Kvällsbetraktelser

Det råder frid och värme i mitt hus. Ute är det fuktigt och svalt och det luktar snö. Snart kommer jag styra snöslungan upp och ner längs uppfarten iklädd underställ, raggsockor och täckbyxor.

.

Och jag längtar så efter det mjuka vita täcket, som ska svepa om mig och mitt hem som en mjuk och stilla smekning. En kall påminnelse om att det döda kommer vara dött.

.

Men att livet ändå är evigt.

.

Att det kommer tillbaka.

.

Efter sin vila.

.

Sakta lägger sig lugnet. Det där lugnet som betyder att det inte finns mer att hämta. Vintern är på väg, vintern med sin vila och sin svält.

.

Fast vi svälter knappast på denna del av jordklotet.

.

Vi lever i ett sånt överflöd att vi faktiskt dör av det.

.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0