Allmogedröm
Tänk dig det oskyldigaste lilla lena liv. För stora klövar och blå nos. Öron som hänger svullna ner av förfrysning. Ett litet lamm.
Min kompis visste nog inte att jag aldrig sett ett sånt litet lamm förr. Att jag aldrig förut hållit i en så lätt liten kropp och värmt den med mina händer. Att jag aldrig förr matat ett djur med nappflaska, och därför varit med och räddat ett liv.
Tänk dig den vackraste hästen. Den du drömde om som barn. Den är vild, vit och vacker. När du ser in i dess ögon vet ni bara. Bägge två. Vi förstår varandra.
Den hästen står hos vår granne. Till salu. Jag har varken tid, plats eller råd, så den kommer att lämna byn. Jag ser den nog aldrig mer. Hans ögon kommer inte möta mina mer, jag kommer aldrig få sitta på hans rygg. Stor och långbent som jag skulle bli, på en liten islandshäst.
Tänk dig en riktigt gammeldags trädgård. Med murad brunn, syrenbuskar, rosenbuskar och äppelträd. Med vilda smultron och höga rönnar. Med hägg och fåglar. Väggen blommar först. Doftar lätt och gott som vinden själv. Sen kommer rönnen. Den luktar inte, men lyser med ljusgula tussar. Sen blommar syrenen. Doftar öronbedövande starkt, överröstar allt.
Så kommer de sträva svarta häggbären. De får en tung, bitter sötma när de tillagas. Sist kommer rönnbären som skyddar mot sjukdomar hela vintern tills häggen blommar med solvindsdoft igen.
Men trädgården finns inte längre.
Den finns bara som ett minne hos en dam med vackra ögon som knappt ser ut längre. Vi som ser på trädgården nu ser en hägg, en tall, en rund betongplatta, ett par felplacerade buskar, en trekammarbrunn. Och så det eviga gräset. Som en gång var potatisland. Nu är det mest mossa.
Tiderna förändras.
Drömmen finns kvar.
Min kompis visste nog inte att jag aldrig sett ett sånt litet lamm förr. Att jag aldrig förut hållit i en så lätt liten kropp och värmt den med mina händer. Att jag aldrig förr matat ett djur med nappflaska, och därför varit med och räddat ett liv.
Tänk dig den vackraste hästen. Den du drömde om som barn. Den är vild, vit och vacker. När du ser in i dess ögon vet ni bara. Bägge två. Vi förstår varandra.
Den hästen står hos vår granne. Till salu. Jag har varken tid, plats eller råd, så den kommer att lämna byn. Jag ser den nog aldrig mer. Hans ögon kommer inte möta mina mer, jag kommer aldrig få sitta på hans rygg. Stor och långbent som jag skulle bli, på en liten islandshäst.
Tänk dig en riktigt gammeldags trädgård. Med murad brunn, syrenbuskar, rosenbuskar och äppelträd. Med vilda smultron och höga rönnar. Med hägg och fåglar. Väggen blommar först. Doftar lätt och gott som vinden själv. Sen kommer rönnen. Den luktar inte, men lyser med ljusgula tussar. Sen blommar syrenen. Doftar öronbedövande starkt, överröstar allt.
Så kommer de sträva svarta häggbären. De får en tung, bitter sötma när de tillagas. Sist kommer rönnbären som skyddar mot sjukdomar hela vintern tills häggen blommar med solvindsdoft igen.
Men trädgården finns inte längre.
Den finns bara som ett minne hos en dam med vackra ögon som knappt ser ut längre. Vi som ser på trädgården nu ser en hägg, en tall, en rund betongplatta, ett par felplacerade buskar, en trekammarbrunn. Och så det eviga gräset. Som en gång var potatisland. Nu är det mest mossa.
Tiderna förändras.
Drömmen finns kvar.
Kommentarer
Trackback
