Sagostund!
Det var en gång en prins. Han bodde i ett kungarike långt, långt borta i ett slott på ett högt berg. Prinsen hade en
hel garderob i smakfulla pastellfärger som smakfullt förstärkte hans vackra figur. Hans hår var blont och lockigt,
stod som en gloria runt hans leende, milda ansikte. Prinsen såg ut som en ängel som tappat sina vingar, brukade
hans pappa säga.
.
Prinsens pappa kungen, dog när prinsen var liten. Han minns sin pappa som snäll och glad, han gav världens
goaste kramar. Prinsens mamma, drottningen, fick ta hand om hela det lilla kungariket själv när kungen dog och
hade inte så mycket tid för sin son. Hon var vacker och väldigt snäll, det gick ju ingen nöd på prinsen, som hade
så många fina vänner i sitt hov.
.
En dag kom en man på en vit häst ridande upp mot slottet. Han var så lik prinsen att han först trodde att det var
hans pappa som hade blivit levande igen. Men det var det inte. Drottningen blev hals över huvud kär i mannen
på den vita hästen och gifte om sig med honom. Drottningen fortsatte sitt jobb som härskare i det lilla kungariket
och mannen på den vita hästen tog hand om skötseln av slottet och alla människor som bodde där.
.
Men mannen på den vita hästen var inte så snäll som han såg ut. Han skrek och slogs, men liksom i smyg så
ingen var riktigt säker på att det hänt. Han kunde prata med prinsen så prinsen till slut trodde att han inte var värd
någonting, att han inte kunde någonting och att han nästan inte fanns. Folket i det lilla kungariket fick betala mer
och mer i skatt till slottet och till slut hade de inte råd att köpa mat. Inne i slottet fanns det heller ingen mat, den
enda som åt sig mätt var den nya kungen.
.
När den nya kungen slutade vara snäll mot drottningen och sa att det var hennes fel att folket svalt, när han
började slå drottningen och säga att det var han som skulle sköta kungariket, blev prinsen så ledsen. Prinsen
bodde i ett torn i slottet, allra högst upp. Där brukade han sitta och se ut genom fönstret över skogen och gråta
tusen tårar för att hans pappa dog och för att den nya kungen inte var snäll.
.
En dag när prinsen satt i sitt fönster och tittade ut över den stora skogen såg han något han aldrig sett förut.
Något svart och rött kom farande i snabb takt mot slottet. Alla fåglar flög skrämda åt alla håll tills skogen
verkade vara i totalt uppror. Det svarta och röda stannade vid slottets port och slog hårt på den.
.
- Här inne finns en prins som gråtit tusen tårar, och jag kräver att ni öppnar dörren!
.
En argsint, stark och klar kvinnoröst studsade mot väggen och nådde den förvånade prinsens öron.
.
- Här finns ingen prins alls, du får rida vidare till nästa kungarike, tack som kom!
.
En mjuk och vänlig mansröst svarade från andra sidan porten. Den tillhörde den nya kungen. Prinsen ville ropa
att ”Jo, här finns det en prins som gråtit tusen tårar för den nya kungen är så elak”. Men han vågade inte längre.
Den nya kungen hade fått honom att tro att han inte hördes längre, att det han sa inte betydde något.
.
Den svarta och röda kvinnan vid porten backade. Nu kunde prinsen se hela henne. Hon hade långt, svart, tovigt
hår och en röd enkel klänning. Han tyckte inte att hon var vacker, för hon hade rivsår i ansiktet av ritten genom
den täta skogen. Men just då nådde hennes mörka ögon hans ljusa och det kändes som att tiden stod still. De
såg på varandra länge och prinsen blev alldeles rädd. Hela hans kropp skälvde när den svarta och röda kvinnan
tittade på honom och hans mage bubblade som sockerdricka.
.
Den svarta och röda kvinnan red på en svart åsna med stora öron. Du kanske tror att åsnor springer långsamt,
men då har du inte träffat denna åsna. För denna åsna sprang så snabbt så hela skogen blev ett enda grönt streck
för kvinnan som red på den. Åsnan backade, långsamt och kvinnan drog sina ögon från prinsen och siktade mot
muren. Prinsen blev rädd att hon skulle göra sig illa! Nu när han äntligen hittat någon som fått hans lilla mage att
bubbla som sockerdricka! Innan prinsen hann skrika rakt ut rusade åsnan mot slottet och med ett högt skutt tog
sig åsnan och kvinnan över muren.
.
Väl innanför slottsmurarna steg kvinnan av sin åsna och sprang upp i tornet. Prinsen stod först stel av osäkerhet i
sitt rum, men föll snart gråtande i kvinnans armar. Han kände att nu var det äntligen över! Tillsammans mötte de
den arga nya kungen och prinsen skällde på honom tills han bara var en blöt liten fläck på golvet. Ibland vågade
inte prinsen berätta helt för den nya kungen hur arg han var, men då tittade han bara på den svarta och röda
kvinnan som nickade tillbaka. Då vågade prinsen fortsätta.
.
Det hela slutade med att den nya kungen tog sin vita häst och red bort genom skogen och den svarta och röda
kvinnan stannade hos prinsen och drottningen. Kvinnan blev prinsessa när hon och prinsen gifte sig, och när
drottningen var gammal och inte orkade styra riket mer hade prinsen och prinsessan fått tre små söta arga barn,
som skrek och härjade och lekte sjörövare i trädgården så träd och buskar flög. Prinsen lekte med barnen och tog
hand om slottet medan prinsessan fick styra landet.
.
Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!
