Tomtebolycka

Det är mitt i natten.

Fullmånen lyser på förfäders ängar. På bästa myrmark där sportstugor nu står.

Den här töra Bröta. Som Rune sa. Rune, den vithåriga tvillingen med isögon, som fick varenda kvinna på fall men aldrig blev pappa. Vackert, vemodigt, svenskt. Dalarna. Mitt andra hem.

Jag såg ett gult hus här till salu. Med brutet tak och fula tapeter. Det var så sött så jag fick ont i magen. Tur jag inte har råd!

Någon gång i mitt liv ska jag bo här. I Särna. Bara inte nu. Men jag tror jag har många år kvar att leva. Fler än de flesta faktiskt. Så jag hinner.

Men just nu ska jag bygga upp nått stort och fint i Ljusvattnet. Det här är mitt vattenhål. Min ro i själen. Ett ställe som jag tänker mig till när jag behöver lugn. Nu väntar några dagar här med släkten. Med liv och rörelse. Värdefulla dagar, timmar, minuter.. Jag ska suga ut det bästa ur varenda en.

Framför mig ser jag farfar sitta och sola vid stugknuten. Där är hans himmel. I det ögonblicket när solen värmer hans ögonlock.

Jag önskar att ni var här, farfar och farmor. Saknar er så.