Tomtebolycka

Svärfars bor i stan.

.

.

De odlar inte grönsaker och har en hund. Ett bortskämt litet yrväder som är som en liten stor tuss av glädje och bekräftelse.

.

Svärmor var visst duktig på att baka och fixa förr, men slutade med det när barnen flög ut. De har också bott på landet ett tag, med trädgård och odlingar.

.

Men de flyttade därifrån till min mans förtret.

.

Svärfars har alltid tid. De är alltid glada att man kommer och hälsar på och de tar dagen som den är.

.

Jämfört med mina föräldrar tycker man nästan att mina föräldrar håller på med allt samtidigt oavsett vad som händer. Vi brukar åka på loppis och marknader med svärfars, men också på andra utflykter. Ofta är de ganska spontana, inte så inplanerande.

.

Det är en skön omväxling och ett härligt sätt att umgås.

.

Plötsligt en kväll kan min man ha bestämt med dem att de ska komma och grilla.

.

Svärfar är och kommer nog även att bli en stor hjälp med alla våra projekt på landet. För han kan mycket om djur och är duktig på att arbeta med kroppen. Om han bara vill. De tycker om att hälsa på oss på landet. För deras moderna liv innehåller stad, arbete, buss och 4H.

.

Ibland tycker jag att de oroar sig för oss i onödan. Men jag vet ju att de gör det för att de bryr sig. Och jag vet att de ibland tycker det är rätt spännande när vi sätter igång med våra projekt. Lite som ett pariserhjul. De tittar upp på dem som är överst och utbrister ”Herreligen, hur ska detta gå??”.

.

Men de följer ändå med.

.

Inte i vår vagn förstås. Men några vagnar efter. De är för nyfikna för att låta bli.

.

När de följt med hela vägen runt kommer de att skratta åt oss och skaka på huvet och tycka att de aldrig i livet ska hitta på nått sånt igen.

.

Även om de redan prövat.

.