Tomtebolycka

Det var så läskigt och samtidigt så läkande.. Att ha någon där som ville hålla om mig och visa mig nya världar. Någon som tänkte på mig, såg mig, bekräftade mig. Någon som hjälpte mig med hunden när jag hade heldagar på jobbet. Någon att dricka kaffe med sena kvällar och någon som fick mig att somna med ett leende på läpparna. Någon som tyckte mitt hus var ett slott och att min dröm var fantastisk.

Julen. Denna högtid som alltid varit så viktig för mig att jag har satsat allt och ändå gråtit när jag varit där. Helgen då allt ställts på sin spets. Lycklig familj. Ja, men jag kunde ju inte vakna med min familj, för jag byggde en ny familj. Men den nya rämnade så långsamt och hjärtskärande.. I fjol var födelsedag, julhelg och påsk något jag tog mig igenom. Jag hade det jättebra, men inom mig var jag förtvivlad. Min familj. Kommer den någonsin? När kommer mina barn?

Högtiderna är värst för alla utan familj, alla i kris, alla som inte är där de vill. Det vet jag nu.

Iår vågar jag fira jul igen.