Tomtebolycka

Jag kunde ju inte tro det. Att det kunde gå till såhär.. Att jag faktiskt hade en mage som pirrade. Jag var ju fortfarande osäker på om jag faktiskt överlevt? Hur kan det vara så att man ramlar över en person som är precis det man behöver, precis just då? När man slutat hoppas och drömmarna tagit slut.. När man är helt och hållet nollställd. Händer det då?

Jag hade total panik över julen. Total panik över insikten att jag var kär. Men jobbet och hunden höll mig på fötter. Jag var tvungen fortsätta ta en dag i taget, även om jag inte vågade erkänna för någon, inklusive mig själv, att jag hade en pojkvän.