Tomtebolycka

.

Varje gång jag reser till Stockholm blir jag så imponerad av alla gamla pampiga byggnader!

.

Gamla stan är givetvis en favorit med sina trånga gränder och även mynttorget och alla byggnader därmomkring. Det är nästan så jag kan se, känna och lukta hur det var där för hundra år sedan.

.

Men jag behöver heller inte vara så specifik. Jag känner även samma känsla av att se ut över de pampiga stora husen lite överallt, och att se de gamla skyltar som står kvar på taken som en manifestering av ett svunnet 1900-tal.

.

Jag förknippar verkligen 1900-talets byggnadsstil och politiska idéer med städer. Trots att man verkar ha längtat till landet under hela 1900-talet och verkligen uttryckt det, så har det varit städerna som har fått stå för framtiden och utvecklingen.

.

Under 1800-talet var det annorlunda. Då satsade man på bönderna, helt enkelr eftersom alla mer eller mindre var bönder då, alla var beroende av jordbruket på ett eller annat sätt, så det var där man la krutet. Men under 1900-talet har städerna getts allt ansvar för utvecklingen och tillväxten.

.

Jag hoppas vi ser till att hitta balansen under det första århundradet på det andra årtusendet. En balans där vi själva får makten över våra egna liv, där vi själva kan bestämma hur vi vill utvecklas och gå framåt, oavsett var vi bor. Jag hoppas att vi hittar ett sätt att bruka och använda vår jord, men att vi också hittar sätt att ge tillbaka till jorden, att vi tar del av kretsloppet och ställer oss själva som en del av det.

.

Jag kommer ändå åka till Stockholm och drömma om 1900-talet. Ett årtal då Sverige tog steget från hemmet och de invanda rollerna, och mot demokrati, självbestämmande och jämlikhetssträvanden. Ett århundrade med otroligt stora framgångar!

.

Även om jag accepterar att vi inte är klara än.

.

Inte på långa vägar.

.