Matens pris
Tänkte idag börja skriva lite om programmet matens pris som sänds strömmande via podradio. Den rekommenderas absolut. Lyssna och diskutera tycker jag, allt du orkar! Jag väljer att först skriva en sammanfattning av vad det handlar om och sedan mina egna funderingar om det hela.
Programmet börjar med att peka på att vi lägger en allt mindre procent av de pengar vi tjänar på mat och att vi dessutom köper mer mat än någonsin. Sen gör programmet en resa till de Brasilianska sojaplantagen som mer och mer tar över regnskogarna för att försörja de djur som ska bli kött och mejeriprodukter till oss med foder. Fodret består av välbesprutade sojabönor och giftets effekter för lokalbefolkningen och det lokala ekosystemet belyses noga. Man är även på besök hos de människor som blivit rika på handeln med sojabönor. Man pekar även på att de brasilianska köttdjuren kanske heller inte har det så bra som man tidigare trott.
Jag undrar så smått. Om vi svenskar nu lägger allt mindre pengar på mat, vad lägger vi då pengarna på? För jag vet ju att den ökning av matförsäljning till de svenska hushållen som statistiken visar i princip går rakt ner i soptunnan. Är det en massa andra varor vi köper, som är av lika dålig kvalité som maten, som också behöver slängas inom en vecka eller vad? För jag vet ju också att det är ju inte på hög vi lägger våra pengar. Sparandet har inte ökat lika markant. Vart försvinner allavåra pengar egentligen? Hela världen sliter ju uppenbarligen för att vi ska ha råd. Men vad är det vi har råd med egentligen? Jag vet faktiskt inte längre.
Och när det gäller den brasilianska sojans existens i svenska komagar så tycker jag parallellen är en ganska stor smula orättvis. Vår jakt på billigare mat och strängare regler kör det avenys lantbruket i botten. Smöret är slut i butikerna och utländskt kött säljs som svenskt för att kunna pressas upp en krona till per kilo. Vi har väldigt hårda regler för djur och djurhållning i Sverige, men sen vill ingen köpa köttet för det är för dyrt. Vi får inte marknadsföra det svenska köttet framför andra eu-länders, för det är förbjudet inom eu. Men att andra eu-länder ändå gör det, det undersöker vi inte.
Vill vi ha några Svenska kor som betar på åkrarna så måstevi göra något. Så frågan är vad du tänker göra? Ansvaret ligger på oss, för bönderna har inte tid. De jobbar redan under orimliga förutsättningar skapade av oss konsumenter och medborgare i en demokratisk stat.
När det sedan gäller Brasiliens landsbygdspolitik, så anser jag att vi behöver perspektiv på tillvaron. Hur gjorde vi själva i deras sits? Jo, vi skövlade våra naturtillgångar och snodde åt oss pengarna. Pengarna gick till rika mäktiga män, inte deras arbetare. Men många fick också just ett arbete, och även om förhållandena på detta arbete var dåliga så blev det bättre än innan. Vi är alltså lika goda kålsupare som Brasilianarna, det är bara det att vi var det för några årtionden sedan.
Visst kan man önska att de som köper kött och soja från Brasilien skulle ta sig samman och inte köpa varor från människor som inte har samma jordbruksregler som vi. Visst kan man tycka att min förklaring om de brasilianska jordbruksarbetarna bara är en kapitalistisk ursäkt för att rättfärdiga den kapitalistiska existensen. Visst kan man hoppas att alla skogar ska få finnas kvar och att djur ändå ska få gå och beta gräs på böljande kullar i hela sitt liv för att sedan dö på plats och säljas lokalt.
Men vi måste minnas att det är vi som skapar utvecklingen.
Kliv in i den och skapa den tillsammans. Det är vi som köper köttet och mjölken. Det är vi som skapar förutsättningar för jordbruk och arbetarvillkor. Det är vi som skapar vår samhälleliga ekonomi tillsammans. Det betyder inte att allt är ditt fel eller att hela bördan är din att bära.
Men det betyder att ditt engagemang gör skillnad.
Så om du tycker att de svenska djurhållningsreglerna och jordbruksarbetarevillkoren är bra - köp svenskt kött! Bryr du dig inte - köp det billigaste! Om du tycker att Brassarna använder för mycket kemikalier och känner dig orolig för hur det påverkar dig - köp något annat!
