Om att vara smart

Jag tyckte att jag visste allt när jag var 16.
.
Efter det har jag bara känt mig dummare och dummare. Dummast blev jag av att plugga samhällsvetenskap. Självklart är det ju inte min hjärna som blir mindre egentligen.
.
Det är världen som blir större. Därför blir jag så liten! En dag blev jag 20 år och insåg att jag var vuxen. Sen blev jag 21 och insåg att livet lekte!
.
Plötsligt blev jag 25. Halvfemtio.
.
Jag förstod att det var nu jag behövde hitta min man om jag skulle bli mamma innan 35. Så jag letade, och hittade.
.
Nu är jag 30 och är precis där jag vill vara.
.
Men oj så mycket som har hänt mellan 20 och 30!!
.
Jag antar att 30-50 år kommer innebära ett nytt fokus på mig. För plötsligt blir ju mina föräldrar äldsta generationen, och min generation skaffar barn! Utåt kommer jag vara i centrum, men för mig kommer barn att vara i centrum.
.
Mellan 50 och 70 ska jag göra karriär på riktigt. Då vill jag till Bryssel! Sen ska jag gå i pension. 70 år. Då vet jag inte vad jag ska hitta på, men det löser sig nog. Jag har ju trots allt 40 år på mig att drömma och planera det..

.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0