Tomtebolycka

Lugnet bor i mitt hus och mitt hjärta. Det bor här i gräset, det bor i magen och det bor i tallen på gården. Sjön äger lugnet med spegelblank yta och solen har ett lugn när den fortsätter stråla. Snart lyser månen kall och klar över vårt hus med sprakande brasa. Stjärnor målar bilder som lugnt ligger stilla, att beskådas och att drömmas av oss med fantasi. Lillstugan ligger där tom och tyst, väntar på nästa gäst på tröskeln. Lugnet finns här, som en lättnadens suck. Som grus mot hjul och hästhovar. Som snö i små buntar som faller från skyn, som bruna löv i snurrade linjer.

.

.

Liv och rörelse råder i mitt hem. Det spritter och lever ju även i mig. Livet som spirar grönt och ljust, och sedan mörknar och hårdnar i värmen. Sjön den stormar och tuppen som gal, hundens skall studsar mot kammen. Solen masserar en frostig backe där svampar har ståtat med sommarfukt. Nattsnö ska falla över tegeltak i vinter och veden ska bäras från boden. Elden ska brinna som kärleken min och skor ska i vintern knarra. Skutta och tjoa det ska vi tillsammans, jobba och slita som aldrig förr. Skratta det ska vi, som barn på läger, och somna på tvären, på tok.