpte mig att gå vidare i mina resonemang och i min personliga utveckling.

.

Tack!

.