Tomtebolycka

Ibland undrar jag över mitt Svenska land. När jag märker hur många som inte tycker att de hinner bry sig om politik och byaföreningar. När man inte har råd att betala det maten faktiskt kostar egentligen. När man inte har råd att köpa kläder som är tillverkade av vuxna av ekologiskt tyg.. När man inte har råd att ge, bara 10% av det man tjänar till välgörenhet..

Då undrar jag..

Har vi i Sverige glömt var vi kom ifrån? Har vi glömt att det vi har nu byggdes upp i våra förfäders blod, svett och tårar? Är vi verkligen så bortskämda att vi inte förstår vårt eget bästa? Eller är det så att vi inte har nått val? Har vi helt andra krav på oss nu som gör att vi inte har nått annat val än att hoppa på hela samhällskarusellen?

Industrin. Industrialiseringen. Arbetare. Miljöförstöring. Världsmonopol. Media.

Det är inte så lätt att våga sila. Att våga flyta ovanpå ibland för att sedan välja sin egen väg. Särskilt inte om man tappat kritiken mot samhället och den samtida uppfattningen. Att våga känna efter längst in vad som är viktigast och planera sitt liv utifrån det är inte bara modigt. Det kan också vara dumt.

För vad löns det egentligen??

Vad spelar det för roll att jag konsumerar annorlunda om ingen annan gör det? Och vad spelar det för roll att jag sopsorterar när industrin tillåts spy ut hundratusentals gånger mer koldioxid än vad jag någonsin kan använda? Och vad spelar det för roll att jag engagerar mig i politiken och byaföreningen, när ingen ändå lyssnar på mig, som inte hinner ha några idéer?

Det handlar om engagemang och korsbefruktning.

Om du engagerar dig i byaföreningen och kommer med en del stressade, icke underbyggda förslag, så får du lära dig hur det går till. Då har du bättre förutsättningar att lyckas i politiken sen. I en demokrati är politiken allas ansvar, inte bara de intresserades. Om du väljer att köpa bra mat och bra kläder gör du mer nytta än du tror. Du gör skillnad, åtminstonde för ett liv. Hur mycket är ett liv värt? Jag kan säga att ett liv är värt jättemycket för min magkänsla iallafall.

Men hur får man tid då? Mitt bland jobb, träning, hämtning på dagis och hundkurs?

Jadu. Min kloka far har alltid sagt att alla har fått lika mycket tid. 24 timmar om dygnet. Vi måste avsätta tid för att äta och sova, resten är en prioritering. Fråga någon du känner som alltid har fullt upp men ändå mår bra. För de kan prioritera! Det finns människor som har lika mycket som du att göra och ändå hinner engagera sig. Deras liv kanske inte passar dig, men gå till den personen och lär dig. Det är en sån där sak som är så lätt att det blir svårt. Och man lär sig bäst genom att se hur andra gör.

Så sätt igång och bygg ditt liv. Ditt samhälle, din konsumtion. Det är inte för sent, det är inte svårt, det är inte stressigt. Det handlar om kontrollen över ditt liv, och det är bara du som kan ta den.

Börja idag. Du kommer må bättre.