Men att undgå det stora gnagande samvetet lyckas du inte med om du inte väljer att antingen blunda eller engagera dig och bestämma att det är nog.
Vilken väg känns bäst?
Programmet börjar med att peka på att vi lägger en allt mindre procent av de pengar vi tjänar på mat och att vi dessutom köper mer mat än någonsin. Sen gör programmet en resa till de Brasilianska sojaplantagen som mer och mer tar över regnskogarna för att försörja de djur som ska bli kött och mejeriprodukter till oss med foder. Fodret består av välbesprutade sojabönor och giftets effekter för lokalbefolkningen och det lokala ekosystemet belyses noga. Man är även på besök hos de människor som blivit rika på handeln med sojabönor. Man pekar även på att de brasilianska köttdjuren kanske heller inte har det så bra som man tidigare trott.
Jag undrar så smått. Om vi svenskar nu lägger allt mindre pengar på mat, vad lägger vi då pengarna på? För jag vet ju att den ökning av matförsäljning till de svenska hushållen som statistiken visar i princip går rakt ner i soptunnan. Är det en massa andra varor vi köper, som är av lika dålig kvalité som maten, som också behöver slängas inom en vecka eller vad? För jag vet ju också att det är ju inte på hög vi lägger våra pengar. Sparandet har inte ökat lika markant. Vart försvinner allavåra pengar egentligen? Hela världen sliter ju uppenbarligen för att vi ska ha råd. Men vad är det vi har råd med egentligen? Jag vet faktiskt inte längre.
Och när det gäller den brasilianska sojans existens i svenska komagar så tycker jag parallellen är en ganska stor smula orättvis. Vår jakt på billigare mat och strängare regler kör det avenys lantbruket i botten. Smöret är slut i butikerna och utländskt kött säljs som svenskt för att kunna pressas upp en krona till per kilo. Vi har väldigt hårda regler för djur och djurhållning i Sverige, men sen vill ingen köpa köttet för det är för dyrt. Vi får inte marknadsföra det svenska köttet framför andra eu-länders, för det är förbjudet inom eu. Men att andra eu-länder ändå gör det, det undersöker vi inte.
Vill vi ha några Svenska kor som betar på åkrarna så måstevi göra något. Så frågan är vad du tänker göra? Ansvaret ligger på oss, för bönderna har inte tid. De jobbar redan under orimliga förutsättningar skapade av oss konsumenter och medborgare i en demokratisk stat.
När det sedan gäller Brasiliens landsbygdspolitik, så anser jag att vi behöver perspektiv på tillvaron. Hur gjorde vi själva i deras sits? Jo, vi skövlade våra naturtillgångar och snodde åt oss pengarna. Pengarna gick till rika mäktiga män, inte deras arbetare. Men många fick också just ett arbete, och även om förhållandena på detta arbete var dåliga så blev det bättre än innan. Vi är alltså lika goda kålsupare som Brasilianarna, det är bara det att vi var det för några årtionden sedan.
Visst kan man önska att de som köper kött och soja från Brasilien skulle ta sig samman och inte köpa varor från människor som inte har samma jordbruksregler som vi. Visst kan man tycka att min förklaring om de brasilianska jordbruksarbetarna bara är en kapitalistisk ursäkt för att rättfärdiga den kapitalistiska existensen. Visst kan man hoppas att alla skogar ska få finnas kvar och att djur ändå ska få gå och beta gräs på böljande kullar i hela sitt liv för att sedan dö på plats och säljas lokalt.
Men vi måste minnas att det är vi som skapar utvecklingen.
Kliv in i den och skapa den tillsammans. Det är vi som köper köttet och mjölken. Det är vi som skapar förutsättningar för jordbruk och arbetarvillkor. Det är vi som skapar vår samhälleliga ekonomi tillsammans. Det betyder inte att allt är ditt fel eller att hela bördan är din att bära.
Men det betyder att ditt engagemang gör skillnad.
Så om du tycker att de svenska djurhållningsreglerna och jordbruksarbetarevillkoren är bra - köp svenskt kött! Bryr du dig inte - köp det billigaste! Om du tycker att Brassarna använder för mycket kemikalier och känner dig orolig för hur det påverkar dig - köp något annat!
Men att undgå det stora gnagande samvetet lyckas du inte med om du inte väljer att antingen blunda eller engagera dig och bestämma att det är nog.
Vilken väg känns bäst?
Kommentarer
Trackback
