Tomtebolycka

Sen min viktoperation har jag haft väldigt svårt med min vikt. Först rasade jag i vikt. Eller rasade.. Ett kilo i veckan var det. Sen stannade jag i vikt. 30 kilo från målet. Och då var målet ändå 25 kilo högre än den så kallade normalvikten. Där har jag stannat i två år. Jag har prövat att äta för mycket och för lite. Jag har prövat att träna mycket, lagom, lite och inget alls. Hur jag än gjorde så stod jag still.

Tills nu!

Det började med ett par besök hos en kinesiolog och homeopat. Hon har en underbar mottagning som heter Kroppsrike och ligger i Mångbyn utanför Lövånger. Till att börja med gav hon mig jod. För min ämnesomsättning funkade inte, trots att läkarna sa att den gjorde det. Hon har behandlat hela min kropp med varsamma, varma händer. Hon har frågat mig och min kropp vad som är fel och vad jag kan göra för att det ska bli bra igen. Känslomässiga hinder höll mig i ett järngrepp. Jag fick höra en och annan sanning som gjorde lite ont i magen först. Hon behandlade ett hormonellt problem som jag kämpat med sen jag var 16. Till sist rensade vi min kropp ordentligt och jag fick tabletter som öppnar min kropp för näring igen. Mot hennes rekommendationer äter jag en strikt LCHF-kost. Jag gör det för att jag känner en stark övertygelse om att det är detta jag ska göra och jag vet att hon skulle hålla med om hon visste exakt hur jag äter.

Det fantastiskaste är att jag äntligen förlorat fyra kilo!

Jag väger mig bara en gång i månaden på allvar. I övrigt väger jag mig i smyg då och då. Men det är bara den där månadsvägningen jag går på. På allvar. Ni får gärna komma med förebråelser och tveksamma studier som visar att blodfetterna höjs av LCHF. Jag vet hur min kropp reagerar på potatis, ris, pasta och bröd nu. Jag har ätit som jag blev tillsagd. Och jag fick bära skammen när jag inte kunde springa ändå. Nu är det slut på det. Tills jag får se svart på vitt att JAG mår sämre av den kost jag äter. Då kommer jag ändra mig igen. Men inte förrän dess!