Botten nådd och jag överlevde

Glöm inte att det jag skriver här är ett år gamla känslor. Om jag upplevde dem just nu skulle jag inte orka skriva om dem, inte orka erkänna att jag kände dem. Det har ju varit så de senaste åren. Jag har suttit här vid min blogg med hundra ord att skriva men utan förmåga att formulera mig tillräckligt för ett inlägg. Den här bloggen blev en evig grå höst av jobbiga känslor jag inte kunde uttrycka.
 
Förra julen var fruktansvärd. Om du känner någon som fått genomgå traumatiska förändringar i sin familj av något slag, se till att stötta den personen kring högtiderna första året! Jag lyssnade på Coldplays Still waiting for the snow to fall och grät. Satt med stora svarta ögon och åt gröt som smakade papper. Grjorde ett halvfärdigt pepparkakshus med Max som rasade, men var bedårande ändå. Han tog mig genom julen. Följde mig, höll min hand, väntade. Tålmodigt och samtidigt så sprudlande glad när jag log.
 
Jag överlevde julen och till nyår packade vi oss till Arvidsjaur. Detta ställe på jorden som jag har ett sånt hjärta för. Det kändes bra att visa Max allt det, att bli nerbrottad i snön, att mysa med vännerna i soffan.
 
Och med det nya året 2016 kom vändningen. Min önskan för detta år var att jag skulle få bli glad och att jag skulle få roligt. Jag visste även, för första gången på väldigt länge att jag kunde tro på att min önskan kunde slå in. För första gången på flera år kände jag livet vända under mina händer.
 
Jag styr. Mina händer. Min vilja.
 
Äntligen!
 
 

Kommentarer
Postat av: Annika

Att känna som du gjorde är ju inte konstigt med tanke på vad du gått igenom. Jag är så glad för din skull att du mår bättre. Att få stöttning av någon som bryr sig är guld värt.

Svar: Ja, det är verkligen guld värt. Kram!
Helena Moen

2017-01-02 @ 13:15:30
URL: http://trivsmedmittnyaliv.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0