Socker som örtkrydda
Det finns en växt som växer på varmare breddgrader som heter Stevia.
Den brukar kallas sockerproducenternas skräck, eftersom den inte innehåller några kolhydrater men är väldigt mycket sötare än socker. Med lite Stevia i köket blir det söta en krydda bland andra. En ört som fördjupar smaken, genom sin söta smak.. Den ska vara lite krånglig att odla, som basilika ungefär. Det smakar inte som socker förståss.. Men det smakar sött. Det ger ingen kick, så som socker gör, och det konserverar ju inte. Men vem behöver konservering av socker i en tid av kylskåp och frysboxar?
Min själ är på ett sätt gammal. På ett annat sätt ny. Jag lever självklart mitt liv här och nu. Men jag kan också förnimma en tid där socker är en lyx och potatis är en kulinarisk grönsak. Då man inte hört talas om pasta, ris, cous-cous och bulgur. En tid av konservering, utan socker. Men. En tid av svält.
Vi lät industrialiseringen gå för långt. Vi lät den ta våra liv. Vi ville slippa svälten. Men svälten tar sig nya uttryck. Blir till en gnagande orolig rädsla. Som kräver socker och mat i överflöd. Som kräver TV, plast och slösurfning. Allt för att vi ska vara lyckliga en dag till.
En dag till utan vårt hem och vår plats.
Utan vår moder, jord.
Den brukar kallas sockerproducenternas skräck, eftersom den inte innehåller några kolhydrater men är väldigt mycket sötare än socker. Med lite Stevia i köket blir det söta en krydda bland andra. En ört som fördjupar smaken, genom sin söta smak.. Den ska vara lite krånglig att odla, som basilika ungefär. Det smakar inte som socker förståss.. Men det smakar sött. Det ger ingen kick, så som socker gör, och det konserverar ju inte. Men vem behöver konservering av socker i en tid av kylskåp och frysboxar?
Min själ är på ett sätt gammal. På ett annat sätt ny. Jag lever självklart mitt liv här och nu. Men jag kan också förnimma en tid där socker är en lyx och potatis är en kulinarisk grönsak. Då man inte hört talas om pasta, ris, cous-cous och bulgur. En tid av konservering, utan socker. Men. En tid av svält.
Vi lät industrialiseringen gå för långt. Vi lät den ta våra liv. Vi ville slippa svälten. Men svälten tar sig nya uttryck. Blir till en gnagande orolig rädsla. Som kräver socker och mat i överflöd. Som kräver TV, plast och slösurfning. Allt för att vi ska vara lyckliga en dag till.
Utan vår moder, jord.
Kommentarer
Trackback
